Det spelar roll hur man röstar. Det framkom med all tydlighet i samband med migrationsminister Johan Forssells pressbriefing i veckan. Antalet asylrelaterade ansökningar är de lägsta sedan 1985 och har bara under det senaste året minskat med 30%. Under 2025 var antalet asylsökande 6 735. Antalet återvändande har också ökat med 60%.
Under det året som Magdalena Andersson var statsminister skröt hon om att hon förde ”en mycket stram migrationspolitik”. Vid ett flertal tillfällen efter det har hon också försökt hävda att det var Socialdemokraterna som lade om migrationspolitiken. Med facit i hand kan vi konstatera att det inte stämmer. Under de åtta år som Socialdemokraterna hade regeringsmakten välkomnade de 320 000 asylsökande till Sverige. Det året som Magdalena Andersson var statsminister steg rentav antalet asylsökande. Socialdemokraterna lade inte om migrationspolitiken. Tvärtom.
När Socialdemokraterna säger att de vill föra en ”restriktiv migrationspolitik” innebär det i praktiken ett helt nytt Skövde eller ett nytt Falun VARJE år – befolkat med människor som, enligt Konjunkturinstitutet, är en samhällskostnad. Som grupp erhåller flyktingar mer från det offentliga än vad de inbringar i skatteintäkter. Att medvetet låta denna grupp växa varje år genom att fylla på och fylla på kan aldrig kallas för restriktiv migrationspolitik. Det är snarare en destruktiv migrationspolitik.
I ett replikskifte mellan riksdagsledamoten Nima Gholam Ali Pour (SD) och Ola Möller (S) försöker SD-ledamoten pressa Möller på vad Socialdemokraterna egentligen menar när de talar i termer av ”stram migrationspolitik”. Hur stor kvotflyktinginvandring kan socialdemokraterna tänka sig? undrar Nima Gholam Ali Pour.
Det vill inte Möller ge ett rakt svar på. När S hade regeringsmakten höjde de antalet kvotflyktingar till 5 000 per år. Den siffran är nu sänkt till 900 personer per år. Hur många det blir om Socialdemokraterna tar över makten vill Möller inte säga, men han anser att kvotflyktingsystemet har ”många förtjänster” – vad det nu betyder i ljuset av att just kvotflyktingar har svårast att bli självförsörjande. Möller hänvisar istället till landets integrationskapacitet som ”helt avgörande” för hur stor invandring som Socialdemokraterna kan tänka sig framöver.
Med andra ord; så snart Sverige kommit på fötter när det gäller BNP-utveckling, minskad brottslighet och minskat utanförskap tänker Socialdemokraterna köra full gas. Då öppnas portarna igen.
Det här är egentligen inget nytt. Det stämmer väl överens med hur andra S-företrädare uttrycker sig när de beskriver Socialdemokraternas migrationspolitik. Lawen Redar, som är partiets främsta talare i frågan, ger samma syn. Även hon ser inga bekymmer med konsekvenserna av hög invandring, utan snarare med hur den tas emot. Lawen Redar reagerar starkt på Jimmie Åkessons återkommande besked om att han inte ”vill integreras”. Detta tycker hon är en ”oerhörd position”, att han är så rakt på sak med att han inte vill ställa upp på att bygga ett ”nytt” gemensamt samhälle som är det som Socialdemokraterna anser måste göras, vilket Lawen Redar bl a uttryckte i SVT:s 30 minuter.
Socialdemokraterna vill återkommande låtsas som om de vill ha samma strikta migrationspolitik som Tidöpartierna och Sverigedemokraterna. De hoppas att väljarna inte ska se att det finns stora skillnader mellan blocken. Men i detaljerna finner man skillnaderna. Det visar Ola Möller som vägrar säga hur många kvotflyktingar per år som kommer att vara det nya normala om Socialdemokraterna tar makten i september. Det visar Lawen Redar som tydliggör att Socialdemokraternas plan är att förstärka det utnötta integrationsbegreppet med idén om tvångsblandning. Assimilation – som innebär ett individuellt krav på varje enskild person som valt att flytta till Sverige – är inget alternativ för Socialdemokraterna. Istället ska Sverige och svenskar anpassa sig och bygga ett ”nytt” samhälle.
Det spelar roll hur man röstar.