En ”islamofob” är rädd för islam. Men nog finns det mycket att vara rädd för. Så rädd att man kan tvingas lämna Sverige. Detta skriver Linn Johansson Leinonen.
Det fulaste man kan vara i vårt samhälle är rasist. Jag skulle knappast kalla mig för rasist, men en sak har jag insett, och det är att jag, enligt vänsterns definition, är islamofob. Min närmsta vän är arab och muslim, och trots vetskapen om att jag är judinna, och att han i sin tur är muslim, kan vi samlas kring gemensamma nämnare och ha en förståelse och uppskattning för varandra. Han har varit på Sabbat-middag med mig och min familj och han är nog en av de varmaste och mest generösa människor jag känner. Men en sak var han väldigt tydlig med, och det var att hans vänner och familj i Dubai aldrig ska få veta om att jag är judinna.
Min vän, låt oss kalla honom Ahmed (inte hans riktiga namn), är den typ av muslim som jag önskar att jag kunde säga att alla muslimer var. Han hatar extremism och förbannar sina egna bröder inom islam för att han tvingas associeras med idioter. Dessa idioter är då extremisterna som vi har tagit in i väst, som kommer hit i något slags koloniseringsuppdrag i hopp om att utföra jihad och införa sharia i våra respektive länder. Ahmed har noll tolerans för dessa.
Det blev väldigt tydligt att även Ahmed tillkännagav att hans bröder hatar judar, även de som inte är extremister. När man då tänker på de extremister som finns inom Europas gränser kan man undra hur omfattande denna antisemitism måste vara inom gränserna. Ni ser, Ahmed är inte regeln vad gällande hans tolerans, utan undantaget, och det är han själv medveten om. Trots detta vill han följa med mig till Israel för att se sig omkring och lära sig om landet, vilket jag uppskattar enormt, men även han har ett inbyggt hat mot Israel. Trots att han inte satt sig in i konflikten har han en klar uppfattning om att Israel är boven. Detta är inlärt genom modersmjölken.
Det beräknas att någonstans mellan 7-15 procent av jordens muslimer är radikaliserade. Det låter inte mycket, men i det högre spannet motsvarar detta ändå 285 miljoner personer. I länder såsom Syrien är det cirka 22 procent av befolkningen som stödjer IS, och i Somalia är det så många som 64 procent som stödjer Sharia. Dessa är länder som Sverige har tagit massvis med flyktingar från. Just om extremism i Sverige finns det inga studier som jag har kunnat hitta, vilket i sig är rätt underligt med tanke på situationen i Sverige och att terrorhotet är högt.
Jag har aldrig fått en positiv reaktion när jag berättat för en muslim att jag är jude. I de allra bästa fall har reaktionen varit neutral, men i regel har ansiktsuttrycket förvandlats till ett av ren avsky. Terrorhotet mot kristna svenskar kanske inte är så högt, men hotet mot mig som judinna är överväldigande, och nu har vänstern anslutit sig helt utan gränser till den nivån att jag känner att chansen för en ny förintelse inte längre är noll inom Europas gränser. Det är faktiskt så att det är tjugo gånger farligare att vara jude i Sverige än muslim, om man ser till befolkningsmängd.
Kan man verkligen klandra mig för min islamofobi? Hotet från nazisterna är minimalt då de mest skäller, men hotet från muslimer är markant då de även biter. Bara 2024 tog Israel emot nära 100 000 judar från runt om i världen, och antisemitismen har varit en tydlig orsak. Jag sörjer vad denna flyktingkris har gjort mot Europas judar, och jag sörjer ännu mer vad den har gjort mot den inhemska befolkningen i länderna då även dessa börjar vända Europas judar ryggen. Kriget i Gaza var inte början, men det är anledningen varför judehat helt plötsligt blev mainstream. Det land som har varit mitt hem i hela mitt liv, och där min familj har bott i generationer, har blivit en orsak till otrygghet och rädsla.
Med allt detta i åtanke så beger jag mig, tillsammans med min man och våra barn, till ett nytt äventyr i judarnas hemland – Israel. De flesta dokumenten för min emigrering har skickats in och om några få månader beger vi oss mot den enda trygga platsen som finns kvar. Det tar ont i mig då min kärlek för Sverige har varit oändlig och har varit en viktig del av min identitet, men nu finns inget kvar för mig här. Jag kommer att fortsätta skriva som vanligt, men från mitt nya hemland.
Jag skrev allt detta i ett brev till Magdalena Andersson, men föga förvånande svarade hon aldrig. Jag planerar att skicka ett liknande brev till Jimmie Åkesson så ska vi se om detta tas på större allvar. Mitt sista hopp för att någonsin återvända är Sverigedemokraterna, som kommer att ha min röst en lång tid framöver.
Linn Johansson Leinonen (SD)
Politiker och samhällsdebattör
Följ Linn på Facebook HÄR
Eller på X HÄR för andra texter