Lever vi i en skymningstid? Frågan är inte längre om det finns problem eller vad vi ska göra något åt dem, utan om det överhuvudtaget är möjligt att rädda vårt land. Detta skriver Linn Johansson Leinonen.
När våra barnbarn tittar i historieböckerna, vad kommer de att läsa om dagens politiska läge? De dagliga demonstrationerna i storstäderna, tältläger för Palestina, våldsvågor, terrorbejakande och cancel-kultur, ja problemen i vårt land är många, och en känsla av kaos börjar infinna sig allt mer. Någonstans känns det som att vi har en laglöshet i Sverige och att polisen står som handfallna på grund av begränsningarna i lagen, men också hotbilden mot poliserna som gör vad de kan för att skydda landets befolkning.
Vänstern är rädda för Orwells 1984, men istället för strikt fascism börjar det luta mot att det är anarki vi bör vara rädda för. Jag har tjatat mycket om hotet mot judar på sistone, men lagens handfallenhet mot antisemitismen i Sverige är en tydlig indikator på den laglöshet vi kan se i västvärldens länder idag. Så är det verkligen högern vi ska vara rädda för, eller är det den tydliga våldsbejakande vågen vi ser idag från vänstern? Oroa er inte, denna text kommer inte att handla om judar specifikt, men de är ett typexempel på vad som händer i våra samhällen.
Först hämtade de kommunisterna, och jag protesterade inte, för jag var ingen kommunist. Sedan hämtade de fackföreningsfolket, och jag protesterade inte, för jag tillhörde ingen fackförening. Sedan hämtade de judarna, och jag protesterade inte, för jag var ingen jude. Sedan hämtade de mig – och då fanns det ingen kvar som kunde protestera.
Ovanför ser ni en dikt av Martin Niemöller, motståndare till Hitler. I dikten beskriver han förföljelsen av oliktänkande i Nazityskland. Idag är det dock inte nazisterna som är hotet, utan det är islamo-vänstern. Jag har personligen aldrig kunnat diskutera med någon från vänstern utan att bli utsatt för gaslighting eller skrik. Alla som inte tycker precis som deras politiska partier ska tystas, förlöjligas eller hotas – och i värsta fall faktiskt skadas.
Vänstern har alltid haft dessa tendenser, men sedan islamisterna slog sig samman med dem så har vi bildat det största hotet mot vår demokrati som vi har haft sedan den uppkom – Islamo-vänstern. Vänstern med dess högmod anser sig ta ståndpunkt för de mest utsatta, i det här fallet muslimerna. De lider ju i sina länder och de kan ju inte ta ansvar för sig själva, enligt vänstern, så vi måste okritiskt främja deras frammarsch och åsikter. Problemet ligger just i att vänstern gör detta helt okritiskt, trots att islamisterna står för raka motsatsen till vad vänstern påstår sig stå för. Queers for Palestine? Vilket skämt.
Vänstern gillar att påpeka att Sverigedemokratiska väljare är lurade av lögner och propaganda. Detta kan säkert vara sant i vissa avseenden, men vänstern lurar sig själva trots att deras egna islamistiska kärleksbarn öppet uttalar åsikter som ska skilja sig från deras egna värdegrunder. Hamas, Iranska regimen, Hizbollah, och många, många fler uttalar sig om utrotningen av judar, homosexuella och västvärlden, men vänstern håller dessa om ryggen trots detta. Vänstern tittar på blint och förnekar verkligheten in i det sista.
Att invandrare är överrepresenterade i brottsstatistiken förnekar de. De förnekar folkutbytet, trots att Malmö inte längre har en majoritet av svenskar. De förnekar islamisternas antidemokratiska och homofoba åsikter. De förnekar att invandrade brottslingar bär personligt ansvar, nej, för de är endast offer för vårt rasistiska samhälle. Alla andra kulturer förtjänar beskydd, men inte svenskar eller judar. Gott folk, vi vittnar idag hur vänstern kollapsar den demokratiska västvärlden, och de inser det inte ens själva.
Är det bara jag som allt mer känner att vår rättsstat har förvandlats till kaos och anarki? Är det bara jag som känner att vi svenskar inte längre har kontroll över vårt land och det inbördeskrig som börjar närma sig? Personligen har jag nått en punkt då jag bara vill gräva ner huvudet i mossan och ignorera allt som händer runt oss, men det går inte. Jag har arbetat med politik i 25 år, men först nyligen har jag börjat tappa hoppet om att kontrollen någonsin kommer att gå att återfå. Västvärlden brinner, och vi står handfallna och maktlösa inför dess förstörelse.
Linn Johansson Leinonen (SD)
Politiker och samhällsdebattör
Följ Linn på Facebook HÄR