Magdalena Andersson vill nu framstå som förkämpe för att låsa in återfallsvåldtäktsmän på mycket lång tid, i praktiken på livstid genom särskild utskrivningsprövning. Det låter beslutsamt. Det låter handlingskraftigt. Och det är djupt ohederligt.
För detta är exakt den typ av förslag som Socialdemokraterna motsatte sig när de själva hade makten. Så sent som inför valet 2022 avvisade partiet krav på säkerhetsstraff och långvarig inkapacitering av farliga sexualförbrytare. Under Magdalena Anderssons egen tid som statsminister valde regeringen att inte gå vidare med dessa krav. Argumenten var välbekanta. Rättssäkerhet. Principer. Svensk straffrättslig tradition.
Nu, när politiken genomförs av SD-regeringen, sker omsvängningen. Då låtsas Socialdemokraterna som om detta alltid varit deras linje.
Fakta
S röstade emot “förvaring” i riksdagen (27 april 2022). I protokoll 2021/22:103 redovisas “Punkt 55 (Förvaring)”, där S röstar för reservationen (S, C, V, MP) mot utskottets linje.
S uttrycker senare att partiet “ser på förvaringsstraff” (2 december 2024). I protokoll 2024/25:41 finns formuleringen om att man “ser på förvaringsstraff”.
Regeringens lagrådsremiss om ny tidsobestämd påföljd (säkerhetsförvaring) kommer vintern 2025-2026. Nu införs säkerhetsförvaring.
Återkommande mönster
Detta är inget undantag. Samma sak har skett i kriminalpolitisk fråga efter kriminalpolitisk fråga. Gängbrottsligheten. Straffskärpningar. Utökade tvångsmedel. Visitationszoner. Anonyma vittnen. Varje gång samma förlopp. Först ett nej. Sedan ett motvilligt accepterande. Till sist ett antydande om att man alltid stått på denna sida.
Resultatet är en politisk debatt där ansvar suddas ut och där väljarna medvetet förvirras. Socialdemokraterna vill både vara bromsklossen och den handlingskraftiga kraften på samma gång. Det går inte. Och det är inte värdigt ett statsbärande parti.
Magdalena Anderssons sätt att agera visar att makten alltid går före sanningen. Om det krävs att skriva om historien, då gör man det. Allt för att behålla tolkningsföreträdet.
Detta beteende skadar inte bara sakpolitiken. Det skadar förtroendet för politiken som sådan. När omsvängning blir metod och vilseledning strategi förgiftas det demokratiska samtalet. Och till slut är det ingen som längre vet vad Socialdemokraterna faktiskt står för. Kanske inte ens de själva.
Känns detta igen? Det är ett återkommande sätt att arbeta med politik idag. Trick istället för sakfrågor. I USA har Donald Trump på många sätt blivit en mästare på detta. Men de svenska Socialdemokraterna har länge varit metodens okrönta mästare. Ljug, förvirra, rikta uppmärksamheten mot något annat, ta åt dig all ära, köp lojaliteter och kalla din motståndare för ett hot mot demokratin.
Kanske är det ingen idé att bli upprörd. Kanske är det bara så här vi ska ha det nu. Det är den politiska scen som Socialdemokraterna skapat i Sverige.