När Anna-Karin Hatt lämnade som Centerpartiledare efter knappt fem månader och angav hot och hat som skäl, blev upphetsningen stor på Sveriges Radios program Studio Ett. I korten fanns en öppning att prata om hotet från höger – det enda hot som Sveriges Radio tycker är relevant att lyfta. Snabbt kallades en expertgrupp in för att kommentera. En av de inbjudna var Anders Lindberg, politisk chefredaktör på Aftonbladet. Inte så konstigt, kanske. Han och hans tidning har producerat många artiklar i ämnet – framförallt med Ebba Busch som måltavla. Att dessa texter har snurrat kring hat och förakt har knappast undgått någon – möjligen då Anders Lindberg själv.
I radion säger Anders Lindberg att han tycker det är ”obehagligt” att det är just kvinnor som ”förväntas tåla” detta hat och han anser att om inte ”politikerna” lugnar ner sig och dämpar sig, är detta ett ”demokratiskt problem”. Det som hänt med Anna-Karin Hatt ser han som en ”larmklocka”.
I sin lugna vrå hos likasinnade på Sveriges Radio måste Anders Lindberg ha känt sig trygg och glömt bort alla artiklar som Aftonbladet har producerat om Ebba Busch. De har varit väldigt många, där de positiva eller neutrala har varit ytterst få. Aftonbladets besatthet av Ebba Busch har nästintill varit olidlig. De hårda rubrikerna har under åren avlöst varandra. Innebörden och syftet har varit detsamma: Ebba Busch skulle fulas ut och allra helst skulle hon försvinna från den politiska arenan.
Exempel på Aftonbladets rubriksättningar har varit: ”Och där hamnade Ebba Busch i Åkessons mage”, ”Nästan alla våra problem börjar med Ebba Busch” (med underrubriken ”Ett jäkla skitland just nu”), ”Ebba Busch retorik är ett hot mot yttrandefriheten”, ”Ebba Busch är hotet mot elförsörjningen”, ”Ebba Busch verkar vilja stänga din uteservering”, ”Klart att ingen längre litar på Ebba Busch”, ”Snart kan Busch inte visa sig i södra Sverige”, ”Ebba Buschs psykbryt piggade upp i mörkret”, ”111 000 svenskar tycker Ebba Busch ska sparkas” (med underrubriken ”Hennes dåliga omdöme sänker regeringen”) samt den evighetslånga bevakningen av Ebba Buschs husaffär som Aftonbladet skrev ett hundratal artiklar om och som kokade ner till budskapet ”Ebba Busch lär få svårt med äldre efter Esbjörn”.
Eller så är resonemanget som sådant att Anders Lindberg och Aftonbladet gör skillnad på hat och hat. Hat från högern är fel. Hat mot högern är inget att bry sig om.
Anders Lindberg är så klart fri att tycka vad han vill. Men att Sveriges Radio väljer att bjuda in just honom som expert för att diskutera hot mot politiker är en ironi som saknar motstycke. Det är som att bjuda in en pyroman för att diskutera brandskydd. Dessutom – vilket borde vara skäl nog för Sveriges Radio att överväga att ringa någon annan – är Anders Lindberg gift med Åsa Westlund, riksdagsledamot för Socialdemokraterna och partiets talesperson för klimat och miljö. Med tanke på denna direkta koppling till Socialdemokraternas högsta ledning kunde Sveriges Radio lika gärna ha bjudit in Magdalena Andersson som ”neutral expert” på frågan. Att Lindberg presenteras som en oberoende röst när han dagligen driver aggressiva kampanjer mot borgerliga politiker och har en maka som är socialdemokratisk riksdagsledamot säger mycket om hur normaliseringen av partiskhet ser ut i svensk public service. Att svensk mainstream media har en kraftig slagsida åt vänster är numera lika självklart som att påven är katolik.
Men värre är att Sveriges Radio, med sin dominans och sin skyldighet att vara oberoende, legitimerar Anders Lindbergs ord. Bara det faktum att han ständigt är gäst hos både SVT och SR ger honom en slags kvalitets- och normstämpel. Konsekvensen blir att han och hans ord sätter den övre gränsen för vad som kan anses acceptabelt att uttrycka. Skriver han och Aftonbladet artiklar med hatiska inslag och budskap normaliseras hatet. Svårare än så är det inte. Anders Lindbergs egen larmklocka borde ha ringt för längesedan. Och Sveriges Radios – var är den?