”Jag vägrar ha en inställning som jag tyvärr tycker är ganska utspridd hos stora delar av högern. Jag vägrar ha inställning att allting är förlorat och inte kan återvinnas. Jag vägrar ha en förlorarmentalitet att Sverige är förlorat och inte går att rädda.”
Jag hörde dessa ord under en talarkväll för Konservativa förbundet. Även om talet snart gick vidare till andra saker – som hur gräsligt ful modernistisk arkitektur är – så stannade dessa ord hos mig. Jag har nämligen på senare tid ofta fått höra från högerbekanta att Sverige är kört. Ärligt talat börjar det bli tjatigt.
Defaitismen har blivit deprimerande vanlig i takt med att förhoppningarna om en Tidörevolution har falnat. Att högern har makten gör det bara ännu mer deprimerande, eftersom inte ens det verkar räcka för att ändra riktning på landet. Det ska vara särskilt vanligt att folk begår självmord precis efter att deras mål har gått i uppfyllelse, eftersom de nu inte längre kan intala sig att de kommer bli lyckliga bara målet är uppnått.
Nära kopplat till denna defaitism är sannolikheten att nästa val blir en brakförlust, och att Magdalena Andersson återvänder till Rosenbad. Domedagsprofeterna talar om att invandringskranen återigen öppnas till fullt, att hela Sverige malmöfieras och att Socialdemokraterna för evigt säkrar sitt maktinnehav. Snart blir vi den Islamiska republiken Sverige.
Detta skräckscenario är överdrivet. Sverige är fortfarande ett rikt land med enorma resurser och låg statsskuld. Än så länge är samhällskollapsen långt borta. Många invandrare integreras – faktiskt. Sverige har överlevt decennier av socialdemokrati, så nog kan vi överleva en mandatperiod till.
Vårt enda riktiga problem är vår egen dumhet. Alltså att de flesta av våra problem är självförvållade. Tänk invandringen, brottsligheten, klimatomställningen, energipolitiken, identitetspolitiken och bidragsberoendet. Allt detta är sådant vi aktivt gör mot oss själva. Men att vi gör det mot oss själva borde vara en källa till hopp, då det betyder att problem ligger under vår kontroll. Det som krävs är, tyvärr, bara att situationen blir så dålig att folk fattar.
Mänskligheten tycks alltid vara på väg ut över stupet. Men vi i har en märklig förmåga att svänga i sista stund. Jag kommer att tänka på något Winston Churchill påstås ha sagt under andra världskriget: ”Man kan alltid lita på att amerikanerna gör det rätta, när alla andra möjligheter har uttömts”. Han hade lika gärna kunnat tala om svenskar.
Slutligen finns det rent praktiska skäl att undvika defaitism – ingen gillar en surpuppa. Eller röstar på honom. Bättre att ge en ny vision för Sverige, en ny framtid. Sverige må ha förändrats, men det betyder inte att vi omöjligt kan bygg nytt, bygga bättre, och återvinna mycket av fornstora dar.
Här kan vi hitta inspiration i USA. Nog har Donald Trump sina fel, men något han gjorde helt rätt var den optimism och glädje han frammanade i sin återvalskampanj. Hans ”Make America Great Again” var snarare ”Make America Fun Again”. Jag minns hur han dansade till Village People och deras klassiska discolåt ”YMCA”:
Young man, there’s no need to feel down, I said
Young man, pick yourself off the ground, […]
Young man, I was once in your shoes, I said
I was down and out with the blues, I felt
No man cared if I were alive
I felt the whole world was so jive
That’s when someone came up to me and said
”Young man, take a walk up the street
It’s a place there called the Y.M.C.A.
They can start you back on your way.
Jakob Sjölander
Läs min Substack HÄR