Desperationen inom det socialdemokratiska partiet är tydlig. Gapet till Tidö-partierna minskar för varje månad, och Socialdemokraterna famlar efter en politisk fråga som ska få svenska folket att nappa.
Ansatsen att gå till val som ”integrationspartiet” blev ett fiasko redan innan det ens hann lanseras fullt ut. Förslaget om att tvångsblanda befolkningen mottogs inte särskilt väl. Svenskdelen av de socialdemokratiska väljarna, som sinar för varje år, slog direkt bakut. Att få nya grannar, som av staten blivit inhysta i nybyggda höga hyreshus insprängda i villaområden – grannar som varken jobbar, talar svenska eller delar samma värderingar – lockade inte. Värdeminskningen på den egna villan blev för uppenbar, likaså förlusten av tryggheten och igenkänningsfaktorn i de egna bostadsområdena. Och budskapet gjorde sig inte mer attraktivt av att idén salufördes av en socialdemokrat med utländskt påbrå – och som dessutom bor delvis i Danmark.
Nu försöker Socialdemokraterna styra om. Eller rättare sagt, nu ställs marknadsföringen om. Män, både unga och medelålders, lyfts fram. För Magdalena Andersson och hennes kollegor har såklart läst senaste SOM-institutets rapport. Den som säger att unga män (16-24 år) tenderar att hellre rösta blågult än rött, medan unga kvinnor står mer till vänster – en klyfta som dessutom växer hela tiden sedan 2016.
En majoritet av unga män, 52 procent, placerar sig något eller klart till höger politiskt, vilket är fler än någonsin sedan undersökningen startade för cirka 40 år sedan. En fjärdedel av unga män definierar sig numera som konservativa. Motsvarande siffra bland resten av befolkningen är 7 procent och bland unga kvinnor endast 2 procent. Blott knappt en fjärdedel (24 procent) av de unga männen anser sig stå till vänster. Bland unga kvinnor står 43 procent till vänster och 31 procent till höger.
Detta gör att Magdalena Andersson nu har plockat fram nya företrädare för att attrahera fler manliga väljare. Nyligen presenterade hon Joakim Järrebring och Björn Wiechel som partiets nya talespersoner för bostads- respektive kulturpolitik. Några idéer om att blanda befolkningen nämndes inte vid presentationen. Däremot var det fokus på att nå unga. Det var löften om ”många nya bostäder för unga” och att strössla med skattepengar så att ”unga ska kunna bilda egna musikband”.
Men desperationen stannar inte vid symboliska utnämningar. Hur djupgående den socialdemokratiska desperationen är, blev tydlig när partiet nyss ertappades med att ha ägnat sig åt något som liknar åsiktsregistrering, vilket är olagligt, med inriktning på just unga. Det var Aftonbladet som avslöjade att Socialdemokraternas mediebolag Aip Media spårar och trackar användarna utan deras godkännande. Därefter används informationen för att kunna förmedla och styra användarna till sossornas trollkonton på sociala medier som exempelvis Snapchat. Målsättningen är förstås att nå unga väljare. Tillvägagångssättet är såklart både oetiskt och omoraliskt.
Socialdemokraterna har en enda ambition, och det är att återta regeringsmakten. Att det ska ske med moralen i behåll är dock inget som socialdemokraterna har som mål. Fokus ligger på att fånga unga väljare – vilken politik partiet egentligen driver spelar mindre roll. Med det har de både underskattat väljarnas egen förmåga att tänka samtidigt som socialdemokraterna själva framställer sig mer och mer som arroganta och makthungriga.