Högerdebattören Charlie Kirk mördades för sina åsikter. Och mordet skedde inte i Iran, Ryssland eller i någon annan diktaturstat, utan i den fria världens förebild, i USA. Hans åsikter var i viss mån vad många skulle säga radikala. Då åsyftas främst hans inställning gentemot abort som han likställde med mord.
I andra sammanhang och kring andra frågor tyckte han som många andra. Därför hade han också nio miljoner följare på Instagram och drygt fyra miljoner på Youtube. Han var framförallt en sann nationalist och lyfte fram vikten av de tre P:n. På engelska Place, Principle och People. Alltså platsen, värderingarna och människorna. Faller ett av dessa, är nationen hotad. Faller två P:n finns inte längre landet.
Applicerar vi hans tankegångar på Sverige kan vi redan nu ana onåd. Ännu så länge har vi platsen kvar, så också människorna. Men värderingarna lever farligt. Och med tiden så gör även människorna (svenskarna) det. Fortsätter vi oförtrutet eller liberalt naivt på det inslagna spåret där vi inte reflekterar kring vikten av dessa tre P:n, kommer bara ett P finnas kvar, platsen – men då är Sverige inte längre Sverige.
Men sådant tankesätt är förenat med livsfara. Charlie Kirks öde är bevis för detta. Tänker vi som honom, riskerar vi bli mördade. Det är skrämmande. Att vi inte ens i den fria världen tillåts tänka att vi vill värna om vårt eget land. För noterbart är att Charlie Kirk var en tyckare. Han var inte en president eller annan person med makt. Han uttryckte bara sina åsikter.
Charlie Kirk var bara 31 år gammal när han blev skjuten på scen på ett universitet i Utah framför 3 000 åskådare – däribland hans fru och hans två barn. För hans familj är händelsen en chockerande tragedi. Ideologiskt är det en katastrof – framförallt bland många unga som känner igen sig i Kirks sätt att tänka. Som inte tror på globalism. Som hoppas på en framtid i sitt eget land och som har en önskan om att kunna känna igen sig i sitt eget land.
Motivet, om det finns ett sådant, till varför Kirk blev mördad vet vi ännu inte. Vem som sköt är i dagsläget okänt. Men vad vi vet är att det vänsterliberala etablissemanget kommer med all sannolikhet att hävda att det var en ”ensam galning”. Varken vänsterpolitiker eller media tar ansvar för sina uppviglande uttalanden och drev. Högersympatisörer målas som regel snarare än undantag upp antingen som extrema eller farliga. Hemma i Sverige ser vi samma skoningslösa jakt på högerns företrädare. En Moderat-minister jagas – bokstavligen talat – av en hotfull mobb sent om kvällen. Media tittar bort och låter sig inte uppröras. De ägnar hellre sin tid åt vinklade rubriker i syfte att skymfa högerns budskap. Och de kvinnliga representanterna, speciellt de som har huvudet på skaft och utseendet med sig, är medias främsta villebråd.
Låt mordet på Charlie Kirk bli en tankeställare. Ni på vänsterkanten, både media och politiker: Sansa er! Det räcker nu.