Säga vad man vill om datorspelsvåldet, så är det mindre dödligt än det verkliga våldet ute på gatorna. Spelandet kan bli ett andningshål för många – till och med statsminister Ulf Kristersson! Detta skriver Christoffer Jonsson.
Under min barndom var det vanligt att föräldrarna sa till mig och min kompis: ”Sitt inte inne och spela hela dagarna, gå ut och spela fotboll eller något.” Det gjorde vi också – jag och min nära vän spelade ofta fotboll eller cyklade. I dag har den digitaliserade världen däremot skapat en kultur där barn oftare spelar tv- eller datorspel hemma i stället för att vara ute och leka.
För mig är det förståeligt att det blivit så. Dels är det naturligt för en ung generation att lockas av något nytt, dels är tryggheten på de svenska gatorna inte densamma som den en gång var. Mikael Janicki mördades av en gängkriminell när han och hans son var på väg till ett badhus. I podden Sista måltiden berättade en släkting till Janicki att man förr ville att barnen skulle vara ute och hänga, men att man på grund av dagens otrygghet snarare är glad när de stannar hemma och spelar.
Jag tror knappast att släktingen är ensam om den känslan. Många allmänna utrymmen, såsom fotbollsplaner, har tagits över av kriminella gäng och därmed begränsat andra barns möjlighet att vistas där. Skjutningarna har dessutom skapat en stor otrygghet, då de ofta sker på platser där människor passerar på väg till skolan, jobbet eller fritidsaktiviteter.
Det jag anser att ”gaming” gör bra – utöver att fylla ett tomrum för barn som tvingas stanna inne på grund av otrygghet – är att det i vissa fall kan förebygga psykisk ohälsa, även om spelandet i andra fall kan bidra till den. Under pandemin, när människor stannade hemma från skolan och arbetet, blev många allt mer deprimerade av ensamheten. Där kunde gaming, genom olika forum och gemenskaper, skapa ett socialt liv för personer som annars mådde dåligt av pandemins konsekvenser.
Ett exempel jag vill lyfta fram är Sigge Stengård, som har den obotliga sjukdomen Duchennes muskeldystrofi, som bryter ner muskelfibrerna och kraftigt begränsar rörelseförmågan. Sigge, som bara är 18 år, berättade för Sportbladet att han haft självmordstankar – men att något räddade honom ur depressionen. Det var e-sportlaget ParaGhost, bildat med hjälp av hans pappa. Genom laget, som bland annat spelar Counter-Strike, fick han flera vänner, varav många delar samma sjukdom.
”Att skaffa vänner var det största med att vi skapade laget”, berättade Sigge för Kristianstadsbladet.
Något jag finner nästintill vackert är när människor som mår dåligt – fysiskt eller psykiskt – och som är så långt nere att de överväger att ta sitt liv, lyckas finna livsglädjens gnista igen och fortsätta kämpa trots sjukdomar som tagit ifrån dem möjligheten att leva ett vanligt liv med rörelsefrihet.
Därför fann jag det beundransvärt när statsminister Ulf Kristersson besökte Sveriges största spelevent, Dreamhack. I en intervju med TV4 och Sigge lyfte statsministern hur gaming kan hjälpa personer med psykisk ohälsa eller begränsad rörelseförmåga genom att skapa ett eget community av vänner med liknande erfarenheter. Utöver intervjun mötte statsministern Sigge i Rocket League, men åkte självklart på storstryk av den unge gamern.
– Han försökte i alla fall, så gott det gick, sade Sigge om statsministern.
Christoffer Jonsson
Medlem i Kristdemokraternas ungdomsförbund och Samhällsdebattör
X: @kurrejonsson