Vare sig Socialdemokraternas omsvängning i kriminalpolitiken är uppriktig eller ett sätt att lura väljarna så är den välkommen. Även ett halvhjärtat stöd för nödvändiga reformer är bättre än helhjärtat motstånd. Omsvängningen innebär ett offentligt erkännande att man haft fel, och även om Socialdemokraterna inte erkänner att erkännandet är just ett erkännande så lär väljarna märka.
Detta är en av de stora fördelarna med demokrati – att våra ledare tvingas lyssna på folket. Snarare än, säg, på sig själva, Jerzy Sarnecki eller Aftonbladet. Ta exempelvis den ledartext som inspirerade denna krönika: Aftonbladets Fanny Jönssons Julstämningen död: S vill sätta fotboja på barn. Titeln säger allt – Jönssons jul är förstörd då Magdalena Andersson begått kätteri mot den rena vänsterläran.
Varför attackerar den inofficiella partitidningen Aftonbladet sitt moderparti? Det är inte bara att såga av den gren man sitter på, utan själva stammen.
Skälet är att Jönsson inte har något val att vinna. Hon är (som jag…) en åskådare och tyckare – verkligheten är en avlägsen distraktion. Magdalena Andersson har aningen högre verklighetskontakt, eftersom hon är ute på slagfältet. Eller åtminstone ansvarar för slagfältet.
Hur har Sverige kunnat klara sig så bra trots decennier av socialism? Skälet är att vi inte har varit socialistiska, utan social-demokratiska. Det är demokratin som har räddat Sverige som land från Socialdemokraterna, och Socialdemokraterna från sig själva. När de har blivit för tokiga har de röstats bort. Pomperipossa-skatterna på 70-talet, löntagarfonderna på 80-talet och dagens massinvandring är de tydligaste exemplen.
Socialdemokraterna är ett maktparti, och makten är den enda egentliga ideologin. Detta sägs ofta som en förolämpning, men det är partiets största styrka. Man anpassar sig efter verkligheten för att vinna makten.
Hyckleriet sitter djupt – Socialdemokraterna är vänsterpopulister snarare än uppriktigt vänster. Ibland trampar man fel och tvingas gå längre vänsterut än man önskat om man givit för många löften eller behöver komma överens med tok-vänsterpartierna, men över decennierna har man klarat denna balansgång bra. Tillräckligt vänster för att lura åt sig röster, men inte så långt vänster att man kraschar hela landet. Som goda parasiter inser Socialdemokraterna sitt beroende av värddjuret (Sveriges) långsiktiga överlevnad. Denna anpassningsförmåga kan vi tacka demokratin för. Notera hur det gick för Sovjet, där denna mekanism saknades.
Demokratin tvingar våra politiker att vara cyniker och hycklare. Det är en bra sak. Åtminstone om alternativet är vänsterideologisk renlärighet som hos Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet.
Jakob Sjölander