Det följande är ett tal som hölls av Alexander Bard på Mynttorget utanför Sveriges riksdag tisdagen den nionde september 2025. Ämnet är nätverket Mannaminne som kämpar för rättssäkerhet i sexualbrottsmål. Texten är baserad på en inspelning av Jakob Sjölander.
…Thomas Bodström sitter i svensk TV och säger att om några år kommer det där uppvaknandet när svenskarna fattar på allvar vilka övergrepp som begåtts mot tusentals unga svenska män. Samtidigt sitter Gunnar Strömmer med sin stab och skriver brev till mammorna i vårt nätverk och påstår att vi har full och trygg rättssäkerhet för alla våra grabbar i svenska domstolar. Hör ni skillnaden? GUNNAR STRÖMMER, DU ÄR EN LÖGNARE! DU ÄR EN LÖGNARE! DU LJUGER!
(Applåder).
För tre år sedan satt jag och min käre kompanjon Viktor Widblom i den svenska mansrörelsen. Vi såg det här börja komma fram. Vi hade advokatvänner, Sargon De Basso – bless him – Hanna Lindblom, Thomas Bodström, Göran Lambertz, alla ringde mig och sa att det här kommer att gå åt helvete, riktigt illa. Och då sa jag till Viktor, ”vi kan sitta och snacka hur mycket vi vill i den svenska mansrörelsen och hjälpa unga grabbar och män, men den riktigt brinnande frågan i Sverige idag som kommer explodera är när den här staten, Sverige, förgriper sig på sina unga män. Det är vad som kommer hända nu.”
Hur i helvete hamnade vi här? Jag ska vara lite högstadielärare för er idag, det är vad jag tänker vara, okej. Är ni med på det?
(Ja!).
Det fanns något alldeles fantastiskt i Sverige på 90-talet som hette feminism. Min mamma är nittio år gammal, hon är stolt klassisk feminist, som hon kallar sig idag. Min flickvän är en stolt klassisk feminist. Feministerna trodde att kvinnor duger till allt som män gör, och kan göra det minst lika bra som män kan göra det, om bara kvinnorna får chansen kommer de att briljera minst lika mycket som män gör. Det enda kvinnorna behöver är ett samhälle som garanterar att de blir behandlade som jämlika.
Det flög! Sverige blev ett föregångsland. Resten av världen tittade på Sverige för att se ett fantastiskt land där män och kvinnor är starka tillsammans, och står intill varandra, och supportar varandra, och bygger ett avancerat samhälle med mycket rättvisa och mycket välstånd. Jämställdhet, heter det.
Problemet är det här: När man har uppnått sina mål, i en politisk kamp – och det gäller oss i Mannaminne med, den dan vi uppnått våra mål så lägger vi ned, lovar ni mig det? (Ja!). Men vi tänker inte lägga ned innan dess! (Nej!). Det är bra, det är bra! Då är vi med!
De här… Den här feminismen byggde en byråkrati, full av byråkrater som skulle se till att allting blev jämställt. Gubbarna och kärringarna här uppe i riksdagshuset såg till att den här här byråkratin fick pengar och resurser… (En skylt bredvid Bard blåser ned.) Nu ramlar den här fina skylten ned. Viktor ser till att fixa det. Visst är den fin? (Ja…).
De här byråkraterna som skapades, dom kommer inte att acceptera att den feminismen lyckats och är klar. För de har gjort sina karriärer på att vara professionella feminister. Inte aktivister som oss här idag, professionella feminister. Sverige hade fullt av professionella feminister, och vad skulle dom göra om feminismen hade lyckats? Inte fan gick de ut och öppnade champagneflaskorna och smällde korkarna i taket som man borde göra om man vunnit. Nej, nej, nej, de hittade på en ny agenda som de skulle hålla på med. Den här nya agendan har ett namn. Den heter radikalfeminism.
