Denna debattartikel var ursprungligen menad för Aftonbladets läsare, men den refuserades. Det var kanske tur. Ukraina har nog med problem utan att översvämmas av Palestinaaktivister.
Jag är höger. Många på vänsterkanten skulle till och med kalla mig högerextremist. Det är okej – jag kallar ju dem för vänsterextremister. Men jag förnekar inte att många på vänsterkanten drivs av ett verkligt rättvisepatos och en vilja att göra världen bättre. Jag vill hjälpa till med det genom att tipsa – eller kanske påminna – om Ukrainakriget.
Denna påminnelse är särskilt viktig just nu när kriget i Gaza varvar ner. Vi får se hur länge den eviga freden håller den här gången. Men det finns en överhängande risk att många Palestinaaktivister blir arbetslösa, eller värre, envist lurar sig själva att fortsätta driva en kamp som kraftigt sjunkit i relevans när bomberna slutat falla. Detta innebär inte att överge palestinierna – det innebär att man fokuserar sina resurser där de gör mest nytta.
Det finns flera skäl att göra Ukraina till nästa uppdrag. För det första är nöden stor – ingen vet idag hur många som dött, men det kan mycket väl vara över trehundratusen, ukrainare och ryssar. Det är mångdubbelt fler än de som dött i Gaza.
Jag är synnerligen skeptisk till folkmordsanklagelserna mot Israel, men det kan inte finnas någon tvekan om hotet mot Ukraina. Vladimir Putin är tydlig med sin åsikt att ukrainarna inte är ett riktigt folk, att landet är ett historiskt misstag. De tiotusentals barn som kidnappats för russifiering talar sitt tydliga språk. Ryska drönare och missiler riktas avsiktligt mot civila mål.
I Ukraina är kampen mellan gott och ont solklar. Det är ett fritt och demokratiskt folk som kämpar för sin överlevnad, mot en korrupt imperialistdiktatur. Man kan stödja Ukraina utan att riskera att stödja en islamistisk terrororganisation som Hamas. Jag vet att många palestinavänner har känt ett obehag över detta.
Ytterligare ett skäl att engagera sig för Ukraina är att den hjälp man kan ge där är långt mer praktisk än det man kunnat göra för Gaza. Israels blockad gör det svårt att skicka mat, medicin, kläder till Gazas civila. I Ukraina finns inga sådana begränsningar. De modiga kan till och med hjälpa till på plats.
Det finns idag en rik flora av frivilligorganisationer som arbetar i Ukraina. Dessa arbetar ofta på gräsrotsnivå och med minimal byråkrati. Det man gör är ofta högst konkret, som att köpa begagnade bilar, fylla dem med volontärer, utrustning och förnödenheter och sedan köra ned dem genom Polen. Se exempelvis Blågula bilen och OperationAid. Eller ännu bättre – starta en egen organisation! För att transportera fordon över gränsen till Ukraina krävs en del byråkrati, men det är inget som är bortom en privatperson.
Demonstrationer och slogans har sin plats, men de saknar konkretion. Åk till Ukraina, få lite valkar på händerna, se kriget i ögonen, och gör nytta – på riktigt!
Jag vet inte hur mycket Aftonbladets läsare känner till om vad som diskuteras på högerkanten, men jag kan avslöja att ”palestinaslöddret” nu hånas för att sörja vapenvilan. Det påstås att ni egentligen inte vill ha fred, att ni njuter av aktivismen, att kampen ger er en fåfäng livsmening som nu är hotad. Jag tror att dessa anklagelser stämmer – men bara delvis. Jag vet att det finns många som verkligen vill hjälpa. I nuläget finns inga möjligheter att göra det i Gaza, men det gör det i Ukraina.
Visa att ert engagemang för Palestina handlade om välvilja, snarare än hat. Och skicka den välviljan till Ukraina.
Jakob Sjölander