För den som undrar hur det låter, och vad resultatet blir, när man har genomgått många timmars medieträning, kan surfa in på SVT Play och titta på det senaste avsnittet av 30 minuter. Där intervjuar Camilla Kvartoft Lawen Redar, som är Socialdemokraternas talesperson för integration. Meningarna som Lawen Redar flitigt har övat in staplar hon ovanpå varandra, en efter en. Uttalet är överartikulerat. Takten för långsam. Tonen onaturlig. Och betoningen, som ligger på vartannat eller vart tredje ord, är alldeles för utdragen. Mobiltelefonens Siri låter mer äkta än Lawen Redar. För att inte tala om hennes leende som klistras på lite då och då när frågorna blir för besvärande.
Lawen Redar är uppenbart söndermedietränad. Hon kan inte själv höra hur motsägelsefull hon låter. Hon blandar meningar som ”Jag vill inte ha segregation” och ”Det är inte min idé” ihop med ”Motsatsen till blandning är segregation”. Trots att det uppenbara syftet är att förvirra tittaren, att göra budskapet så luddigt som möjligt med en positiv klang, blir det ändå uppenbart vad det är som hon och Socialdemokraterna vill åstadkomma. Det är att blanda befolkningen. Men när Ulf Kristerssons uttalande spelas upp, där han påpekar just det – att Socialdemokraterna vill blanda befolkningen, inte för att folket vill det, utan för att Socialdemokraterna vill det – kommenterar Lawen Redar det med att det är ”en nivå av politiskt förlöjligande”.
Det är svårt att låta bli att tänka: Den som sa det, är det. Lawen Redars meningssatser blandas lika galet som hennes politiska idéer om att blanda befolkningen. Det är ett självförlöjligande som nästan tycks provocera även denna annars så vänsterlutande Camilla Kvartoft.
Och Lawen Redar ger sig inte. Hon påstår bestämt att ”det existerar inga förslag att vi ska bygga hyresrätter i villaområden”. Kort därefter säger hon att fler hyresrätter måste byggas, men dessa ska ”inte byggas i utsatta områden som redan domineras av hyresrätter”. Var ska de då byggas, kan man ju undra.
Det är här motsägelserna blir som mest uppenbara. För att en blandning av befolkningen som Socialdemokraterna eftersträvar ska kunna uppnås måste 42% från de ”utsatta områdena” flyttas ut – en siffra som Lawen Redar själv har använt i sin egen rapport och som bygger på Boverkets beräkningar. Men när frågan kommer om hon tror att detta är möjligt vänder hon på resonemanget. Också det en mediainövad teknik.
Hon hänvisar då till Landskrona, som undsluppit socialdemokratisk styre i snart 20 år, och som har lyckats lyfta ett område genom, som Lawen Redar själv säger, ”att inte låta fler låginkomsttagare flytta in”, vilket betyder på vardagssvenska: att inte låta fler invandrare flytta in. Det har skett genom omfattande renoveringar, höjda hyror och omvandlingar till bostadsrätter vilket pressat ut låginkomsttagare och bidragstagare, något Lawen Redar inte nämner. Alltså avslöjar hon igen Socialdemokraternas intentioner. Invandrare ska inte tillåtas flytta in i invandrartäta områden.
Hon återkommer med budskapet att det är ”viktigast att vi begränsar inflyttning till dessa områden”. Men eftersom Lawen Redar och hennes parti vill ha fortsatt asylinvandring måste dessa människor bo någonstans. Kvar återstår de bostadsområden som inte är utsatta, det vill säga lugna välfungerande områden.
Trots Lawen Redars medietränade teaterföreställning framkom det med all tydlighet vad hon och Socialdemokraterna vill utföra. De vill ha fortsatt asylinvandring och de vill politiskt styra var dessa nyanlända ska bo – i de välfungerande områdena, för att blanda befolkningen. Det som påstås vara förlöjligande visar sig vara precis den politik som Socialdemokraterna vill genomföra.