Tvångsblandning. Ordet sätter skräck i alla hedervärda högerpersoner. Men skräcken blandas med hopp. För saken är den att tvångblandningen även sätter skräck i andra svenskar. Särskilt den politiskt korrekta rödvinsvänstern som aldrig skulle utsätta sina barn för en invandrarskola. Förhoppningen är alltså att tvångsblandningen blir så impopulär och får så mycket uppmärksamhet att Sverige äntligen sätter stopp för massinvandringen.
Kom ihåg att grodan som placeras i kokande vatten snabbt hoppar ut, men att om temperaturen sakta höjs så inser inte grodan faran utan blir kvar tills den kokar till döds. Liknelsen är tekniskt sett inte sann – grodor är inte så dumma. Men vi människor är det, och ofta kokas vi ihjäl av gradvisa samhällsförändringar. De senaste decenniernas massinvandring är ett typexempel – ingen hade röstat för vår nuvarande verklighet för trettio år sedan.
I nuläget döljs massinvandringens värsta konsekvenser av segregationen. Svenskar kommer sällan i kontakt med ”kaozet” i Rosengård, Herrgården eller Rinkeby/”Lilla Mogadishu”. Det är inte i Sverige som det skjuts och sprängs – det är i ”Långtbortistan”, även om det bara är en tio minuters bussfärd bort. Men när man även måste ducka fallande balkongflickor på Södermalm kommer även den mest politiskt korrekte få ett ”Jimmie-moment”.
Långt farligare än tvångsblandningen är status quo – fortsatt smyginvandring, dold genom segregation och bidragspassivisering. Det är så problemet växer.
Frågan är om Socialdemokraterna menar allvar med sin tvångsblandning. Från att man presenterade den med buller och bång och Lawen Redars ord om att man ska ”göra vad fan som helst” och att detta är en ”helomvändning” så förnekar man det nu. Invändningar avfärdas som rasistisk paranoia.
Det verkar främst vara prefixet ”tvång” man vänder sig emot. Nog ska det blandas. Polisen kommer knappast att skickas in i Djursholm för att slita en svensk familj ur dess villa och ge den till en somalier med fyra fruar och tjugo barn. Men det finns gott om mer subtila sätt att tvångsblanda befolkningen.
Redan idag har vi en bosättningslag som innebär att kommuner inte kan säga nej till nyanlända. Nyligen upprepade också Socialdemokraterna sin vilja att utöka det kommunala bostadsförsörjningsansvaret, vilket alltså innebär att kommunen har en plikt att förse invandrare med bostäder.
Det finns en oroväckande brist på konkretion i Socialdemokraternas tvångsblandningsförslag. Detta är oroväckande då det antyder att de försöker dölja något. Det är klassisk politisk strategi att framställa tama förslag som radikala för att bli tagen på allvar, och radikala förslag som tama för att inte skrämma väljarna. Det verkar alltså som om Socialdemokraterna försöker smyga igenom något radikalt.
Detta är det största hotet – en förändring som är radikal, men ändå inte så radikal att det inte kan döljas att den är radikal. Tacka vet jag öppen tvångsblandning – det är mycket mer lättbekämpat än smygblandning. Förhoppningsvis klargörs det före valet.
Jakob Sjölander