Priset för den gröna omställningen betalas av Ukraina

Kriget i Ukraina går dåligt – för alla inblandade. Det brukar vara så med krig. Men tidigare verkade det som om kriget gick ännu sämre för Ryssland än för Ukraina. Idag är detta högst tveksamt.

Det finns flera skäl till att kriget går som det går – brist på rekryter, ryskt artilleri, krigströtthet, drönarbombardemang, och så vidare. Men låt oss titta på skälen bakom skälen.

Det är ingen hemlighet att Ukraina är beroende av stöd från västvärlden, Europa och USA. Även om det är svårt att ge exakta siffror (åtminstone om de också ska stämma) så är den förenklade versionen att stödet är på 100 miljarder dollar per år, hälften militärt och hälften civilt, och lite mer än hälften från USA och lite mindre från Europa.  

USA har alltså givit mer än hela Europa – trots att man annars hade kunnat tro att vi här i Europa hade varit mer angelägna om att stoppa Ryssland. Det mesta av det militära stödet har också varit amerikanskt. Tyvärr (om än förståeligt) har Donald Trump kraftigt dragit ned på detta stöd. Frågan blir ändå: varför har just USA givit så mycket, och Europa så (relativt) lite?

En viktig del av svaret på denna fråga har att göra med den gröna omställningen och klimatkampen. USA har helt enkelt i mindre utsträckning skadat sin egen ekonomi än vad de europeiska länderna har gjort, och har därför råd att hantera kris- och krigssituationer.

EU:s kostnader för klimatåtgärder ska vara cirka 650 miljarder euro mellan 2021–2027, vilket per år blir ungefär vad stödet för Ukraina kostar. Notera att dessa 650 miljarder inte täcker in de pengar medlemsländerna själva spenderar, vilket sannolikt dubblar summan. Det handlar också bara om vad man spenderar direkt, och räknar inte in andra skador på ekonomin.

Slutsatsen blir att om vi hade bränt mindre på klimatet så hade vi haft minst tre gånger så mycket att sända till Ukraina. Kanske hade detta också gjort Europa så starkt att Putin överhuvudtaget inte hade vågat starta krig.

Ett gott exempel på detta är det europeiska beroendet av rysk gas. Naturgas omfattas inte av sanktionerna mot Ryssland, vilket förvandlar dessa till ett skämt. Bisarrt så har Europa periodvis betalat mer för rysk gas än man givit i stöd till Ukraina. Mellan en tredjedel och hälften av den ryska statsbudgeten kommer från olja och gas. Varför begår man en sådan dumhet? Svaret är att det inte är någon dumhet – man har inget val. Utan rysk gas stannar Europas ekonomi. Detta gäller särskilt Tyskland, som lagt ned sin kärnkraft.

Att vi lägger pengar på klimatåtgärder motiveras med att de ska hjälpa framtida generationer. Det finns stora frågetecken kring det. Men för att det överhuvudtaget ska bli några framtida generationer, åtminstone ukrainska sådana, så gäller det att vi även tar hand om dagens generation. Det är inte bara klimatet som hotar framtida generationer, utan även krig. I Ukraina står efter(kalla)krigstidens världsordning på spel, en världsordning där man inte invaderar andras länder. Åtminstone inte utan en god ursäkt, och att man ser till att gå hem igen när syftet är uppfyllt.

Beroende på hur Ukrainakriget går kan denna världsordning antingen dö eller stärkas. Nog ligger det i framtida generationers intresse att den stärks.

Detta är alltså inte en fråga om kortsiktigt tänkande vs långsiktigt. Det är ett faktum att det långsiktiga växer ur det kortsiktiga. Man ska inte spara vatten när ens hus brinner ner. Framtida generationer kommer att tjäna långt mer på att vi satte stopp för krig och diktatur än om vi höll ned medeltemperaturen med några decimaler.

Ukraina är på så vis inte något som bara angår Ukraina. Det angår alla som föredrar kapitalism före kleptokrati, fred över krig, och demokrati över diktatur. Här har vi chansen att sätta stopp inte bara för Putins frammarsch, utan även för världens andra tyranner som noga studerar hans exempel. I Ukraina finns även Taiwans, Sydkoreas, Georgiens och Israels frontlinje.

Detta visar också hur den gröna omställningen inte bara är något som mäts i pengar, utan i människoliv Det är fashionabelt bland de gröna att se ned på folk som oroar sig över klimatkampens kostnader eftersom ”det handlar om att rädda liv”. Men pengar ÄR liv, åtminstone i det långa loppet. Om vi hade mer pengar så hade vi kunnat rädda fler liv i Ukraina, och på många, många andra platser jorden över.  

Den gröna omställningen är dyr både i pengar och blod. Pengarna är europeiska, men blodet är ukrainskt.