Svenska Dagbladets artikel om Stegra (21/8-25) är ett skräckexempel på osund journalistik. Bara rubriken ”Statliga miljarder till Stegra hotas – kan tvingas bromsa in” ger onda aningar. Är artikelförfattaren duperad eller bara förblindad av sitt eget gröna önsketänkande?
Northvolt och Stegra har slående likheter, allt från ägarstrukturen till upplägget. Northvolt har gått till historien som Sveriges största konkurs. Bara det borde leda till någon form av kritiskt tänkande hos SvD:s journalist när systerbolaget Stegra gnäller efter mer bidragspengar. När en affärsidé dessutom har svårt att få in pengar på den vanliga marknaden beror det på mycket enkla skäl – nämligen att den grundläggande affärsidén brister. Risken bedöms av marknaden vara alldeles för hög. Birgitta Forsberg som har skrivit texten borde som garvad journalist vara väl medveten om detta. Att få det till att det är externa parter och regeringen som lägger ”krokben” och ”snubbeltråd” för Stegra när bidragsmiljarder från statskassan uteblir är en magstark formulering – för att inte säga infantil.
Vidare skriver Forsberg, utan en enda kritisk rad, att Stegras framtid hänger på det sökta bidraget på 1,65 miljarder som skulle motsvara 2% av Stegras totala budget. Dessa två procent ska alltså avgöra hela Stegras framtid. Närmare till hands ligger frågan varför bolaget inte kan minska sin budget med 2%. Klarar man inte det beror det på antingen dålig ledning, kass produktidé eller att hela idén är ett luftslott.
Men här tycks Birgitta Forsberg ha kvävt sin journalistiska drivkraft grundligt. Att Stegra bytte namn från att tidigare ha hetat H2Green Steel av skäl vi bara kan ana – att något grönt stål inte är i sikte på länge – tycks absolut inte forma en misstanke hos Forsberg. Inte heller drar hon öronen åt sig av det faktum att Stegra varken hade försäkrat sig om malm- eller elleveranser innan spadtaget sattes i marken och hela Boden byggdes om. Hur lekmannamässigt är inte det? Forsberg insinuerar istället att det är Vattenfall och LKAB som ”motarbetar” Stegras framfart. På fullaste allvar menar SvD-reportern att det är rimligt att anta och kräva att andra produktioner som rullar och går, som förser hundratals med jobb, ska göra avkall på det som är essentiellt för deras verksamheter – till förmån för en grön icke beprövad produktionsidé.
Birgitta Forsbergs och SvD:s artikel är bara ett exempel på hur media låtit sig lockas in i okritiska tankegångar kring de gröna bolagen. De har alla, med några få undantag, fallit till föga för Northvolts och Stegras osedvanligt skickliga lobbying- och påverkanskampanjer – ett målmedvetet förfarande som har riktat sig mot medier och samtliga partier i riksdagen, med undantag av SD. Jo, försök gjordes även där. Men hittills har företagen fått kalla handen från SD. Syftet med påtryckningsoperationerna (eller nätverksbyggandet, som de själva sannolikt hade velat kalla det för) från både Northvolt och Stegra har varit att enklare kunna ta del av de gröna bidragsmiljarderna som erbjuds av svenska staten och EU.
Riksdagsledamoten Tobias Andersson (SD) motiverar partiets beslut att vägra ge mer statsbidrag till Stegra med att partiet inte tror på att statliga bidrag kan ”bygga konkurrenskraftiga bolag.” En sund tanke, att värna om skattebetalarnas pengar. Det brukar ju sällan bli bra när staten ska leka entreprenör. Men SvD får det att låta som att det nu är SD som sätter käppar i hjulen för Stegra. Att SD är den kloka här, som tar saker och ting i rätt ordning som är brukligt i affärssammanhang, är något som svensk media borde lyfta som något positivt. Inte som nu – måla upp SD som boven i dramat.
Många häpnar över personerna bakom Stegra och deras skamlösa framfart, men kanske mest över medias fortsatta oförmåga och ovilja att granska. Trots Northvolts konkurs och de många avslöjanden som kommit efter den ekonomiska smällen kan Stegra fortsätta i samma bana med mediavindarna i ryggen. Det säger en hel del om journalistikens tillstånd i Sverige.