Europeisk stödkampanj på sociala medier för irländsk senator som varnade för “Muslimska brödraskapet”
Varningarna som senator Sharon Keogan framförde i det irländska överhuset om att landet står inför risker eftersom regeringen i Dublin låter Muslimska brödraskapet sprida sig utan motåtgärder, möttes av stöd på sociala medier, där europeiska aktivister krävde en granskning av rörelsens inflytande i olika länder på kontinenten.
Många arabiska regeringar klassar Muslimska brödraskapet som en terrororganisation, och det ses allmänt som en rörelse som vill omforma samhället på islamistisk grund—något som fick den fristående senatorn från Meath att peka på rörelsens oroande avtryck.
Keogans begäran till det irländska överhuset hänger samman med uppgifter om beslutet att stänga Irlands största moské i april i år, belägen i Clonskeagh i Dublin, mot bakgrund av misstänkta kopplingar mellan vissa anställda och spridning av extrema idéer samt påstådda ekonomiska oegentligheter.
Senator Keogan hänvisade till att Irländska islamiska rådet för fred och integration uttryckt oro över Muslimska brödraskapets relationer till centret och sade i senaten: ”Låt mig vara tydlig, detta handlar inte om religion, utan om transparens, styrning och det ideologiska inflytandet från en rörelse som är förbjuden i många länder, senast i Jordanien.”
”I flera europeiska länder, som Frankrike och Italien, omfattas Muslimska brödraskapet av strikta begränsningar och övervakning”, sade den irländska senatsledamoten, som krävde en utredning av politisk islam och Muslimska brödraskapets inflytande i Irland.
Inte ett angrepp på islam
Den brittiska klimataktivisten Finn Elliott skriver i ett inlägg på plattformen X att ”senator Sharon Keogan har helt rätt, särskilt efter att Muslimska brödraskapets ideologiska nätverk spridits med mjuk makt över hela Europa under parollen (religiös dialog). Det är dags för Irland att utreda hur stort detta inflytande är innan det undergräver vår sociala sammanhållning.”
Från Tyskland kommenterade Lilly Kathrin en video av senator Keogan som delats av kontot ”Irishman” och betonade att ”detta krav är inte ett angrepp på den islamiska religionen, utan en uppmaning till klarhet. Irland har rätt att veta vem som formar narrativet i dess moskéer och institutioner”, och hon uttryckte sitt stöd för Keogans krav på en granskning av Muslimska brödraskapets verksamhet i landet.
Johann Kessler, som på X beskriver sig som analytiker med fokus på EU-politik, påpekar att den fristående senatorns anförande i det irländska överhuset ”belyser Muslimska brödraskapets ideologiska räckvidd, inklusive dess relationer till den palestinska rörelsen Hamas”, där han uppmanade den irländska regeringen att utreda rörelsens ohämmade tillväxt. Han sade: ”Europa måste agera för att skydda sin enhet, efter att den förbjudits i flera länder.”
Italienaren Marco Russo menar att Europa måste konfrontera Muslimska brödraskapets förbjudna ideologi för att skydda sin enhet och sammanhållning, i en kommentar till den irländska senatorns uppmaning att utreda hur utbredd rörelsen är i landet och hennes varning för dess kopplingar till extremism. Han instämde också i uppmaningen att gardera sig mot brödraskapets risker för den sociala sammanhållningen, då det har kopplingar till Hamas och är förbjudet i Egypten och Förenade Arabemiraten.
I maj avslöjade den irländska tidningen Irish Times att en hög företrädare vid Islamic Cultural Centre of Ireland (ICCI)—som övervakar moskén—avgått på grund av kopplingar till Muslimska brödraskapet.
Statlig finansiering
Bland de europeiska exempel forskare lyfter fram rörande Muslimska brödraskapets oroande verksamhet på kontinenten framstår den svenska modellen som särskilt tydlig. Genom Trends Research & Advisory presenterade experten på politisk islam, dr Evin Ismail, en forskningsrapport om miljön kopplad till Muslimska brödraskapet i Sverige och hur den kan hanteras.