Det var en ny ideologi och har ingenting med min mammas kamp för jämställdhet. Den har ingenting att göra med min flickväns kamp för jämställdhet och respekt. Radikalfeminismen är något helt annat, en mycket mörkare agenda. Den bygger på någonting fullständigt vidrigt som heter Manshat! Rätten att hata män. Det är patologiskt. Det har ingenting i politiken att göra. Men de här gapiga, skrikiga radikalfeministerna och deras lilla sekt har tagit det här landet gisslan. De gapar och skriker och i det huset här, Riksdagen, sitter 349 riksdagsmän och är livrädda för den här gapiga och skrikiga sekten. Vi ska ge dem svar på tal!
(Applåder).
Det är där eländet börjar. Jag älskar män! Jag älskar kvinnor! Och jag köper inte det här förbannade jävla könskriget! Det är SJUKT!
(Applåder).
Sakta men säkert började den här radikalfeministiska agendan äta sig in. Tio år senare blev det dags att göra feminismen till svensk statsideologi. Svenska feminister ska gå på export och predika för andra länder hur de ska göra. Känns det igen? Det kallades alltså protestantism förr i tiden. Och vi ska bli missionärer och åka ut i världen och lära andra. Inte föregå med gott exempel som de klassiska feministerna gjorde, när vi blev jämlika i Sverige, och andra länder kunde få göra som vi gjorde.
Men nu skulle det predikas. Och nu frisattes resurser. Margot Wallström i ledningen. Nu skulle vi åka ut från svenska ambassader i hela världen och lära alla andra människor veta hut och lära andra kulturer att hata sina män. Det är där vi hamnar på 2000-talet. Sakta men säkert äter sig det här in i riksdagen. Det äter sig in i lagstiftningen. Och det äter sig in i tillämpningar av svenska lagen. Och nu börjar det gå utför.
Den första stora reformen kom 2009. Då började rättssäkerheten luckras upp. Den fantastiska principen ”hellre fria än fälla” ryker. 2014 kommer nästa lagändring. Och nu kommer den briljanta idén att man inte ska behöva bevisa något alls i sexbrott längre. Man kan ägna sig åt skitsnack och det är bevis. Nu är det historien som berättas som ska vara beviset i rättegångarna, inte någonting som har hänt. Det betyder att tjejens upplevda sanning efteråt är plötsligt intressant, inte vad som faktiskt hände. Om det ens hände någonting… Den kom 2014.
Och som ovan på det kom den beryktade samtyckeslagen. Det är inte samtyckeslagen som är orsaken till problemet. Orsaken är radikalfeminismen och radikalfeminismens kidnappning av Sveriges riksdag. Det är orsaken. Med samtyckeslagen som symbolisk handling gör det nu bara än värre.
Gunnar Strömmer har gjort som så många Moderata ministrar brukar göra. Han beställde en utredning och beställde vad den skulle komma fram till. Han beställde att utredningen skulle komma fram till att samtyckeslagen var en stor framgång som borde exporteras. Fint va?
Det som har hänt det sista året är alltså att 347 utav 349 riksdagsmän är fähundar som har gått med på detta och skrivit under att samtyckeslagen är en framgång. 347 riksdagsmän hävdar att samtyckeslagen är en framgång. 347 riksdagsmän hävdar att samtyckeslagen är en framgång! Vi vet hur det ser ut där ute! Vi vet att sanningen ser helt annorlunda ut.
Två riksdagsmän! Våra hjältar här idag är Josef Fransson från Sverigedemokraterna och Torsten Elofsson från Kristdemokraterna. Våra älskade Josef och Torsten är de ENDA riksdagsmän som tycker att kanske är en sund idé att på allvar utvärdera samtyckeslagen. TVÅ av dem! Och vet ni varför? De skiter i om de blir omvalda. De kan skita i radikalfeministerna och deras agenda, det är därför Josef och Torsten är våra första hjältar. Vi vill att fler av er där uppe, flera av 347 som är kvar ska våga komma fram och säga att vi kan väl åtminstone testa om det här funkar eller inte? Snälla! Bara den enda manövern! Det är allt vi kräver idag. Ingenting annat än så. Okej? Så.
