Liberalerna har förväxlat valfrihet med frihet från val. Det är endast när folk väljer som Liberalerna vill att de ska välja som de tolererar verklig valfrihet. Det senaste exemplet rör föräldraförsäkringen, skriver Birgitta Sparf.
Säg ”valfrihet” och jämställdhetsminister Nina Larsson (L) ser rött.
Det diskuterades ”föräldrarförsäkring” i gårdagens Aktuellt. Jag skriver det inom citattecken eftersom förvånansvärt många lägger in ett ”r” i ordet, så även Aktuellts Karin Fagerlund och jämställdhetsministern själv. Det korrekta är ”föräldraförsäkring”.
Men det är inte om detta mitt inlägg ska handla, utan om valfrihet. Timbro har tillsammans med Oikos tagit fram ett förslag om att ta bort pappamånaderna och istället ersätta dem med två månader med högre ersättning, fria för föräldrarna att fördela.
I debatt med PM Nilsson från Timbro förklarar Larsson sitt motstånd mot detta och fördelarna med nuvarande system. Enligt henne och Liberalerna behöver pappan bättre kontakt med sina barn, och mamman ska inte behöva hamna efter i karriär- och löneutveckling bara för att hon fött ett barn. För att inte tala om barnet, som får en bättre kontakt med båda sina föräldrar.
Jag kollar, för säkerhets skull: ”Liberalism är en politisk och filosofisk ideologi som utgår från individens frihet och rätt till självbestämmande. Individens förmåga att fatta egna beslut och skapa sitt eget liv, så länge detta inte kränker andras frihet och rättigheter, är centrala idéer i liberalismen.” (Wikipedia)
Det där låter ju toppen! Man kanske får välja om man vill gå eller cykla till jobbet. Men när det gäller våra barn och hur vi fördelar föräldraledigheten – där vet liberalerna vad som är bäst både för barnen och oss!
Det känns tryggt på något sätt. Frihetspartiet Liberalerna fattar besluten åt oss när det gäller våra barn. Bättre än så kan det väl inte bli!
Birgitta Sparf
Socionom, företagare och opinionsbildare