”Likt ett gäng pirayor så bara hugger ni. Ni är så måna om att bevara det opraktiska, det dysfunktionella och framförallt exploateringen, som de facto sker, när de här ska försörja sig på någon annans bekostnad. Pengarna ramlar ju inte ner från himlen. Det är några andra som betalar för det här.”
Orden kommer från Markus Allard, Örebropartiet, under en het debatt i Örebros kommunfullmäktige. Ämnet är om det är rimligt att kräva motprestation av bidragstagarna för att bidrag ska betalas ut. De socialdemokratiska politikerna och övriga vänsteranhängare opponerar sig starkt mot kravet.
Den flatheten ogillar Allard. Han fortsätter: ”Ert fokus är ju någon annanstans. Ni kan inte föreställa er att se det från de produktiva klasselementens perspektiv. Det kunde man en gång i tiden om man påstod att man var socialist.” Hans slutsats är på pricken: ”Arbetarklassen har inte längre någon politisk representation. Det finns inget arbetarparti.”
Markus Allards anförande, som blivit viralt på sociala medier, får nog självaste Magdalena Andersson att sätta morgonkaffet i halsen. Även hon måste inse att han har en poäng. Eller rättare sagt, många poänger. För hur kunde detta mäktiga ”arbetarparti”, Socialdemokraterna, komma på idén att andra ska betala och försörja hitresta fullt arbetskapabla människor? Vad är det för logik? Var tog arbetarklassens perspektiv vägen? Eller har Socialdemokraterna släppt den linjen, och är nu ett renodlat socialparti? Det verkar inte bättre.
Svenskar som är födda och bor i landet förväntas alltid försörja sig själva. Där är i princip alla partier eniga. Även Socialdemokraterna. Men är du av annan nationalitet, då används helt plötsligt ett annat tankesätt, en annan måttstock som framförallt ”arbetarpartiet” har tagit fram.
De produktiva klasselementen har det här att välja på, säger Markus Allard och gestikulerar ut över sitt kommunfullmäktige. ”En skock nötter” kallar han dem för. Nötter för att de inte tänker. Nötter för att de är ja-sägare och nötter för att de vägrar se det orimliga i sin politik. Eller med Allard-språk, nötter för att de i sin ”konsensusiver slåss för att göra allt de bara kan för att förhindra att bidragsparasiter från andra länder faktiskt gör något för pengarna de får från svenska arbetarklassen”.
Markus Allard framstår i sin tydlighet och rakhet som guds gåva till den svenska politiken. För den som tycker politik är tråkigt eller krångligt bör lyssna på Markus Allard. Politik blir då allt annat än tråkigt. Och framförallt blir den begriplig. Eller rättare sagt, vänsterns politik framstår med extra tydlighet som ännu mer obegriplig – för att inte säga på gränsen till tokig. Och för de som inte har sett det än, kommer med tiden då pengarna är slut och när svensken har tröttnat på att försörja andra, att bli varse om det. Men då är det för sent. Då finns det inte längre ett Sverige.
Men det framtidsscenariot oroar inte Socialdemokraterna, vilket en av partiets representanter i Örebros kommunfullmäktige, Matilda Aminto Jansson, gav uttryck för. När Markus Allard påpekar att Sverige är svenskarnas land himlar hon med ögonen, vilket hon senare förklarade med följande ord på X:
”Hej! Jag är socialdemokrat och min bild av Sverige är inte bara att det är ”svenskarnas land” därav min starka reaktion för att motsätta mig det uttalandet som jag inte tycker är värt kommunfullmäktige och våra medborgare, vi kan bättre än så!”
Nej. Det är Socialdemokraterna som borde kunna bättre. Kan man inte ens erkänna vems land Sverige är, är man ute på stora villovägar. Skulle samma frågeställning ställas om Palestina kan vi nog alla gissa vad svaret skulle vara. I de sammanhangen råder det från vänsterhåll sällan några tveksamheter. Enligt S-logiken ska alla världens folkslag ha rätt till sina egna länder – förutom svenskarna. Vi, svenskar, blir ständigt påminda om att vårt land har vi lite till låns, till dess att hitresta blir så många att de utgör en ny majoritetsbefolkning. Eller hur ska vi annars vi tolka socialdemokraters konsekventa ovilja att prata om Sverige som svenskt och svenskarnas land?
Även om Matilda Aminto Janssons kommentar framstår som vettlös, så speglar den å andra sidan precis det som socialdemokratin står för idag. Den är varken för arbetarklassen eller för andra svenskar. Socialdemokratin 2025 är för invandrare – och allra mest för invandrade bidragstagare.