Få vet detta, men jag är själv transperson. Visserligen var det bara fem minuter sedan jag upptäckte det, men ändå. Äntligen har alla problem i mitt liv fått sig en förklaring, från att den där fågeln bajsade på mig under skolresan i åttan till att bokföringen är krånglig. Min nya identitet har givit mig så mycket att jag känner att jag vill ge något tillbaka till transrörelsen som så inspirerat mig. Det kunde visserligen vara pengar, men det är ju dyrt. Jag tänkte alltså ge något ännu bättre – goda råd.
Den senaste tiden har transrörelsen stött på stora problem. Exempelvis Donald ”Hitler” Trumps förbud mot transkvinnor att göra mos av skägglösa kvinnor i sport, samt den brittiska högsta domstolens beslut att könet faktiskt fastställs av hur man föds snarare än det mest vetenskapliga och pålitliga som finns: en individs åsikt om sig själv.
Transrörelsens nederlag kommer sig av att vanligt folk har börjat tröttna på aggressiv transaktivism. De oroas av den kraftiga ökningen av testikelskador i kvinnosporter. De störs av att transkvinnor spärras in i kvinnofängelser bara för att de går runt och våldtar kvinnor. De skräms av att dragqueens läser sagor för barn – tveklöst eftersom de hatar läskunnighet.
Hur ska vi i transrörelsen hantera detta problem? Vissa påstår att vi bör vara mer försiktiga och resonliga. Att vi ska visa att vi är normala människor som bara råkar ha en lite udda önskan i hur vi vill leva våra liv. De quislingar som påstår detta försöker lura i oss att folk i allmänhet har respekt för alternativa livsstilar – även sådana de tycker är märkliga – så länge man inte försöker pressa dem på andra.
Men detta försåtliga försoningsresonemang är uppenbart falskt! Vi bör sparka alla som föreslår detta rakt på testiklarna – om de har dem kvar… Om vi väljer försoningen och välviljans väg så får vi ju ingen uppmärksamhet! Vad lever vi i för värld om inte ens att skära av sig könsdelarna ger uppmärksamhet!? Jag har offrat för mycket för att acceptera det.
Jag föreslår därför ett helt nytt och originellt sätt att vända opinionen till transrörelsens fördel. Detta är att göra samma sak vi redan gör, fast med mer ilska! På så vis kan vi påtvinga allmänheten ett ”Stockholmssyndrom”. Det handlar om att fortsätta att banka huvudet i väggen tills väggen kollapsar!
Det första vi måste göra är att fördubbla vår hatkampanj mot Harry Potter-författarinnan J. K. Rowling, även känd som ”Lord Voldemort”. Att göra oss till fiende med en av världens mest populära barnboksförfattare är alltid vägen till framgång – se bara hur bra det gick för Gunnar Sträng i Pomperipossastriden med Astrid Lindgren!
Lyckligtvis har vi fått ännu ett sätt att attackera Rowling, eftersom hon nyligen har blivit en sådan där svinig miljardär – igen. Skälet till att hon tillfälligtvis slutade vara en miljardär var på grund av hennes stora välgörenhetsdonationer. Men då hon återigen är en miljardär kan vi garanterat vända folket mot henne!
Det andra vi i transrörelsen måste göra är att stärka vår dragdrottningfalang. Det finns ju inget bättre sätt att få över kvinnor på vår sida genom att visa att vi är precis som dem. Och inget är ju ett bättre exempel på vad en normal kvinna är än en dragdrottning. När en vanlig kvinna ser en dragdrottning så tänker hon oundvikligen: ”Hon är precis som jag! Hon förstår mig!” Dessutom är det roligt att klä ut sig, vilket behövs nu när våra genusforskare upptäckt att sådant som blackface och ”kulturell appropriering” inte är politiskt korrekt.
Slutligen gäller det att vinna nästa generation. Folk älskar sina barn, så för att vinna deras stöd måste vi visa att vi vill det bästa för dessa. Och det bästa för barnen är ju att de kommer ut som trans! Visserligen har antalet som söker vård för könsdysfori redan ökat med hundratals eller till och med tusentals procent, men det räcker inte! Det finns fortfarande osäkra och sökande ungdomar som inte är medvetna om att alla deras problem kan lösas med hormonbehandling och kirurgi. Och tänk vad glada deras föräldrar kommer att bli när vi hjälpt deras barn!
Vi måste visa folk att vi menar allvar med vår nya identitet, genom att visa hur stadig och oföränderlig den är. Vi måste försvara oss mot anklagelsen att vi är förvirrade virrpannor. Alltså måste vi undvika att ständigt ändra könsidentitet, och motstå frestelsen att ständigt hoppa fram och tillbaka mellan de 72,8 könen som är vetenskapligt erkända. Denna permanens är…
…Äh, strunt i den här transgrejen. Therianismen är mycket mer avant-garde. Från och med nu är jag en lila noshörning. Och det kommer jag vara för evigt.