Ismail bedömer att Muslimska brödraskapet var den första islamiska rörelsen som organiserade sin verksamhet i Sverige, när dess medlemmar anlände på 1970-talet, och att de så småningom drog nytta av generös ekonomisk hjälp från den svenska staten för att etablera olika civilsamhällesorganisationer. Under den perioden började religiösa grupper ansöka om statliga bidrag.
Rapporten som publicerats av ”Trends” pekar på att Sverige under årens lopp utvecklat ett bidragssystem som från början finansierade kyrkor, vilka därefter började samarbeta med andra religiösa grupper. Genom detta samarbete bildades Förenade islamiska föreningar i Sverige (FIFS).
FIFS blev bidragsberättigat 1975. Därtill grundades Sveriges Unga Muslimer (SUM) 1991. Enligt Arabiska centret mot extremism meddelades 2020 att denna förening skulle upplösas och att dess organisationsnummer hos Skatteverket avregistrerades, men den är fortfarande aktiv, om än i liten skala, och anordnar då och då workshops, kurser och familjedagar, och banden mellan medlemmarna kvarstår.
Organisationens huvudkontor ligger i Stockholms moské. Den utgör en allians av fler än 40 lokala ungdomsföreningar och uppskattas ha omkring 5 000 medlemmar. Den är medlem i Sveriges muslimska råd, tidigare medlem i Ibn Rushd-studieförbundet för fri utbildning som associeras med brödraskapet, samt grundande medlem i Europeiska islamiska ungdoms- och studentforumet, Muslimska brödraskapets europeiska ungdomsgren, enligt centret.
Brödraskapets ideologi dominerar organisationens idéprogram. Särskilt inflytelserika är skrifter av den framträdande brödraskapsprofilen Tariq Ramadan, barnbarn till grundaren Hassan al-Banna—i synnerhet boken Hur man är en europeisk muslim—samt de rättslärda skrifterna av den avlidne religiöse ledaren Yusuf al-Qaradawi, som utgör organisationens huvudsakliga referens. Här kan noteras att Schweiziska federala högsta domstolen fastställde domen mot Tariq Ramadan: tre års fängelse, varav ett år ovillkorligt, efter fällning för våldtäkt och sexuellt tvång.
Dr Evin Ismail skriver i sin studie att Islamiska förbundet i Sverige (IFiS), med säte i Stockholms stora moské, är en del av Muslimska brödraskapets nätverk i Europa och får därigenom tillgång till många muslimska besökare.
När det gäller Muslimska brödraskapets verksamhet i Sverige är det oroande—enligt Ismail—att vissa som följer förbundets aktiviteter inte inser att de har att göra med, eller arbetar för, en organisation knuten till brödraskapet. Detta hålls hemligt och erkänns sällan, även när man konfronteras.
Sveriges arbets- och integrationsminister, Mats Persson, lovade i maj—efter den franska underrättelse- och säkerhetsrapporten—att kartlägga ”islamisters infiltration” i landet, särskilt efter att Paris-rapporten nämnt Sverige som i många avseenden stående inför liknande utmaningar som Frankrike vad gäller integration och parallella samhällsstrukturer som utmanar den liberala demokratin.
Under de senaste månaderna har kraven ökat i flera europeiska länder på att övervaka Muslimska brödraskapets verksamhet inom deras gränser, särskilt efter att den franska underrättelse- och säkerhetsrapporten i maj slog fast att sju procent av 2 800 islamiska bönelokaler tillhör brödraskapet och utgör ett hot mot Frankrikes nationella sammanhållning. Rapporten lyfte på locket om brödraskapets infiltration av franska statens strukturer genom föreningar, skolor och finansiella nätverk—inte enbart genom bönelokaler.
I juni publicerade George Washington-universitetet en rapport som belyste säkerhetstjänsternas oro över Muslimska brödraskapets hemliga verksamhet i Europa, särskilt i Österrike, Belgien, Frankrike, Tyskland, Nederländerna, Spanien och Sverige, där en mycket negativ syn på rörelsen råder.
Rapporten, författad av Lorenzo Vidino, innehåller vittnesmål från säkerhetstjänster i de sju länderna och drar slutsatsen att alla europeiska säkerhetsorgan är särskilt bekymrade över det omfattande och sofistikerade nätverk som är knutet till Muslimska brödraskapet och som verkar i det fördolda i Europa, både på nationell och europeisk nivå.