Våld och hot är skräckinjagande vanligt på svenska skolor, och det handlar inte bara om vad eleverna gör mot varandra. Ibland utsätts till och med lärarna. Skandaler avlöser varandra. Det är dags att sätta ned foten, skriver Christoffer Jonsson.
När jag gick i skolan hemma i Västerhaninge var det mer eller mindre vad man idag skulle kalla en ”no-excuse-skola”. Lärarna hade pondus och kunde med talets gåva få en hel klass att skämmas när vi gjort något dåligt. Det sattes tydliga gränser för vad vi som elever fick och inte fick göra.
Jag minns särskilt ett tillfälle när vår klass var på utflykt i Stockholm City. Vi passerade en gata där One Direction befann sig, eftersom de vid tillfället var i Stockholm för att skriva på ett kontrakt. Självklart sprang majoriteten av tjejerna i klassen direkt till avspärrningarna och avvek från resten av oss som var på väg till tunnelbanan. Jag minns hur arg läraren var efteråt; när klassen återigen var samlad fick alla som sprungit iväg en rejäl avhyvling.
Jag pratade om detta med en vän som gick ett par årskullar över mig. Under samtalet kom vi fram till att om vi hade gått i en svensk låg- eller högstadieskola idag hade vi förmodligen mått väldigt dåligt. I flera skolor råder mer eller mindre anarki, där eleverna snarare styr klassrummen än läraren som faktiskt ska göra det.
Det har till och med lett till brottsliga handlingar som fått konsekvenser för elever. En ung flicka tvingades gå i samma klass som en elev som tidigare våldtagit henne. I ett normalt land hade den elev som utgjorde en otrygghet för flickan aldrig fått sätta sin fot på skolan igen. Detsamma gäller den elev som misshandlade en gravid lärarinna, vilket ledde till missfall. I ett fungerande system hade en sådan elev varit frihetsberövad och fått sin skolgång där – men så sker inte i Sverige.
En undersökning från Sveriges Lärare visar att var tredje lärare har utsatts för hot, våld och kränkningar. I rapporten nämns idrottsläraren Mikaela, som var gravid och blev jagad av sina elever – eftersom de ville sparka henne i magen. De stod utanför hennes kontor och bankade på dörren.
Elever med antisocialt beteende har alltid funnits. Det fanns flera på min skola också, men lärarna kunde peka ut dem och kontrollera deras beteende om det började gå överstyr. Problemet idag är att elever med antisocialt beteende blivit ännu fler, och att läraren förväntas hantera dem med ”lågaffektivt bemötande”.
Kulturen visar att om en lärare behöver använda våld för att försvara sig kan det till och med leda till åtal och kraftiga fördömanden. Detta skapar farliga incitament för lärare att inte försvara sig och att inte stå upp mot elever som försöker dominera klassrummet och skolkorridoren med sitt antisociala beteende. När jag gick i skolan var detta otänkbart; en elev som fått flera varningar och blivit ombedd att lämna klassrummet men ändå vägrade kunde läraren utan problem ta tag i och placera utanför dörren.
Problemet idag är att elever kan filma lärare, hänga ut dem på sociala medier och skapa en storm i ett vattenglas. Det krävs väldigt lite för att unga elever utan konsekvenstänk ska kunna skapa en allvarlig situation för sina lärare och klasskamrater.
Strukturen i skolorna måste förändras. Elever ska inte kunna utgöra ett hot, utan varje elev som vill gå till skolan för att utbilda sig och träffa sina klasskamrater ska kunna känna sig trygg. Detsamma gäller lärarna, som inte ska behöva känna rädsla för sina egna elever.
Christoffer Jonsson
Medlem i Kristdemokraternas ungdomsförbund och Samhällsdebattör
X: @kurrejonsson