Tillbaka till mig och Viktor för tre år sedan. Vi sitter med den den svenska mansrörelsen, den växer hela tiden. Unga grabbar idag vet att vi lever i ett sjukt och konstigt samhälle. Och de vill inte vara pojkar längre, de vill bli män. Och de vill göra allt det här och bli män som kan skydda och försörja kvinnor, gifta, skaffa familj, barn, och vara stolta över att vara svenska män. Det är mansrörelsen. Men när den här frågan kom upp för tre år sedan då sa jag till Viktor:
”Vet du vad jag tror Viktor, jag tror inte alls att vi ska driva det här från mansrörelsen överhuvudtaget, för då hamnar vi själva mitt i könskriget. Och det är inte poängen. Men vad gör vi då, då? Vi startar ett nätverk. Jag är nämligen övertygad om stödet (Viktor med) jag är övertygad att massor med familjer där ute i Sverige genomgår en fasansfull mardröm. Deras söner och deras bröder och deras pappor är anklagade för våldtäkter som de aldrig har gjort. Och de kommer att tycka att det här är så sjukt och så fruktansvärt att de tror att det bara är dem som är utsatta för det. För ingen annan kan vara utsatt för något så hemskt som det här.”
Och det är precis så systemet är designat och fungerar. Att angripa de allra svagaste. Att hitta syndabockar som är oskyldiga och lynchmobba och krossa dem och förstöra deras liv och tro att de är ensamma om allt som de är med om. För om de är ensamma är de kraftlösa och vågar inte opponera sig. För inte skulle det kunna vara så att Sverige skulle vara ett land som förråder sina unga, det gör väl ingen kultur? Finns det någon kultur som är så sjuk att den förråder sina unga män? Eller hur? Otänkbart!
…Jag gick upp i falsett där. (Skratt). Ganska passionerad, va, jag gillar mina grabbar. Jag gillar mina tjejer med, mina döttrar, jag gillar alla i Sverige.
Och då sa Viktor då: ”Vad ska nätverket heta?” Och här visste jag något viktigt. Man måste ta god tid på sig för att vara strategiskt, och hitta det namnet som säger vad det är. Så fort du sätter namn på något så ska det vara det du påstår att det är. En dag kom vi på det: Mannaminne.
(Applåder).
Mannaminne, det säger vad det är för någonting. Och nog ska jag vara lite personlig. Jag är ju man. Ni vet, vi män har vissa tillkortakommanden. Ibland är kvinnor bara bättre på saker än vad män är. Så är det ju. Jag har alltid som man tyckt att det är jääävligt att kvinnor kommer ihåg allt. De glömmer ingenting. Är det någonting kvinnor är väldigt duktiga på för att kompensera för sin brist på muskelmassa så är det långsinthet. Är ni med om det?
(Ja).
Ja, säger morsorna. Nu ska jag komma ut och berätta att jag har gått ut en transformation i mitt liv. Jag har fått ett andligt uppvaknande. Alexander Bard står idag på Mynttorget, det är en ära att få stå med er här idag, och jag erkänner att jag älskar kvinnlig långsinthet!
(Hurrarop).
Den här gången ska vi använda det till vår fördel. Vi glömmer ingenting! Vi har läst varandras domstolsprotokoll! Ja, jag slutade vid 400, sedan orkade jag inte läsa fler. För de är likadana allihop. Det är samma historia varje gång. Det är någon röra och någon gröt, och det är något ungdomsgäng och någon kille som är svagaste killen i gänget, och lite udda, och sedan någon tjej som är lite halvtrasig själv. Och så berättar hon för sin feta tjejkompis som är arg på män, någonting, och tjejkompisen tycker att nu ska jag bli riddare och gå ut och slåss mot patriarkatet, och så ringer tjejkompisen polisen, och upprättar polisanmälan. Och så kommer det in någon karriäråklagare som tar tag i alltihopa, och så är cirkusen i full gång.
