Skurup röstade om sin kommunlogga för en vecka sedan. Det låter som en bagatell och i jämförelse med mycket är det så. Men det döljer också en revolt mot en tidsanda där makten över symboler, arkitektur och kultur har flyttats från folket. När kommunens invånare överväldigande röstade för att behålla sin gamla logotyp med Nils Holgersson på gåsrygg var det ett uppror mot tidsandan.
Kommunledningen i Skurup ville byta ut den gamla, färgrika loggan mot en ny i svartvitt, stilren, neutral och korrekt. Man kallade det ett varumärkesarbete, ett steg in i framtiden. Men invånarna såg något annat. De såg sin historia förvandlas till ett grafiskt projekt, sin lokala själ till ett anonymt varumärke. Så de organiserade sig, samlade tusentals namn och tvingade fram en folkomröstning. När resultatet kom var det förkrossande. Över 90 procent röstade för att återinföra den gamla loggan.
På ett större plan såg man exakt samma sak i Nya Zeeland. Där försökte regeringen byta ut landets flagga, ett projekt som sades spegla framtid och självständighet. Men resultatet blev ännu ett elitprojekt som mötte folkets misstro. Efter en dyr process röstade majoriteten för att behålla den gamla flaggan. Politiker och designexperter talade om symbolisk förnyelse. Medborgarna svarade att de inte behövde en ny flagga för att veta vilka de var.
Det som förenar Skurup och Nya Zeeland är inte motstånd mot förändring utan motstånd mot att förändringen ska dikteras uppifrån. I båda fallen har de styrande förlorat kontakten med människors känsla för det egna. De talar om utveckling men glömmer att verklig utveckling aldrig kan ske utan förankring.
Detta är en kamp mellan deltagande och styrning, mellan självbild och påtvingad image. Men det är också ett missnöje med en irrationell föreställning om att allt måste strömlinjeformas efter tidsandans ideal. Den kanadensisk-ungerska sociologen Frank Furedi menar i sin bok The War Against The Past att händelser som dessa kan ses som ett uttryck för den västerländska ideologiska föreställningen om att vår historia måste tas bort för att vi ska bli fria och rationella. Nya symboler som är ett uttryck för elitens ideologi tas fram, men folket svarar med att vilja ha sin irrationella känsla för traditionen.
I själva verket finns det inget vare sig fritt eller rationellt med att spendera pengar på att ta fram och byta ut en populär kommunlogga eller nationsflagga. Hos vanligt folk finns både en längtan efter att hitta rötter och efter att distansera sig från tidsandans påtvingade konformism.
Det är därför frågan om Skurups logga väcker resonans hos kommuninnevånarna. Det och det uppenbara faktum att den gamla loggan har en själ medan den nya ser ut som en överkörd bläckfisk.