Jessica Stegrud filmar ett gäng killar på T-centralen i Stockholm som döljer sina ansikten – av skäl vi lätt kan ana. De vill inte stå för sina handlingar. De hade nyss skrikit okvädningsord mot Nick Alinia, en högerinfluenser som steg av samma tåg som Stegrud, och ville därför inte avslöja sina identiteter. Men vänstermedia får det till att det är Stegrud som har trakasserat ett par små gullegossar genom att förfölja och filma dem.
Att dölja sitt ansikte när man är förföljd eller rädd är inte en naturlig handling. Det gör man bara inte. Bara där borde alla dra öronen åt sig och fundera på att det kan finnas en annan förklaring till varför Stegrud filmade.
Men icke. Vänstermedia har bestämt sig. Jessica Stegrud ska tvingas lämna sin post som riksdagsledamot för Sverigedemokraterna. De pressar Jimmie Åkesson och statsminister Ulf Kristersson – som försöker fjärma sig så gott det går. Därefter frågar de dem som de vet stödjer deras mål. Amanda Lind är förstås inte sen att uttala sig. Hon tycker absolut att det finns fog för att Stegrud måste gå. Så även Magdalena Andersson. Och vänstermedia får de rubriker de hade hoppats på. Efter det går media ett varv till, eller två, ber Magdalena Andersson kommentera Kristerssons uttalande… Karusellen är i full gång. Den snurrar fort nu.
Men hur startades karusellen? Jo, det var den vänsterextrema tidningen Expo som dammade av och skrev om en händelse som ägde rum för några veckor sedan. Stegrud själv hade redan skrivit om vad som hade hänt. Hennes version, som verkar mest trolig eftersom killarna ifråga döljer sina ansikten och uppenbarligen skäms över sina handlingar, var att filmningen av ynglingarna sker efter ett oprovocerat påhopp på Nick Alinia. Killarna ska ha kallat honom bland annat för ”nazist” och uppmanat honom att ta sitt liv – en händelse som nu är polisanmäld.
Men Expo vände efter några veckors funderingar på historien och beskrev det som att det är Stegrud som filmar för att provocera killarna. Skickligt gjort, men farligt.
Att skriva om ett händelseförlopp för att uppnå ett visst politiskt syfte har vi sett vänstern göra många gånger förr. Men detta tar nog priset. Det är ett grovt manipulationsförsök som, med tanke på Charlie Kirks tragiska öde, borde få vänstermedia att sansa sig en aning.
Men det ser vi inget av. Rubrikerna fortsätter – grövre och hårdare för varje dag. Stegrud ska bara bort. Det är tydligt att det är det som svensk ”oberoende” media vill åstadkomma. För Stegrud utgör ett hot mot vänstern – hon lockar kvinnliga väljare, och utan de kvinnliga väljarna har S ingen chans att vinna några val. Därför måste hon tystas.
Jessica Stegrud har själv beskrivit hur hoten mot henne har ökat efter den uppmärksammade attacken av en Palestinademonstrant på henne utanför riksdagshuset. Hot föder mer hot, vilket alla som sitter vid sina datorer och skapar texter borde inse. Ord är inget att leka med.
Expo – tidningen som startade detta drev – har trots tveksam bakgrund hög trovärdighet hos övriga media i Sverige. Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) omnämnde Expo i en granskningsrapport 2018 som handlar om just den våldsbejakande vänsterextremismen. Expo motsade sig givetvis denna koppling och använder numera uttrycket ”antiracistisk” för att övertyga läsaren att även om det kan verka som att Expo har en politisk slagsida så är den i alla fall antirasistisk. Att behöva påpeka det, att man inte är rasist, vittnar mer om sin egen svaghet, att man anser att för sin egen del finns det ett behov av att tydligt markera en sådan självklar ståndpunkt.
Trots detta och trots Expos vänsterextrema lutning sätter en stor del av svensk media hög tilltro till Expo. Även staten gillar det Expo gör. Myndigheten Kulturrådet anser att tidningen till och med gör någon form av kulturell gärning och tilldelas därför ett stöd på 640 000 kronor för 2025. Förr om åren har bidraget legat mellan 575 000 – 800 000 kronor årligen. Med andra ord: svenska skattebetalare betalar för att finansiera vänsterextremisternas jakt på högerpolitiker och dess röster.