Tomas Brandberg: Nej, stigande havsnivåer är inte syndafloden 2.0

Havsnivån ökar. Om du ställer dig vid stranden och sedan inte rör dig så riskerar du att drunkna inom bara ett par århundraden. Detta skriver Tomas Brandberg.

Bilden av stigande havsnivåer som ett globalt Armageddon har verkligen bitit sig fast och media återkommer ofta till frågan med olika vinklingar. I den Oscars-belönade filmen ”An Inconvenient truth” från 2006 diskuterar Al Gore en höjning av havsytan på sju meter (20 feet) i en nära framtid (in a near future) och vilka konsekvenser det skulle få.

Satellitmätningar visar att havsytan har stigit med ungefär tre-fyra millimeter per år under de senaste decennierna, och det kanske ökar marginellt längre fram. Någon syndaflod blir det alltså inte, kanske en halvmeter under innevarande århundrade. Detta är inte nytt utan väsentligen i harmoni med vad FN:s klimatpanel rapporterar sedan lång tid tillbaka. Hundra år är för övrigt ganska lång tid om man vill skydda utsatta byggnader, eller till och med riva och bygga nytt om det skulle behövas.

I norra Sverige drar sig havet tillbaka havet eftersom landet höjs, det heter ”Höga kusten” av en anledning. Det illustrerar att dynamiken mellan land och hav kraftigt skiljer sig åt över världen och på andra håll kan det förstås vara precis tvärtom, det vill säga marken sjunker av helt naturliga orsaker, vilket på plats upplevs som en höjning av havsytan.

Hur går det då för öriket Tuvalu och andra atoller i Stilla Havet? Googlar man på svenska får man direkt upp rapporter om att landets existens hotas. Det jag tror förvånar en och annan är att Tuvalus yta växer, det är lätt att kolla. Hur kommer det sig, givet att havet faktiskt stiger några millimeter per år?

Svenska journalister har tyvärr inte brytt sig om att berätta att atoller är dynamiska till sin natur och det är ingen slump att de ligger precis i nivå med havsytan. Enskilda kuststräckor kan förstås erodera och jag säger alltså inte att atollerna inte är känsliga, men det är vanligt att havet spolar upp fast material på stränderna så att atollen faktiskt växer. Att den som har råd kör elbil för att inte behöva använda fossila bränslen är helt OK, men inte särskilt intressant för invånarna på Tuvalu.

När SVT:s ”klimatkorrespondent” Erika Bjerström vallfärdar till Maldiverna och rapporterar att ögruppens ”dagar är räknade” och ”semesterparadiset på väg att dränkas” så är det faktiskt vilseledande journalistik, som antingen baseras på okunskap eller medvetna vinklingar. Fakta i målet är att Maldivernas kuster också är dynamiska, precis som vi hade kunnat förvänta oss. Vissa öar minskar i storlek, andra växer eller är stabila. Man kan för övrigt skydda enskilda kusträckor genom att transportera dit fast material, vilket också sker. Att landets politiker sedan åker till internationella konferenser och tigger pengar – of course! – är förstås en helt annat fråga.

När jag själv debatterade miljö och klimat i Axess Televison på 00-talet så fick jag kört i halsen att det tätbefolkade Bangladesh stod inför en katastrof i form av stigande havsnivåer, vilket skulle ställa till med diverse elände.

Tjugo år senare har vi facit. Bangladesh totala yta ökar (!), framför allt eftersom deltat kring Brahmaputras mynning expanderar. Andra kuststräckor eroderar, men helheten är av allt att döma fullt hanterbar. Bangladesh har för övrigt, trots klimatförändringar, haft en mycket positiv utveckling med växande ekonomi, minskande fattigdom och stigande förväntad medellivslängd. Det innebär att klimatet och klimatförändringar absolut inte behöver definiera ett lands utveckling. Bilden i svenska media är annars att fattiga länder står hjälplösa och deras sista hopp är att vi kastar bort våra pengar på Northvolt och Stegra. Så är det alltså inte alls.

I bibeln berättades det om en syndaflod som dränkte en ond värld. Ligger detta kvar som ett eko i civilisationens post-kristna kollektiva medvetande? Tror man inte på bibeln kan man istället tro på pengar. I Göteborgs stad planeras exempelvis ”högvattensskydd” för mångmiljardbelopp, vilket byggföretagen är mycket intresserade av att leverera. Det intressanta är att havsnivåhöjningen i Göteborg är nästintill obefintlig eftersom den kompenseras av en landhöjning på ungefär tre millimeter per år.

Självklart ska samhället hushålla med energi och det finns goda anledningar att begränsa vårt beroende av fossila bränslen. Stigande havsnivåer är inte en av dessa anledningar. Med detta noterat kan erosion fortfarande vara ett problem i Skåne och på andra ställen. Att då återvinna sina sandaler hjälper lite. Att ha rätt växtlighet utmed kusten hjälper mycket.

Tomas Brandberg

Teknologie doktor & politiskt sakkunnig hos Sverigedemokraterna