Vänsterpartiet är bergsäkra på att vänstern vinner valet och att de får platser i en ny regering. Därför har de tillsatt en grupp på fem personer som ska klura ut frågor partiet ska prioritera vid en kommande regeringsförhandling.
Onödigt.
Det behövs inte fem personer som ska jobba heltid i drygt sju månader för att få fram den prioriteringslistan. Vänsterpartiet har nog den mest simpla politiken av dem alla. Deras politik går bara ut på en sak, och det är att ta så mycket som möjligt av andras pengar. För utan andras pengar, ingen socialistisk politik.
Att det ligger till på det viset är Vänsterpartiet helt öppen med. På deras hemsida skriver de att de är ett socialistiskt parti och att de föraktar kapitalet. Kapitalet ”står i vägen” för det goda samhället. Det privata ägandet måste därför minska. Det statliga öka. Eller som de hellre vill uttrycka det, vilket låter lite bättre, mer ”demokratiskt ägande” och mer ”gemensamt ägande”.
Härvidlag sjunger de samma lovsång som Socialdemokraterna. Hur många gånger har vi inte hört Magdalena Andersson säga att ”samhället måste ta tillbaka kontrollen”? Så här är en given punkt på femmannagruppens prioriteringslista. Varsågod.
Med detta kommer naturligtvis skattehöjningar. På alla fronter och bredder. Och det är inte bara ”de rika” som kommer att drabbas. De kommer att lämna landet. Medelklassen kommer därför vara de som tvingas dela med sig av sina besparingar genom ökad kapitalskatt, fastighetsskatt, bensinskatt, elskatt samt återinförandet av både förmögenhetsskatt och arvsskatt – och sen även ökad skatt på arbete.
Kortare arbetsdagar med bibehållen lön är en annan given punkt på Vänsterpartiets regeringsförhandlingslista. Socialdemokraternas Annika Strandhäll har föreslagit samma sak. Hur det ska finansieras? Genom att ta pengar från andra, så klart.
En annan punkt där enighet redan har nåtts är tvångsblandningen – Socialdemokraternas hetaste kort inför valrörelsen. I kommunerna har Vänsterpartiet redan tryckt på för att det ska genomföras under nuvarande mandatperiod via ändrade detaljplaner. Villaområden ska styckas sönder, flerbostadshus ska pressas in mellan villorna. Vänsterpartiet och Socialdemokraterna tycker här lika. Integration ska ske genom att svensken ändrar sin livsstil och hemmiljö, inte att invandrarna anpassar sig.
Gängkriminaliteten kan däremot bli en knivig fråga att förhandla om. Den nämns inte alls i Vänsterpartiets partiprogram. Skälet är att V ser kriminalitet som en bieffekt av det kapitalistiska samhället. Det är också därför de tycker mer synd om förövarna än om offren, vilket var orsaken till att Vänsterpartiet röstade nej till att upphäva sekretessen mellan myndigheterna (skola, socialtjänst, polisen). Vänsterpartiet stod, och står fortfarande, på brottslingarnas sida.
Här kan absolut en schism uppstå. Det vet Magdalena Andersson. Det var skälet till att hon försökte få bort punkten från valrörelsens agenda genom att sluta ett 10-årsavtal med Moderaterna. Men det nappade inte M på, med motiveringen att Andersson måste klara av att hantera samhällsproblemen med sitt eget regeringsunderlag – inte med hjälp av sina motståndare.
Vinner Socialdemokraterna valet måste de bjuda in Vänsterpartiet för att kunna bilda regering. Därför vet vi vad som händer. Genomgående blir det att ta pengar från de produktiva och ge till bidragstagarna. Det blir höjda skatter, tvångsblandning, ökad otrygghet, ökad kriminalitet, minskade arbetstider, lägre tillväxt, ökad arbetslöshet, ökad inflation, ras på svenska kronan och – som om inte det räcker – chockhöjda bensinpriser. Med andra ord en upprepning från förra mandatperioden. Vem sjuttsingen vill ha det?