Liberalerna är det mäktigaste partiet i riksdagen. Detta är inte trots de 4.61 procent de fick i förra valet, de 2.8 procent de har i Verians senaste opinionsmätning eller att de bara har 16 riksdagsledamöter, utan på grund av det.
Svaghet är styrka. Eller är det åtminstone i det här fallet. Tidöpartierna har helt enkelt inte råd att mista ens sitt minsta stödhjul. Samarbetet behöver Liberalerna lika mycket som det behöver jättarna, Sverigedemokraterna och Moderaterna. Alla fyra medlemspartierna har förmågan att trycka på den röda knappen och sänka skutan, vilket gör dem till jämlikar.
Men Liberalerna har ytterligare ”fördelar”. Först ut är att partiet är under hård press, och kanske inte ens finns kvar i riksdagen efter nästa val. Detta kan tyckas vara en märklig fördel, men det tvingar de andra partierna att hantera Liberalerna med silkesvantar. Man har helt enkelt inte råd att köra över dem. Om man pressar dem för hårt – eller ens överhuvudtaget – så är risken att de knäcks.
Det är också denna desperata situation som tvingar Liberalerna att ta ton. Liberalerna är annars Sveriges mest ryggradslösa parti (i hård konkurrens), och de har vajat som en vindflöjel fram och tillbaka i flera decennier. Förra mandatperioden var man inte ens ett högerparti. Men även en mus anfaller om den pressas in i ett hörn. Och ibland ger denna desperation musen det mod som behövs för att segra. ”Om du vill leva, slåss som om du vill dö”, som samurajerna påstås ha sagt.
Det är genom detta vi bör förstå den senaste tidens utspel från Liberalerna, som det slopade golvet för arbetskraftsinvandring och bifallet till att ge Gazabarn sjukvård här i Sverige. Om jag känner mitt land rätt så lär dessa barn snart visa sig vara skäggiga Hamas-terrorister i fyrtioårsåldern, plus deras klaner.
Vissa skulle tolka förslagen som förräderi mot Tidöavtalet, och nog är det så. Men notera att de andra partierna knappt protesterat. De andra partierna vågar helt enkelt inte sätta ned foten på Liberalerna.
Men detta betyder inte bara att man låter Liberalerna hållas. De andra partierna kan tvingas ta aktiv del. Tänk här på Moderaternas vacklande stöd för Israel, eller Ulf Kristerssons viftande med prideflaggor.
Ytterligare en fördel Liberalerna har är just att de befinner sig på Tidöpartiernas vänsterflygel. Det betyder att de har störst möjlighet av de fyra partierna att sno röster från vänsterblocket Detta gäller särskilt Centerpartiet, som man med lite tur kan knuffa ut ur riksdagen. De andra Tidöpartierna tar främst röster från varandra. Detta är ju kul, men det hjälper inte med att behålla regeringsmakten. Varje röst Liberalerna snor åt sig från vänstern är inte bara en röst på Liberalerna, utan också en röst på Tidöpartierna och en röst mindre för Magdalena Andersson.
Detta betyder att nästa val kommer att utkämpas med Liberalerna som Tidöpartiernas hjälte och förkämpe. Är detta bra? Självklart inte! Det är så man kan ta sig för pannan. Det är också vad många svenskar gör, om opinionssiffrorna är något att gå på. Men vare sig det är rätt eller fel så är det dit vi är på väg. Och Tidöpartierna måste stötta sin hjälte.