Och den där lilla tjejen, sjutton år gammal, som var ute på någon fredagskväll och försökte komma in på nattklubben med artonårsgräns. Och hade satt på sig några fina söta klackar, lite extra sving och lite extra hår, ni vet, så där, och fixat till sig, och ska ut och flörta lite med killarna. Det är den lilla tjejen man kommer ihåg från nattklubben där hon sneakar in som sjuttonårig och tog sig förbi dörrvakten. Den lilla tjejen sitter plötsligt i rättegångssal i en traumafilt och dirigeras att gråta!
Vi känner igen det här. Vi känner igen de här cirkusarna. Vi har alla läst varandras domstolsprotokoll. Vi vet att våra söner och våra bröder är oskyldiga! För vi har sett det själva. (Hurrarop). Det står i protokollen, det är bara att läsa. Allt finns dokumenterat och tack gode gud, vi har sparat alla dokumenten. Allihop har vi sparat. Så att framtiden ska veta vad som hände i Sverige på 2020-talet.
Och sedan är det en sak till med det här med långsinthet. Motsvarigheten när man är ute och sportar, det är att förstå att det race man går in i inte är en sprint utan ett maraton. Det här är maraton. Det här är vår första lilla demonstration, och vi är amatörer (Skylten ramlar igen) och skyltar ramlar. Någon kom och hjälpte till, tack Björn. Vi står här med poliser och med Gazademonstranter runt hörnet. Ja, vi är amatörer. Det är första gången. De flesta av oss har knappt hållit ett plakat tidigare. Men vi står för det. Det här är bara början på vår resa.
För problemet är det här: Alla ni där uppe i riksdagen och Gunnar Strömmer själv. Så länge ni upprätthåller den här groteska lagstiftningen, och så länge åklagarna och rättssystemet måste följa den och måste följa de här vansinnigheterna och driva de här rättegångarna och döma oskyldiga män för våldtäkt, och ruinera dem, och ge tjejerna femhundratusen kronor varenda gång, ur en killes ficka där det inte finns några pengar, så länge det vansinnet pågår – får vi bara fler medlemmar!
(Applåder).
Era brott mot våra söner är vår armé!
Vi i mansrörelsen tar hand om grabbarna själva. Ni är föräldrar, ni är syskon, ni bröder, ni systrar, ni tar hand om dem. Och själva poängen med Mannaminne, jag sa det till Viktor, min bestämda magkänsla är att det här inte är en mansfråga överhuvudtaget. Även om det är killar som åker dit. Det här är en fråga för män och kvinnor. Och jag har det på känn, sa jag till Viktor, för tre år sedan, att det kommer att vara morsorna som brinner mest. Jag fick rätt! Jag vill ge en stor applåd, med tusen ton kärlek, till mammorna i mammaupproret, som står längst fram på frontlinjen och organiserat vår demonstration idag. Inget ont om farsorna, men när det gäller de som går ut och kämpar för sina söner i Sverige idag, det är mammorna! Det är morsorna som äger! Tack till det! Tack till er!
(Applåder).
Morsorna är kvinnor. Morsorna vet att tjejer kan ljuga. Morsorna vet att tjejer kan överdriva. (Ja!) Morsorna vet att tjejer kan gå ihop i lynchmobbar och leta syndabockar att trampa ned när de är frustrerade. Och de kan göra det helt samvetslöst. Morsorna vet att tjejer kan sitta och skvallra. Morsorna vet att tjejerna kan ge sig i kast med förtal. Morsorna vet att när man viftar med sedelbuntar framför tjejer kan tjejer tycka att det här var ju kul! Man kan tjäna fyrahundratusen kronor och hitta på en liten historia mot en kille som jag vill hämnas på i alla fall för att han inte gjorde som jag ville. Morsor vet att tjejer och killar är lika goda kålsupare. Morsor vet att döttrar och söner är människor.
