Svenska kyrkan varnar sina församlingsmedlemmar: ”Släpp inte in nunnorna!” Det handlar om nunnor från ett kloster i Minsk som för närvarande är på besök i Sverige. De samarbetar med den ryska staten och har nära kontakt med den ryska militära underrättelsetjänsten GRU, informerar Svenska kyrkan. Gott så att Svenska kyrkan visar ryggrad och faktiskt tar ställning!
Men varför har inte Svenska kyrkan samma tydliga ställningstagande när det gäller Muslimska brödraskapet – en våldsbejakande islamistisk organisation? Gentemot dessa håller Svenska kyrkan fortfarande dörren öppen med motiveringen att så länge de vill samarbeta är de välkomna.
Svenska kyrkan har länge haft samarbete med Muslimska brödraskapet, inte direkt men via exempelvis Ibn Rushd och Islamic Relief, som i sin tur har kopplingar till brödraskapet. Att dessa samband finns och att de av många bedömts som ytterst tveksamma har varit välkända för Svenska kyrkan. Under många år har Svenska kyrkan slagit ifrån sig och menat att fred kan uppnås genom religion.
På Svenska kyrkans hemsida finns att läsa om kyrkans fredsambitioner. De eftersträvar ”En värld av grannar”, något de kallar för en ”interreligiös praktik för fred”. Svenska kyrkan skriver att de ska ”främja fredlig samexistens och ett humant Europa”. I Europa finns muslimska organisationer som är representerade av bland annat Islamic Relief. Det är därför Svenska kyrkan har ett samarbete med dessa, lyder kyrkans förklaring. Och sedan tillägger Svenska kyrkan att organisationerna själva har tillbakavisat anklagelser om involvering med Muslimska Brödraskapet – som om det vore ett giltigt försvar. Nunnorna från Minsk hävdar säkert precis detsamma, att de är oskyldiga och inte har något samröre med ryska staten.
Nyligen inledde Vita huset i USA en utredning i syfte att terrorstämpla, om inte hela så kanske specifika delar av Muslimska brödraskapet. I Egypten (där organisationen grundades), Saudiarabien, Förenade Arabemiraten, Bahrain, Syrien, Ryssland, Jordanien och Österrike är organisationen redan terrorklassad.
Muslimska brödraskapets mål är välkänt. De vill upprätta islamiska stater med sharialagar som rättskälla genom infiltration av politiska, religiösa och civila institutioner. Att de lyckas förleda en del vänsterpolitiker är beklagligt men en politisk självvald strategi. Socialdemokraterna lovade redan 1999 genom avtal att ge den muslimska diasporan större inflytande i svensk politik. Men att Svenska kyrkan inte klarar att stå emot är både ledsamt och oroväckande. Fast egentligen inte oväntat det heller.
Svenska kyrkan är i högsta grad politiserad. Socialdemokraterna dominerar och styr kyrkan, vilket tydligt präglar vilka ställningstaganden som görs och vilka som inte görs. Att varna för ryska nunnor med kopplingar till GRU är förstås rätt och viktigt. Men dubbelmoralen blir uppenbar när samma tydlighet och principer inte tillämpas gentemot islamistiska organisationer med kopplingar till våld och extremism.
Antingen ska Svenska kyrkan tillämpa samma strikta principer mot alla som utgör hot mot svenska demokratiska värderingar – oavsett om hotet kommer från Ryssland eller från islamistiska organisationer – eller så ska kyrkan vara konsekvent naiv mot alla. Det förstnämnda är självfallet att föredra.