Redan 2018 krävde socialdemokraten Lawen Redar nationalism åt kurderna i en riksdagsmotion. I Sverige ska vi däremot ha mångkultur. Varför ska alla utom det svenska folket få ha ett eget land?
När Lawen Redar, Socialdemokraternas integrationspolitiska talesperson, i en riksdagsmotion kräver att Sverige ska erkänna det kurdiska folkets rätt till självbestämmande slår hon fast något mycket starkt. I motionen beskrivs kurderna som ett sammanhållet folk med gemensam kultur, historia och identitet, och just därför anses de ha rätt att själva forma sitt politiska öde. Det är en klassisk nationalistisk utgångspunkt. Ett folk definieras som en kulturell gemenskap och anspråket på politisk självständighet betraktas som legitimt.
Samma Lawen Redar representerar i svensk inrikespolitik ett parti som sedan länge förespråkar mångkultur. I Sverige ska identiteter blandas och ingen kultur ska vara norm. Svenskheten prioriteras ner och staten ska inte aktivt värna någon majoritetskulturell enhet. Men när det handlar om kurderna framställs just denna typ av enhet som något både självklart och skyddsvärt. Det som i Sverige ses som ett känsligt eller till och med farligt resonemang blir i Mellanöstern en rättighet som bör erkännas utan tvekan.
Här ligger den avgörande motsägelsen. Socialdemokraterna erkänner kurdernas nationella rättigheter samtidigt som de förnekar svenskarnas motsvarande rätt att beskriva sig som ett folk med en kultur som kan försvaras politiskt. Man accepterar nationalismens logik för kurder men avfärdar den när den formuleras i svensk kontext. Det är svårt att se detta som något annat än intellektuell inkonsekvens.
Ingen föreställer sig att ett framtida kurdiskt självstyre ska vara ett mångkulturellt experiment. Det vore otänkbart att kräva att kurdisk kultur ska reduceras till en bland många eller att den inte bör vara vägledande för samhällsbygget. Men när svenskar uttrycker att även de har en kultur som betyder något för samhällsgemenskapen framställs det som problematiskt och exkluderande.
Det går inte att argumentera för att kurder har rätt till sin kultur och sitt politiska självbestämmande samtidigt som man hävdar att svenskar inte ska tala om sin. Antingen är idén om folk och nation legitim eller så är den det inte. Om Socialdemokraterna menar allvar med sitt stöd för kurdiskt självbestämmande måste de också förklara varför samma tanke inte får gälla i Sverige.
Motionen avslöjar en dubbel standard. Om ett folk har rätt att bevara sin identitet och styra sin framtid då gäller det för alla folk. Även för svenskarna.