Olof Palme ”förstörde Sverige” skrev Elon Musk i en kommentar på X.
Elon Musk refererar till ett inlägg författat av Christian Peterson som beskriver hur mångkulturen införlivades i svensk lag 1975. Elon Musk har via AI-verktyget Grok kollat om det är korrekt. Och det stämmer. Den infördes utan någon större analys eller folkomröstning.
Bakom lagen fanns en proposition (1975:26) med riktlinjer som idag har gett upphov till landets många utanförskapsområden där parallellsamhällen, hög arbetslöshet och gängkriminalitet dominerar. Det huvudsakliga skälet till det var att Olof Palme ansåg att det var viktigt att invandrarna själva fick bestämma i vilken utsträckning de ville leva som svenskar eller bevara och utveckla sin ursprungliga kulturidentitet. Det var en valfrihet som svenska staten skulle ta på sig att upprätthålla och bekosta. Det handlade om statsbidrag till invandrarorganisationer, hemspråksundervisning och information till invandrare. Därtill kom förstärkning av Statens invandrarverk (dåtidens Migrationsverket) samt rätten till obegränsad kostnadsfri tolk.
Än idag lever vi med dessa anti-integrationsfrämjande åtgärder. Endast SD har krävt att hemspråksundervisningen (som idag heter modersmålsundervisning) ska upphöra. Rätten till fri och obegränsad tolk är under utredning, och ändring kan bli aktuell först om ett par år. Men varför tar det så lång tid att ändra på denna politik?
Socialdemokraterna har innehaft regeringsmakten i 70 år under de senaste 100 åren. Oavbrutet styrde de Sverige i 44 år mellan 1932 och 1976, därefter igen 1982-1991, 1994-2006 samt 2014-2022. Under dessa decennier av maktinnehav har partiet byggt upp en maktstruktur som sträcker sig långt utanför regeringskansliet – genom ett omfattande nätverk av organisationer och bolag som blivit så stort att det är svårt att få kontroll över.
Professor Lars Jonung har i sin artikel ”Låt OECD kartlägga socialdemokraternas affärskomplex” i Affärsvärlden belyst denna problematik. Han föreslår att OECD bör granska Socialdemokraternas maktinnehav, eftersom en svensk utredning är lönlös – den dagen S återtar makten läggs utredningen helt enkelt ner. Jonung menar att den maktdominans som Socialdemokraterna har är unik för västvärlden och så pass långtgående att det finns anledning att ifrågasätta om den är demokratiskt berättigad.
Det socialdemokratiska affärskomplexet är enormt. Till detta hör Coop, Folksam, OKQ8 (cirka 770 bensinstationer, störst i Sverige), HSB och Riksbyggen, Fonus (omkring 300 begravningsbyråer, störst i landet) samt Familjens Jurist (Sveriges största byrå inom familjejuridik). I komplexet ingår även Folkets Hus och Parker samt organisationer som fackförbunden inom LO, ABF, PRO, Unga Örnar, Allmännyttan och Hyresgästföreningen. Dessutom finns partiets egen lotteriverksamhet. Ett utbrett korsägande präglar strukturen, ofta med LO och Coop som spindeln i nätet.
Denna maktkoncentration, både politisk och ekonomisk, har gjort det svårt att ifrågasätta eller ändra den politik som en gång infördes. Även om S inte besitter regeringsmakten just idag, har de via alla sina intresseorganisationer och bolag fortsatt kontroll över många personer som är beroende av Socialdemokraternas framgång.
Därtill är det också det parti som förespråkar höga presstöd och svulstigt public service. Det har Bonnier-familjen nappat på, som årligen får flera hundra miljoner i statligt bidrag varav hälften delas ut som vinstutdelning till delägarna. Även norska Schibsted, ägare av bland annat Aftonbladet (tillsammans med S-kompisen LO), gillar bidragen. I gengäld får Socialdemokraternas narrativ frodas i dessa tidningar. Det som Bonnier-ägda DN skriver sätter riktlinjerna för vad som anses anständigt. Andra åsikter utöver det anses som kontroversiella och rasistiska. Att ifrågasätta mångkulturspolitiken som Olof Palme en gång införde är ett typexempel på det. På så sätt har Socialdemokraterna byggt ett politiskt maktsystem, där alla inblandade har ett gemensamt ekonomiskt intresse för att det upprätthålls.