Det finns bara två partier i Sveriges riksdag. Det första är Vänsterpartiet Kommunisterna, det andra Socialdemokraterna. Detta kan vara svårt att se eftersom det senare partiet formellt är uppdelat i sju partier. Den politiska kampen i Sverige handlar främst om det är högersossarna eller vänstersossarna som ska regera.
Okej, okej, det föregående stycket var lite hårdraget. Särskilt när det gäller Sverigedemokraterna. Men även här är skillnaderna mellan partierna mindre än den uppskruvade retoriken kan få en att tro, särskilt när det gäller synen på staten.
Sverigedemokraterna har rört sig högerut här, men är fortsatt positiva till den stora staten. I hög utsträckning är man ett bidragsparti, förutom att dessa bidrag ska gå till svenskar snarare än till invandrare. Nostalgin för det gamla folkhemmet är stark bland många Sverigedemokrater. Det är lätt att glömma att folkhemmet bara fungerade eftersom Socialdemokraterna ännu inte bränt medborgarnas pengar, tålamod, förtroende och offervilja.
Men ändå är Sverigedemokraterna det parti med bäst chans att förändra Sverige. Vänsterpartiet kan det inte eftersom landet skulle kollapsa om vi gick längre vänsterut, och Socialdemokraterna vill bara bevara det status quo som gynnar dem. Som de senaste åren visar kan förändring inte heller komma från den socialdemokratiska högerflygeln, alltså Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna.
Men vad vill då Sverigedemokraterna? Göra slut på massinvandringen, knäcka gängen, stänga ned woke-hysterin och övertyga svenska folket att Sverige faktiskt är värt att bevara, visst. Men för att göra detta behöver man MAKT. Det gäller att driva bort Socialdemokraterna inte bara från de formella posterna i regeringen och riksdagen, utan från deras verkliga maktbas i byråkratin och de så kallade ”folkrörelserna”. Socialdemokrater måste rensas ut från generaldirektörerna i Stockholm hela vägen ned till mellanchefen på socialtjänstkontoret i Mjölby.
Men när det väl är gjort så börjar den riktiga utmaningen. Vi tror lätt att saker och ting är dåliga bara för att ”fel” folk styr, och att allt kommer att bli bra bara vi byter ut dem. Detta är den enskilt största tragedin i mänsklighetens historia. Som om alla Sveriges problem vore lösta bara för att maktpartiet hette ”Sverigedemokraterna” snarare än ”Socialdemokraterna”. I själva verket är saker och ting dåliga för att systemet är dåligt.
I ett nötskal: vill Sverigedemokraterna skapa ett nytt (och bättre) Sverige, eller vill de bara bli de nya Socialdemokraterna? Låta SVT pumpa ut SD-propaganda, flytta bidrag från invandrare till svenskar, ta kontrollen över fackföreningarna och universiteten. Det kan man för all del göra, och nog skulle det kortsiktigt leda till förbättringar. Men Sverigedemokraterna kommer även de att korrumperas.
För att Sverigedemokraterna ska undvika att själva bli det nya problemet måste de inse att staten inte är ett verktyg man ska stjäla från Socialdemokraterna, utan själva problemet. Så länge staten direkt kontrollerar de massiva cirka 40 procent av Sverige den nu gör, kan den i praktiken också kontrollera de kvarvarande 60 procent indirekt.
Detta hotar alla oppositionsmöjligheter och därmed all frihet. Den som sitter bakom spakarna på det monstruösa statsmaskineriet har MAKTEN. För att återställa Sveriges frihet gäller det att förstöra själva maskinen, inte byta ut föraren.
Hur kommer Sverige se ut, säg, år 2075 om Sverigedemokraterna tagit makten men bara ersatt Socialdemokraterna? Tja, ungefär som Sverige gör idag med Socialdemokraterna vid rodret. En växande byråkrati, styrd av en alltmer själlös och cynisk byråkratisk-politisk-medial elit. Retoriken kan mycket väl vara totalt annorlunda, men i så fall lär det vara det enda som är det.
Skillnaden är dock att Sverige inte har råd med ytterligare femtio förlorade år.
Jakob Sjölander
Följ Jakob på Substack HÄR