Liberalerna går kräftgång i opinionen. Detta förvånar inte Linn Johansson Leinonen, som ser ett splittrat och förvirrat parti. Förhoppningsvis försvinner det efter nästa val.
I ett reportage av SVT under söndagen kunde vi höra Liberalernas aktivister gråta över partiets samarbete med Sverigedemokraterna, och i SVT Play kan vi se en analys av läget. Å ena sidan har vi en äldre dam som är starkt emot ett fortsatt samarbete med SD, medan en medelålders man talar om att partiet bör bryta den röda linjen mot partiet. Mannen menar att ett nej till SD är ett ja till V, vilket han anser är värre – och där håller jag helt med.
Man kan ju fråga sig huruvida ett mini-parti som Liberalerna bör vara det parti som fortsatt får bestämma Sveriges framtid genom att bete sig som envisa femåringar och fortsätta vägra en regering där Sverigedemokraterna ingår. Personligen tycker jag att ett parti med en kvart av svenska befolkningens röster bör stå högre än ett pyttelitet parti som Liberalerna, men det kanske bara är jag? Jag tänker liksom att oavsett om högern vinner valet eller förlorar, är inte SD då en starkare samarbetspartner att ha vid sin sida?
Sakta men säkert leder de liberala ledarna sitt parti längre och längre ner i diket. Men alltmer börjar det kännas som att de faktiskt inte har en senil tant bakom ratten som kanske drar sig längre och längre mot vägkanten. Nu känns det snarare som om de har en kamikaze-pilot bakom ratten som medvetet styr allt den kan tills bilen kör ner på cykelvägen och vidare ner över ett stup.
Hur länge kan ett parti leva under illusionen att ett parti som är beroende av stödröster för att överleva ska kunna trumfa Sveriges näst största parti? Är det inte bara dags nu för liberala väljare att gå vidare med livet och kanske välja ett annat parti? Jag tror att även de kan se att om de går över till Socialdemokraterna så skulle det så gott som vara en röst på kommunistpartiet V. Då återstår det att antingen välja M, KD eller SD. Jag tänker att de kan välja vem fasen de vill och det skulle vara bättre än denna jargong.
Liberalernas väljare känns splittrade i frågan, men det verkar för mig som att den största splittringen sitter i toppen av partiet. Jag undrar faktiskt exakt var skon klämmer. Även i ett samarbete får partiet igenom sin ekonomiska politik och sin skolpolitik som de säger är deras största fråga. De får faktiskt igenom en hel del. Den stora skillnaden kanske är att L gärna har profilen som ett feministiskt parti, men jag skulle säga att ingen av de blå partierna egentligen delar den profilen, så där lär de få igenom ytterst lite vare sig SD är med i regeringen eller inte. Då återstår bara en sak.
Är det så att L egentligen är för massmigration? Jag tror faktiskt inte det. Kan det kanske vara så att de är fast i ett utdaterat tankesätt om SD och dess politik och värderingar? Kan det vara så att de på något plan delar den mentaliteten med de röd/gröna och dess aktivister? Men varför är det så? Blir något bättre av det? Har de några konkreta argument för varför Sverigedemokraterna är så onda? Det känns mer som ett känslostyrt argument som saknar basis. Visst är det väl ändå dags att packa och gå hem? För det här fungerar ju uppenbarligen inte. Splittringen är för stor inom partiet och dess väljare.
Så hejdå Liberalerna, det var trevligt att råkas. Jag hoppas att vi aldrig ses igen!
Linn Johansson Leinonen (SD)
Student, politiker och samhällsdebattör
Följ Linn på Facebook HÄR