Vi har rätt att människor. Vi har rätt att ha fel. Vi har rätt att snacka skit. Vi har rätt att vara förbannade. Vi har rätt vilja hämnas. Men vi har ingen rätt att ta in det i rättssalarna och låta det driva svensk lagstiftning.
(Nej!).
Skitprat är inte bevis på någonting! Skitsnack bevisar ingenting! Min lilla sanning betyder ingenting! Det som betyder någonting i en rättegång eller som ska betyda något i en rättegång är vad hände och var det brott eller inte.
Jag är filosof och älskar att jobba med ord. Och här kommer det ord i det svenska språket som jag har lärt mig att hata mest av allt, och det är så groteskt, det är så sjukt att det inte går att översätta till något annat språk. Det är så otänkbart att något annat språk skulle hitta på det här ordet. Ordet är ”oaktsamhetsvåldtäkt”. Har ni hört det ordet förut? Det är en del av svensk lagstiftning idag.
Om jag går och shoppar och köper någonting och kanske ångrar mig efteråt så har jag trettio dagar på mig att – ganska generöst – jag har trettio dagar på mig att komma på att jag inte gillar det jag köpte. Att det inte var vad det skulle vara, eller att jag kanske inte hade råd med det. Det heter ångerrätt. Och Sveriges riksdag bestämde att man skulle ha ångerrätt för intima möten mellan män och kvinnor. Men ångerrätten gäller inte män. Det gäller bara kvinnorna.
Förutsättningen för den här lagstiftningen, den ideologiska förutsättningen är att radikalfeministerna bröt med den klassiska feminismen som jag älskar. I den klassiska feminismen är kvinnor starka, självständiga och vackra. Jag tycker som man, heterosexuell man, att kvinnor i Sverige är starka, självständiga och vackra. Jag älskar Sveriges starka, självständiga och vackra kvinnor. (Applåder). Det är vad jag står för, vad min mamma står för, mina bröder står för! Vi står för att den svenska kvinnan är stark, självständig och vacker!
Radikalfeministerna kunde inte bygga sin retorik på den förutsättningen. De var tvungna att skapa en annan kvinnobild och sedan springa och gömma den. Men den bilden var förutsättningen på den nya lagstiftningen som skulle komma. Deras bild av kvinnan är att hon är ett fånigt, korkat, obeslutsamt VÅP! Hon vet inte vad hon vill! Hon förstår ingenting! Hon svävar omkring på något moln! Hon är oskuldsfull, hon vet ingenting om sex och karlar, nej gud nej! Inte min dotter, min dotter är bara en liten prinsessa hon! Hon har ingen aning om vad den saken är, hon skulle aldrig ta sig med handduken mellan benen, nej, nej, nej! Inte min dotter! Min dotter är ett fånigt, fjolligt, korkat, obeslutsamt våp! Hon vet inte vad hon vill!
Det här är grundförutsättningen för dagens lagstiftning! För när en ung man och en ung kvinna möts, och man kan tänka sig att i ett jämlikt samhälle så är båda lika ansvariga för att vara där, och för att anspela på varandras lustar och begär, och göra något tillsammans eller inte göra något tillsammans. Man kan tänka sig att lagstiftningen bygger på att de är jämlikar, men det går inte, för det är nämligen så att om tjejen säger ”ja”, och de har sexuellt umgänge, det räcker om hans finger kommer någonstans nära blygdläpparna så är det igång. Bara de har någon form av hångel, eller det sägs att de har någon form av hångel, du behöver inte ens ha bevis, och hon sa ”ja”. Men några dagar senare tar hon ut sin ångerrätt. För hon var ett fånigt, fjolligt, korkat, obeslutsamt våp, och ett våp kan ju inte veta vad ett våp vill, eller hur? Så de sa ”ja”, men hon var ett fjolligt, korkat, obeslutsamt våp som sa ”ja”, och ett våp som sa ”ja” är inget ”ja”! Nej!
