Socialdemokraterna byggde Sverige och gjorde det till ett rikt land under de så kallade ”Rekordåren” 1950–1970. Källa: Socialdemokraterna.
Maktpartiets huvudroll i hur Sverige blev rikt är en myt, men det är en mycket vidspridd myt. Den till och med accepteras av många som idag hatar Socialdemokraterna. Det är dags att göra upp med myten.
En person som redan har gjort det är Lars Jonung, Emeritus professor i ekonomi vid Lund. I en ny och fullt läsbar text beskriver han Sveriges ekonomiska historia sedan ungefär 1850. Han delar in den i tre faser, som han illustrerar med följande graf:
Kortfattat – hög tillväxt relativt till andra länder under de hundra åren mellan 1850 och 1950, dålig tillväxt under Socialdemokraterna mellan 1950 och slutet av millenniet, och sedan hyfsad tillväxt.
Där grafen börjar så är Sverige ungefär 55 procent så rikt som femton jämförbara västländer plus Japan. Därefter gör vi stora framsteg, och 1930 (innan Socialdemokraternas maktövertagande) har vi kommit ikapp. Eftersom resten av världen spränger sig i bitar under andra världskriget så rusar vi då framåt, och på toppen 1950 är vi 20 procent rikare än genomsnittet.
Grafen föreställer relativt välstånd, hur det gick för Sverige jämfört med andra länder. Att den pekar nedåt under den Socialdemokratiska perioden betyder alltså inte att vi blev fattigare då, annat än i jämförelse med andra länder. Den absoluta levnadsstandarden fortsatte att öka.
Betyder det att Socialdemokraterna därför inte var så pjåkiga trots allt? Sverige blev trots allt bättre under deras långa styre! Nja. Snarare illustrerar det att de flesta länder i världen har sett god tillväxt det senaste århundradet. Detta gäller även de dåligt styrda – till och med extremt dåligt styre. Även mordiska kommunistländer upplevde vanligtvis ökad levnadsstandard, förutom just under de perioder då de mördade som värst.
Förklaringen till denna märklighet ligger i den tekniska utvecklingen. Den har tillåtit världen att blomstra även under extremt inkompetenta och skadliga regimer. Så ock i Sverige under Socialdemokraterna. Vi har blivit allt rikare och mäktigare, och allt mindre förtjänta av det.
Rekordåren 1950–1970 var alltså rekordår trots snarare än tack vare Socialdemokraterna. De var bra år – men de var bra år för alla länder, och hade varit ännu bättre utan Socialdemokraterna. Socialdemokraterna har mycket av sin ”ärorika historia” att tacka för att de råkade sitta vid makten under denna tid.
Folk på vänsterkanten ser ofta tillbaka på rekordåren som bevis på att en stor stat och höga skatter kan kombineras med både demokrati och välstånd. Problemet med argumentet är att Sverige under dessa år inte hade höga skatter, en stor stat eller ett genomreglerat samhälle. Snarare var det under denna tid som dessa etablerades. Det är skillnad på höga skatter och ökande skatter.
Statens andel av ekonomin var ännu mot slutet av 60-talet betydligt lägre än idag, även om den pumpats upp till att bli bland de högsta i världen. Under stora delar av perioden 1950–1970 hade Sverige låga skatter, till och med lägre än det ärkekapitalistiska USA. Det tidiga sosse-Sverige var libertarianskt med dagens mått mätt.
Illusionen om de framgångsrika Socialdemokraterna och det gyllene folkhemmet började krackelera på 70-talet. Inte för att man införde något nytt, utan för att man efter decennier av arbete nått den punkt då det inte höll längre. Socialdemokraterna började få slut på andra människors pengar. Visserligen fortsatte man att göra det värre under 70-talet med ännu högre skatter och ännu större stat, men detta var bara fortsättningen på den gamla politiken.
1980-talet skulle bäst kunna beskrivas som en tid av envishet, när vi svenskar insåg att det helt enkelt inte gick att expandera staten ytterligare utan att hela landet kollapsade. Samtidigt ville vi inte backa. På 90-talet tvingades vi dock till det, och gjorde oss kvitt det Socialdemokratiska samhällsbyggets värsta excesser.
Men samtidigt får jag ge den Socialdemokratiska historieskrivning rätt på en punkt: Vi bör vara stolta över decennierna med socialism. Få länder har fört en sådan dålig politik utan att kollapsa. Trots Socialdemokraterna är Sverige ändå en bra plats att bo på. Det säger något om vårt lands grundläggande styrka.