”Om konservativa ska ha någon chans att bryta socialdemokratins grepp om Sverige måste vi bygga våra egna institutioner” säger Johannes Allstrin. Han är talesman för snart ett år gamla Konservativa sällskapet, en organisation för alla som vill göra just det. De som vill bidra till att rädda Sverige.
Konservativa sällskapet uppstod ur två behov: Att föra samman det konservativa civilsamhället och möjliggöra för de som vill bidra till det. När jag träffar Johannes är han en för mig välkänd person. Vi har jobbat tillsammans i andra konservativa sammanhang, men jag har aldrig satt mig in i detaljerna kring hans arbete med Konservativa sällskapet.
”Det finns ett konservativt civilsamhälle som växer” säger Johannes. ”Kulturföreningen Gimle, Tankesmedjan Oikos och biståndsorganet Hepatica är bara några av de organisationer som vi arbetar med.” Eftersom jag själv är knuten, om än fritt, till Oikos är detta inga nyheter för mig. Men det jag vill ha svar på är vad Konservativa sällskapet gör som inte de andra redan håller på med.
”Enkelt uttryckt är vi till för de som vill bidra till dessa andra organisationer, och för de som vill få en överblick över hela det konservativa civilsamhället.”
Så det handlar om pengar? Han skrattar åt min krassa fråga.
”Visst. Vi måste faktiskt prata om pengar. Det är vi dåliga på i Sverige. Men det behövs resurser. Annars kan vi aldrig förändra Sverige. Sen kan resurser vara olika saker. Det finns alla de som bidrar med sin tid i olika ideella sammanhang. Sen måste vi också få in pengar för att de olika föreningarna och organisationerna ska kunna ha lokaler, sköta sina administration, kunna arvodera någon person och kanske bara köpa fikabröd. Vi är tyvärr inte rika. Det hade varit kul att vara det.”
Fair enought, svarar jag. Hur gör man då om man vill bidra? Vad är själva idén med organisationen?
”Det enklaste sättet är att gå in på vår hemsida och bli medlem. Beroende på hur mycket pengar man kan eller vill lägga så finns olika medlemskap. De tre nivåerna är 100, 300 eller 500 kronor i månaden.
Den som blir medlem får saker tillbaka. Men tanken är att man i första hand får olika typer av sociala sammankomster med övriga medlemmar och inbjudna konservativa profiler. ”Vad man värderar en kväll med en av våra konservativa profiler till i pengar får var och en avgöra” säger Johannes. ”Vårt nästa event i Stockholm är med Ivar Arpi den 11 februari. Han är alltid populär bland högerorienterade personer. Men hela idén är också att man får nöjet att bidra ekonomiskt till att göra Sverige mer konservativt.”
Jag hänger mig kvar vid den frågan. Varför uppfattar jag, och möjligen andra, pengar som något lite känsligt? Är det kanske mitt svenska lutherska arv? Jag har själv under många år haft god insyn i fackföreningsrörelsen och där är det en självklarhet att man kan tala om det fina i att många personer betalar till en organisation.
Dessutom är vi väl många som i perioder av livet, eller hela livet, inte kan eller vill vara engagerade själva. Man kanske har andra saker för sig. Karriär, företag, barn eller något helt annat. Då är det väl alldeles utmärkt att istället bidra ekonomiskt till det jag tror på?
Oavsett allt annat är det tveklöst så att Sverige är i stort behov av ett konservativt civilsamhälle. Många av de gamla institutionerna har under 1900-talet tagits över av socialdemokratin och nu måste man både bygga nytt och slåss om de gamla institutionerna. Genom akademier och sammankomster riktade till unga personer bidrar Konservativa sällskapets samarbetspartners även till att sprida konservativa tankar hos en ny generation som sedan går ut i samhället.
Någonting är på gång att hända. Och det går att vara en del av det som sker.
Carl Eos, Senior Fellow vid Tankesmedjan Oikos