Gazademonstrationerna blir allt våldsammare och terrorhyllningar har blivit vardagsmat. Kan attacken mot civilförsvarsministern Carl-Oskar Bohlin bli en vändpunkt? Detta undrar Christoffer Jonsson.
Jag är på riktigt oroad över utvecklingen i Sverige. Dominansbeteendet, antisemitismen och terrorromantiken växer alltmer inom den pro-palestinska rörelsen.
Under sommaren rapporterade Riks om ett bråk i Uddevalla mellan ett gäng unga supportrar till ett handbollslag och en grupp pro-palestinska aktivister. Bråket fångades på film, där en aktivist sliter ner en supporter rakt i backen – med huvudet före. Smällen både hörs och syns på filmen. Enligt uppgifter fick supportern en allvarlig hjärnskakning. Den misstänkte gärningsmannen kunde senare gripas och häktades av åklagare.
Efter ett möte i riksdagen blev ministern för civilt försvar, Carl-Oskar Bohlin, förföljd av ett gäng aktivister. Expressens journalist Inas Hamdan kunde senare avslöja att flera av aktivisterna som deltog i förföljelsen har propagerat för Hamas väpnade gren, Qassambrigaderna.
Samma dag som ministern förföljdes, genomfördes ett fruktansvärt terrordåd i Jerusalem. Sex israeler dödades och ett dussintal skadades innan de två terroristerna kunde elimineras. Terrordådet rättfärdigades av det svenska pro-palestinska kontot European Palestinian Youth Union, med nära tjugotusen följare, som skrev: ”As long as occupation exists, resistance will be justified”.
Bara dagar senare gjorde kontot ett nytt inlägg, uppbackat av flera andra konton, däribland ”Vardagsrasismen”. Inlägget handlade om att den svenska k-pisten Carl-Gustaf har en historisk betydelse i de palestinska områdena, där många terrorister i dag använder just en kopia av vapnet i terrordåd riktade mot israeler. Just den k-pist som bara några dagar tidigare rapporterats vara mordvapnet i terrordådet i Jerusalem beskrevs som ”ett praktiskt verktyg för motstånd”.
Utöver att hylla terrorister och deras dåd, hyllar aktivister nu även de vapen som används i antisemitiska terrordåd – vilket jag ser som en eskalering av den redan växande terrorromantiken i Sverige.
Något som verkligen chockerade mig är att terrorhyllningarna i Sverige inte längre är begränsade till en specifik grupp individer. Det har i stället blivit en bredare skara människor som numera öppet hyllar Hamas och deras väpnade gren, Qassambrigaderna.
Joe Truzman från The Foundation for Defense of Democracies (FDD) rapporterade att en grupp äldre kvinnor med gröna pannband med Hamas-symboler, hållande en banderoll med texten ”Death to the IDF”, stod på en gata i Malmö och öppet hyllade Hamas samt förespråkade att döda Israels försvarsmakt. I mina ögon är detta detsamma som att vilja utplåna Israel – utan en försvarsmakt kommer landet att utplånas.
Jag vill inte längre höra ord som ”oacceptabelt” eller ”nu har ännu en gräns passerats” från våra politiker. Dessa ord är betydelselösa när det inte finns någon verklig handlingskraft bakom dem. Denna utveckling, med ökande antisemitism, terrorromantik och antisocialt dominansbeteende, kommer inte att lösas med ord som ”aja baja”. Det kommer att krävas hårda tag – och det snart. Annars riskerar allas vår framtid i Sverige att bli riktigt mörk, om man ger fritt spelrum åt dessa onda krafter.
Christoffer Jonsson
Samhällsdebattör
X: @kurrejonsson