Christoffer Jonsson: Slutet för brittisk yttrandefrihet?

Storbritannien ter sig alltmer dystopiskt, och när det gäller yttrandefrihetsinskränkningar tycks verkligheten överträffa dikten. Eller datorspelet. Detta skriver Christoffer Jonsson.

När jag spelade Ubisoft-spelet Watch Dogs: Legion blev jag fundersam över varför spelskaparen hade förvandlat den brittiska huvudstaden London till en militariserad zon, där polisen tillsammans med inhyrda säkerhetsstyrkor bedrev en auktoritär politik gentemot den brittiska befolkningen. Även om spelet inte speglar verkligheten, började jag undra vad som skulle kunna få ett fritt europeiskt land att utvecklas till ett auktoritärt samhälle.

Ett par år senare ansåg jag fortfarande att spelet inte fullt ut speglar verkligheten i Storbritannien – men det känns betydligt närmare än vad jag tidigare trodde. Det är uppenbart att landet sedan en tid tillbaka har ett demokratiproblem, där allt fler individer grips av polisen för sina inlägg på sociala medier. Enligt The Times greps nästan 3 400 personer år 2016 för yttranden på internet, vilket motsvarar nio personer om dagen.

Tablet Magazine återger ett exempel som chockerade mig, eftersom jag har svårt att förstå hur det ens kunde leda till ett gripande. En 21-årig kvinna vid namn Jamila Abdi åtalades för att ha använt N-ordet i en diskussion på Twitter. Kruxet är att Jamila själv är svart – vilket gör det märkligt att en svart kvinna åtalas för ett rasistiskt inlägg riktat mot svarta. Trots detta pågick åtalet i åtta månader innan myndigheterna till slut lade ned anklagelserna mot henne.

Pro-palestinska protester med antisemitiska uttryck har blivit vanligt förekommande i europeiska städer, däribland London. En motdemonstrant som höll upp en skylt riktad mot demonstrationståget greps och förhördes av de brittiska myndigheterna på grund av skyltens budskap. Skylten föreställde en satirteckning av Hizbollahs ledare Hassan Nasrallah.

Förhörsledaren frågade motdemonstranten: ”Tror du att om man visar den här bilden för personer som protesterar, och som tydligt är pro-Hizbollah och anti-Israel, skulle det underblåsa rashat ytterligare än det redan gör?”

Storbritanniens tidigare skugginrikesminister Chris Philp förklarade att detta är ett tydligt exempel på landets ”two-tier policing” – där myndigheterna är svaga gentemot antisemitiska och terrorhyllande uttryck, men inte har några problem med att gripa dem som protesterar mot terrororganisationer som landet självt klassat som terroristgrupper.

Problemen gäller inte bara anklagelser om påhittad rasism som lett till polisförhör, utan även när offer för grova brott kritiserar myndigheterna. Exempelvis är Storbritanniens grooming-skandal ingen nyhet för de flesta, men det verkar vara något som brittiska myndigheter försökt dölja – bland annat genom att söka upp offren.

Samantha Smith, skribent för The Spectator och Daily Mail, utsattes själv för övergrepp som enligt henne började redan vid fem års ålder och pågick tills hon var tonåring. Hon har länge kritiserat myndigheterna för deras institutionella misslyckanden och för att de inte tog de omfattande rapporterna om övergreppen på allvar.

Efter att Smith medverkade i GB News och talade om pakistanska grooming-gäng i Storbritannien, hade myndigheterna en möjlighet att ta frågan på allvar och lyssna på offren. Men istället, enligt Smith, stod poliser utanför hennes hem och förhörde henne om hennes yttranden i intervjun – något hon uppfattar som en skrämseltaktik riktad mot ett brottsoffer som belyst ett allvarligt samhällsproblem.

Exemplen på britter som gripits av myndigheterna för sina yttranden är många. Det får mig att undra hur Storbritannien kan påstå att de värnar yttrandefriheten, när myndigheterna samtidigt agerar auktoritärt på en strukturell nivå gentemot sin egen befolkning. 

Christoffer Jonsson

Samhällsdebattör
X: @kurrejonsson