Sverige har problem med invandring och integration. Detta vet alla. Eller? Tvärtom verkar det ständigt komma som en förvåning för journalister inom statsmedia. Detta skriver Birgitta Sparf.
”Det bor människor i industrilokaler i svenska industriområden, trots att det är förbjudet. 2024 dog en 39-årig kvinna från Kazakstan i en brand i en lackeringsverkstad i Stockholm, i den lokalen bodde fyra personer. Brandkåren inspekterar industrilokaler där man misstänker att det bor folk, men det räcker inte, säger insatsledaren vid Södertörns brandförsvar Kenneth Karlsson.”
Att vi i Sverige har ett skuggsamhälle, befolkat av människor som inte har rätt att vistas i landet har våra politiker vetat om om i minst 15 års tid. Och de borde ju veta, det är de som är upphovsmän till all denna mänskliga misär.
Vi har haft Europas mest kravlösa asylpolitik, med massinvandring från Mellanöstern och Afrika som följd. Även människor från länder som Azerbajdzjan, Kazakstan och Uzbekistan passade på att flytta hit och utge sig som flyktingar.
När de fick avslag på sina asylansökningar såg man inte till att de avlägsnade sig. Istället utsåg regeringen Reinfeldt dem till ”Papperslösa” och gav dem rätt till fri tand- och läkarvård och gratis skolgång för barnen, om de hade såna med sig.
När Reinfeldt ändå var igång införde han också världens mest liberala regler för arbetskraftsinvandring. Det var arbetsgivarna och ingen annan som kunde avgöra ett företags kompetensbehov.
Vilket ju stämde. Ingen annan än Ahmed själv, som driver Ahmeds Kebab och Gatukök i Södertälje, kunde avgöra att de enda som innehar exakt den rätta kompetensen för verksamheten är hans tre kusiner i Bagdad. Så de fick också flytta hit och skulle försörja sig på 13 000 kr i månaden. Plus alla bidrag, förstås, om de tog med sig sina barnrika familjer.
Någon kontroll har aldrig förekommit att de verkligen jobbade där det var sagt att de skulle arbeta. Och en utvisningsstrategi för att se till att de som inte har rätt att uppehålla sig i Sverige försvinner härifrån saknas fortfarande.
Ett avslag på asylansökan eller ansökan om fortsatt uppehållstillstånd ska enbart ses som en vänlig rekommendation, en artig vädjan från Migrationsverket i stil med: ”Vi vore tacksamma om du åker hem igen inom tre veckor efter att du tagit del av det här beslutet”.
På toppen av detta har vi arbetskraftsinvandringen från EU. Vissa EU-länder är någorlunda välfungerande, andra är ekonomiska katastrofer. Man kan också hur lätt som helst skaffa falska papper på att man kommer från ett EU-land, även om så inte är fallet.
Regeringen stramar nu åt dessa vansinniga regler, men det är så dags när man pratar om 150 000-200 000 människor som lever i detta verkliga miserabla utanförskap.
Det är de som befolkar våra industriområden. Kommunerna har vetat om detta länge; socialtjänsten, i vissa sällsynta fall skolor och självfallet även brandförsvaret. Och nu har detta blivit en stor nyhet även för Ekot.
Det är lätt hänt att känna uppgivenhet inför all denna naivitet och rena idioti. Vad vem som helst kunde räkna ut skulle ske var omöjligt för våra styrande politiker att förutse. Istället får vi förvåning som nyheter på Ekot, 15 år för sent.
Vill man veta mer om skuggsamhällets villkor och mekanismer kan jag till exempel rekommendera Liza Alexandrova-Zorinas bok ”De livegnas land”.
Birgitta Sparf
Socionom, företagare och opinionsbildare