Stegra stapplar mot avgrunden, tungt lastad med svenska skattepengar. Ekonomiforskaren Christian Sandström bedömer att företaget kollapsar någon gång mellan ”imorgon och ett halvår”. Tvärtemot vad Tegnér påstod så biter inte det svenska stålet. Miljarder kronor lär gå upp i inte särskilt koldioxidfri rök. Stegraskandalen blir lite mindre dyr än Northvolt, men det självförakt jag som svensk känner blir starkare, eftersom det nu är andra gången vi bankar huvudet i väggen.
Men är det ”vi” som bankar huvudet i väggen? Eller är det någon annan som bankar åt oss? Det senaste avslöjandet om kopplingar mellan Stegra och tunga socialdemokrater (Ibrahim Baylan, Mikael Lindström, Anna Hallberg) är en viktig ledtråd. Även om inget parti förutom Sverigedemokraterna helt kan svära sig fria från den gröna bubblan i Norrland så är socialdemokraterna ändå djupast insyltade.
Frågan blir, precis som för Northvolt, var gränsen går mellan korruption och inkompetens. Att krascha ett företag är inte i sig brottsligt. Inte heller är det brottsligt att framställa bolaget som så lovande som möjligt för media, beslutsfattare, investerare, allmänheten och de egna anställda. Åtminstone inte upp till en viss gräns. Har denna gräns passerats?
När politiker (eller före detta politiker) blir inblandade i sådana här affärer finns det skäl att dra öronen åt sig om man vill behålla dem. Skälet är inte att politiker omöjligt kan bidra till ett företag – skälet är hur politiker kan bidra till ett företag. Politiker är nämligen bra på politik, inte på att driva företag eller producera exempelvis grönt stål. Det betyder att om politiker anställs så anställs de för sin specifikt politiska kompetens – för sin förmåga att påverka den politiska beslutsprocessen.
Men vänta! Eftersom det handlar om före detta politiker så har de ju inte längre något formellt inflytande över denna politiska beslutsprocess. Alltså måste deras inflytande vara informellt. Och informellt inflytande över politiskt beslutsfattande är om inte korruption så ytterst nära det. Informella politiska kontakter behövs eftersom man inte klarar de formella.
Visste de tre nämnda socialdemokraterna att Stegra var – för att använda den officiella ekonomvetenskapliga terminologin – bajs? Nog vore de inte de enda att bli lurade. Men samtidigt så var de flesta av de lurade inte direkt inblandade i projektet. Eftersom socialdemokraterna bokstavligen var inuti projektet så borde de ha haft ett helt annat intresse och en helt annan möjlighet att granska det. Om inte ens Northvolt-kraschen räckte för att väcka dem så lär de kunna snarka sig igenom domedagen. Vi borde kunna avkräva dem öppna ögon. Och näsor. Tyvärr är det svårt att känna stanken om man har betalt för att inte göra det.
Hur ska vi undvika fler Stegras och Northvolts i framtiden? Genom ett Alexanderhugg. Skälet till att privata företag anställer politiker är ju för att politiken är viktig för dessa företag. Det borde den inte vara. Armlängds avstånd. Att företag överhuvudtaget behöver hjälp från politiken visar att de inte har den grundläggande livskraft som skulle göra dem förtjänta av hjälpen. De enda företag som förtjänar statlig hjälp är de som inte behöver den.
Staten ska inte leka affär.
Jakob Sjölander