Hon börjar bli lite kvinna några dagar senare, och kommer på att, nej, det var kanske inte så skönt ändå. Det var kanske inte så skönt när han inte ringde tillbaka nästa dag. Nu är jag arg! Då säger hon det till någon tjejkompis. Återigen, det är alltid samma sak. Den där tjejen som har några kilo extra på kroppen, och ska vara lite aktivist och riddare och hjälpa henne. Hon säger till sin tjejkompis som läst någon lite radikalfeministisk text någonstans, och då sätter hon igång hela cirkusen. Och så tar hon med sig sin tjejkompis, och tänker att hon kanske ångrar sig. Och så går de till polisen, och cirkusen är igång!
Det är de här fallen som slutar i domen ”oaktsamhetsvåldtäkt”. Lägg märke till premisserna. Det är den här lagstiftningen Sverige har idag. Och då får vi de här groteska grejerna med ett ord som är så konstigt att man inte kan översätta det, för man kan inte säga det på ett annat språk. Hur skulle man komma på…? Det är lagstiftning idag! Och det är vad vi slåss mot här idag.
Jag håller med Nina och Jenny om en sak – det är väldigt viktigt för oss här i Mannaminne att säga idag att en riktig våldtäkt som begåtts är det mest fruktansvärda som finns! (Applåder). Det är inte det vi pratar om. Vi pratar om den majoritet av fällande domar i Sverige idag, där killarna är oskyldiga och inte begått någonting i närheten av vad en vanlig människa skulle kalla en våldtäkt. Och ändå får de fyra och ett halvt, fem års fängelse, och enorma skadestånd, får sina liv förstörda, och står i brottsregistret resten av sina liv som våldtäktsmän.
Detta vansinne måste få ett slut! Samtyckeslagen, 2009-lagen, 2014-lagen ska omprövas. Och principen ”hellre fria än fälla” ska gälla i ALLA rättegångar i Sverige!
(Applåder).
Och för att runda av. Runda av. Huh? Nina har något att säga. Vi är amatörer. (Nina Hamilton och Alexander Bard talar utan mikrofon).
Jag har bara en sak till att säga. Sverige idag 2025 behöver sina unga män mer än någonsin. Vi måste rusta upp vårt försvar. Vi har ryssen stående i öster, och ryssen är hungrig. Och ryssen tar territorier och bråkar och ställer till det. Vi måste rusta upp vårt försvar.
Vad behöver ett land där man ska förstärka sitt försvar? Man behöver unga, starka, pålitliga män. Som vi litar på. Och som är beredda att dö för sitt land. Det är vad vi behöver i Sverige idag. Sverige står inför ett inbördeskrig, vi har kriminella som hotar det här landets säkerhet. Sverige behöver fler poliser, som vi har här idag, våra fantastiska poliser, Sverige behöver fler poliser. Vad behöver polisen? Unga, starka, pålitliga män, som är redo att försvara vårt land.
Vi har inte råd att hålla på med den här cirkusen mer! Det måste få ett stopp! Våra söner, våra bröder, våra oskyldiga killar måste ut ur fängelserna, måste få upprättelse, måste bli rentvådda från de brott de aldrig har begått, så att de kan bli precis de soldater och de poliser Sverige behöver som mest. Och de är beredda att bli soldater, och de är beredda att bli poliser, om de får exakt den upprättelse som de har rätt till!
(Applåder).
Och vi här i Mannaminne, vi kommer stå kvar här. Vi kommer att minnas allt ni har gjort mot våra bröder och våra söner. Vi kommer att skriva ned allting. Och vi kommer inte ge oss förrän alla, dessa, killar, varenda, en, av, dem, fått upprättelse, och landet Sverige har böjt sig ned framför dem, kysst deras fötter och sagt FÖRLÅT!
(Applåder)
För så här gör inte ett land mot sina unga söner! Ingen kultur beter sig så här! Man gör inte sådant här mot sina unga söner! Man får inte göra det! Man ska inte komma undan med det! Och Gunnar Strömmer ska lära sig att sluta ljuga!
(Applåder).
Tack ska ni ha!
Alexander Bard
Filosof, musikproducent, med mera