I både Ukraina och Gaza har Amnesty tydligt ställt sig på förövarens sida, och därmed blivit en karikatyr av vad den en gång var. Detta skriver Christoffer Jonsson.
Människorättsorganisationen Amnesty har porträtterat sig själv som de mänskliga rättigheternas grindvakt, något som många ledarskribenter och politiker – särskilt från vänsterhåll – gärna lyfter fram. Men så tycks inte fallet vara i praktiken, då deras arbete för att skydda människors rättigheter ofta framstår som subjektivt.
I slutet av februari 2022 invaderades Ukraina av ryska trupper. Under krigets gång publicerade Amnesty en rapport där Ukraina indirekt jämförs med Ryssland – det land de försvarar sig mot. Rapporten fördömde att ukrainska styrkor använder civila områden för att upprätta baser och anklagade Ukraina för krigsbrott. Den mottogs med glädje av den ryska staten, som på sociala medier kommenterade med hashtaggen #StopNaziUkraine.
Problemet med rapporten är att skulden i stor utsträckning läggs på en försvarsmakt som försvarar sig mot en invasionsmakt som attackerar civila områden. Detta påpekades även av folkrättsexperten Ove Bring:
– Om man försvarar sitt eget land är man hänvisad till att göra detta från de platser som är aktuella. Det är inte säkert att det är fält och skogar där det inte finns några civila, sade Bring till Expressen.
När det gäller den 7 oktober och kriget i Gaza har Amnestys partiskhet fullständigt slagit över – vilket tydligt framgår både i vad de har rapporterat och i vad de valt att inte rapportera alls. Amnesty i Sverige hade en kampanj på sociala medier med texten ”För alla kvinnor. Alltid.”, ett budskap som syftar till att stå upp för kvinnors rättigheter. Men när det gäller Israels kvinnor – där rapporter visat att ett stort antal av dem som mördades den 7 oktober utsattes för våldtäkter, bland annat genom gruppvåldtäkter begångna av Hamas enligt vittnesmål – valde Amnesty att tiga.
Trots de bevis som lagts fram av vittnen och israeliska myndigheter har Amnesty helt ignorerat de israeliska kvinnor som utsattes för det värsta tänkbara. Organisationen valde att inte vara en röst för de kvinnor som mördades vid musikfestivalen, eller för dem som slets ur sina hem och med våld fördes till Gaza.
I stället valde Amnesty att ställa sig på förövarens sida, vilket blev tydligt i deras rapport där Israel anklagas för att begå ett folkmord i Gaza. Den allra första meningen i rapporten lyder: ”On 7 October 2023, Israel embarked on a military offensive on the occupied Gaza Strip (Gaza) of unprecedented magnitude, scale and duration.”
Likt flera vänsterpartister har Amnesty därmed förvanskat berättelsen om den 7 oktober och gjort Israel till förövaren – trots att landet utsattes för den värsta massakern på judar sedan Förintelsen.
Även i ett inlägg på Instagram uppmanade Amnesty Sverige människor att skriva under en namnlista för att ”stoppa folkmordet i Gaza”. I inlägget skrev de: ”Dra slutsatsen att Israel begår folkmord på palestinier i Gaza efter den 7 oktober.”
Att en tidigare respekterad organisation ”drar slutsatsen” att Israel inledde ett folkmord i Gaza direkt eller kort efter den 7 oktober är djupt förkastligt, eftersom det helt förnekar Israels rätt att försvara sig – särskilt efter en attack där förövarnas uttalade mål var att utplåna staten.
Israel utsattes för det värsta tänkbara: inte bara en fruktansvärd massaker, utan även en kidnappning på över 250 personer som hölls som gisslan i Gaza. Ändå beskrivs Israels svar på dessa brott som början på ett folkmord.
Jag har inga problem med att Amnesty existerar, men jag har problem med organisationer som påstår sig stå för allas lika rättigheter när de i själva verket inte gör det – utan skriver rapporter som i praktiken gynnar förövare som Hamas och Ryssland.
Christoffer Jonsson
Medlem i Kristdemokraternas ungdomsförbund och Samhällsdebattör
X: @kurrejonsson