Vi låtsas vara Simona Mohamsson. Vi leder ett parti som heter Liberalerna. Redan där är förväntningarna högt ställda. Vi ska vara liberala. Öppna för allt och alla. Men så finns det ett parti som vi har samarbetat framgångsrikt med i tre år. Det heter Sverigedemokraterna. De vill vi inte ha med att göra. Så liberala är vi inte. Vi kan prata med dem, vi kan lyssna på dem, vi kan samarbeta med dem – men att de ska få fina ministertitlar… Nä, aldrig.
Nästan var fjärde väljare i Sverige överväger att rösta på SD i nästa val. Vårt eget parti, med penisloggan, går det sämre för. Vi har inte nått upp till riksdagsspärren på länge, och ända sedan vi blev partiledare går kurvan fortsatt nedåt.
Klart vi får panik. Klart vi retar oss på alla som gnäller och tjatar. Men vad gör vi? Jo, vi ser till att spräcka det framgångsrika Tidö-samarbetet. Hur vi kom fram till det? Det är en jäkla bra fråga.
I en debattartikel i DN meddelar vi att vi inte kommer att medverka till eller släppa fram en regering där SD har ministerposter. Självklart ger vi det scoopet till agendasättande DN. Dagen vi väljer är samma dag som det avslöjas att Magdalena Andersson och Socialdemokraterna ånyo har ljugit. Denna gång handlade det om gänginfiltrationen inom Socialdemokraterna i Botkyrka som Magdalena Andersson har förnekat att den finns. Polisen har nu haffat två gängkriminella som var aktiva sossar. En bomb som bara blev en prutt – tack vare oss, för att vi så gärna ville skrika ut att vi nu sabbar Tidösamarbetet.
Vi lyckas verkligen göra våra politiska motståndare glada. De slapp både diskutera Botkyrka-skandalen och frågan om regeringsbildningen. Vi kanske skulle ha valt en annan dag, det medger vi, och varit lite mer direkta. Skrivit en tweet istället, i stil med: ”Hallå, hallå – även vi på högersidan har bekymmer med regeringsbildningen! Vem vill rösta på oss, ett parti som aktivt saboterar Tidö-samarbetet och sina egna mål?”
Om vi inte ändrar oss snarast är valet avgjort redan nu, säger våra Tidö-kollegor. Sverige får tillbaka inkompetenta ministrar som Hultqvist, Johansson, Ygeman och Lind – spetsade med kommunist-Dadgostar, tvångsblandnings-Redar och bilhatar-Helldén.
Vi låtsas inte begripa den där kritiken. Vi håller fast vid vår linje. Vi besöker SVT och argumenterar där att vi ”tror” att det kommer att lösa sig. Och så säger vi igen att vi vill se Ulf Kristersson som statsminister. Men hur ska det gå till, frågar SVT-reportern. Vi svarar inte på frågan. Vi är liberaler – vi behöver varken svara eller vara konsekventa.
Att vi nu går ut med detta budskap kan tyckas märkligt. Vi gör det dessutom mot vetskapen att hälften av regeringspartiernas väljare vill se SD i en framtida regering med ministerposter. Dessutom har SD fått rätt i de flesta frågorna, inte minst i migrationspolitiken. Även Sveriges största parti, Socialdemokraterna, har gett SD rätt. Socialdemokraterna kopierar SD:s politik i fråga efter fråga. Men det struntar vi i. Vi är liberaler.
Vi är helt medvetna om vad som finns i andra vågskålen. Det är Socialdemokraterna, som vi vet kan tänka sig att regera med vilka som helst – kommunister, islamister och sverigedemokrater(!), spelar ingen roll. Men det är okej för oss. Huvudsaken är att vi slipper sitta med SD.
Nu sänker vi oss själva, vårt parti Liberalerna, vi sänker Tidösamarbetet och vi sänker Sverige. Men vi är fortsatt stolta. För vi är liberaler – vi står för ingenting och faller för allt.