Danmark för inte bara detaljerad statistik över vad invandringen kostar utan även hur den påverkar kriminaliteten. Somalia är det land som sticker ut – invandringen därifrån är både dyr och farlig. Varje somalisk invandrare kostar i genomsnitt de danska skattebetalarna 240 000 kronor per år, och risken för kriminalitet är mer än nio gånger högre jämfört med en dansk person. Hela 62% av somaliska män som fyllt 30 år har dömts för någon typ av våldsbrott.
Sverige för inte den typen av statistik. Här har det länge funnits ett politiskt motstånd mot att ta reda på fakta kring den typen av frågor. Socialdemokraten Morgan Johansson, som var justitieminister under åtta år, stretade emot i det längsta. Han var föga intresserad av att veta vilka förövarna var, sannolikt av det enkla skälet att han visste svaret och att resultatet skulle kunna tolkas som kritik mot deras väljarbas. Den risken ville Morgan Johansson inte ta.
Men till slut kom ändå en rapport från BRÅ, i augusti 2021, och precis som i Danmark visade sig den somaliska invandringen vara mer benägen att begå brott. Av de 45 218 somalier som då var folkbokförda i Sverige (studien byggde på 2014 års folkbokföring) hade 14,24 procent blivit misstänkta för brott under perioden 2015–2018. Det innebär en överrisk på 4,48 gånger jämfört med svenskar.
Men BRÅ nöjde sig inte med den siffran. Den var för sanningsenlig. Man justerade för ålder, kön, inkomst och utbildning, alltså det som i sossespråk kallas för socioekonomiska faktorer, och då kvarstod en överrisk på 2,29 gånger. Med andra ord, även med en vänstersocialistisk justering är somalier i Sverige mer än dubbelt så brottsbenägna.
Trots att BRÅ tydligt visade att personer från Östafrika (där Somalia ingår), Västasien, Centralasien och Nordafrika hade högst brottslighet, medan personer från Östasien, Norden och Västeuropa hade lägst, ville man inte göra någon direkt koppling till ursprung eller kultur.
I maj 2025 publicerade BRÅ ytterligare en rapport, denna gång en internationell kunskapssammanställning om migration och brott. Rapporten analyserar forskning från hela Europa och konstaterar att stora migrationsvågor, som flyktingkrisen 2015, ofta kopplas till ökad brottslighet. Men BRÅ går sin egen väg och drar ett par anmärkningsvärda slutsatser: Dels anser BRÅ att det saknas tillräckligt forskningsunderlag för att uttala sig om migrationens faktiska effekter på brottsligheten i Sverige. Och dels, vilket kanske är det mest märkliga, hävdar BRÅ att det är troligt att invandrarnas överrepresentation i kriminalitet gör att brottsligheten bland den inhemska befolkningen minskar. Med det resonemanget säger BRÅ att det alltid finns en viss nivå av brottslighet i ett samhälle och att noll brottslighet inte är att eftersträva. Ett egendomligt resonemang av en myndighet som har till uppgift att vara brottsförebyggande. Kanske dags för myndigheten att byta namn, från Brottsförebyggande rådet till Brottsbluffande Rådet.
Eller kanske till och med Brottsbyggande Rådet, eftersom det är effekten av att BRÅ inte fullgör sin uppgift. På myndighetens förstasida står det klart och tydligt att BRÅ ska verka ”för att brottsligheten minskar och tryggheten ökar i samhället. Det gör vi genom att ta fram fakta och sprida kunskap om brottslighet…” Nu kommer det ingen vederhäftig fakta från BRÅ, vilket innebär att människor vilseleds och felaktiga beslut fattas.
När sanningen döljs får det politiska konsekvenser. Inte konstigt att människor fortsätter att rösta på partier som vill öka invandringen och därmed också öka kriminaliteten. Självklart är det inget parti som skulle vilja skriva under på det. Men mot bakgrund av den statistik som de facto finns är det precis den slutsatsen man måste dra.
Är man förespråkare för hög invandring – som framförallt Miljöpartiet, Centerpartiet och Vänsterpartiet är, och därmed också Socialdemokraterna som planerar att samarbeta med dessa partier – så vill man alltså ha ett farligare Sverige. Dessa partier saknar inte bara viljan eller modet att ta reda på orsakerna till den ökade brottsligheten i Sverige, de visar också på en empatilöshet gentemot svenskar som skrämmer rejält.