Moderaterna går mot mitten och Sverigedemokraterna ska in i regeringen. Om SD och KD blir större än M och L vid riksdagsvalet 2026 bör statsministern vara kristdemokrat.
Sedan maktskiftet 2022 har Ulf Kristersson suttit som statsminister och i början framstod han som en samlad och trygg ledare. Han lyckades ge intryck av att kunna återställa ordningen efter år av socialdemokratiskt kaos. Men den bilden har bleknat. Reformtakten är låg, besluten för få och alltför ofta är det oppositionen som driver dagordningen. Bland sverigedemokratiska väljare har förtroendet för Kristersson minskat, vilket blottlägger en djupare legitimitetskris inom regeringsunderlaget.
Det är dessutom ett faktum att Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna redan idag har fler riksdagsmandat tillsammans än Moderaterna och Liberalerna. Samtidigt har Moderaterna drivit flera politiska förslag som såväl SD som KD varit missnöjda med. Ändå innehas statsministerposten av en moderat, som styr med stöd av just dessa två partier. Den ordningen bygger på en logik från en tidigare politisk karta, inte på den styrka som faktiskt återspeglas i väljarnas mandatfördelning. Efter valet 2026 är detta ingen självklarhet längre.
Dessutom har rättegången mot förre nationella säkerhetsrådgivaren Henrik Landerholm nu inletts och den riskerar att följa statsministern in i valrörelsen. Den tunga juristen Krister Thelin har redan föreslagit att statsministern kliver åt sidan.
I detta läge framstår Ebba Busch som det självklara alternativet. Hon är både ideolog och taktiker, med förmågan att formulera ett sammanhängande konservativt projekt och samtidigt tala till en bredare väljarbas. Hon förenar retorisk skicklighet med politiskt mod.
För Sverigedemokraterna vore ett stöd till Busch inte en eftergift utan en styrkedemonstration. Det skulle visa att man kan prioritera det konservativa projektet framför partiets egen prestige. Kristdemokraterna skulle också stärkas av ett sådant besked, vilket är bra för konservatismen i Sverige. Genom att driva frågan om en kristdemokratisk statsminister skulle SD ta steget från att vara ett stödparti till att bli en formgivare av regeringens kärna. Naturligtvis har SD efter valet ministrar i en sådan regering.
Det skulle vara principiellt viktigt att visa på att mittpunkten inom regeringsalternativet har förskjutits. Moderaterna är ett borgerligt mittenparti. De visar också tydligt att det är vad de vill vara.
En regering ledd av Ebba Busch skulle kunna återföra fokus till det som både borgerliga och sverigedemokratiska väljare faktiskt röstade för: en ny migrationspolitik, en kompromisslös rättspolitik, ett försvar av familjen som samhällsbärande institution, slut på woke, en stabil utrikespolitisk linje och en ekonomisk politik som präglas av ansvar. Det handlar inte bara om att byta ut statsministerns namn, utan om att signalera förändring.
Om Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna tillsammans har fler mandat än Moderaterna och Liberalerna finns efter valet 2026 ingen hållbar anledning att inte diskutera fritt kring statsministerposten. KD kan då också bli en kompromiss mellan M och SD.
Valet 2026 kan bli ögonblicket då högern släpper den gamla ordningen och formar en ny maktbalans. Ebba Busch kan vara den kompromiss som gör det konservativa och högerliberala alternativet starkare och mer sammanhållen. Dessutom skulle hon bli Sveriges första kvinnliga statsminister med folkligt stöd i ett allmänt val.
Carl Eos har gett ut romanen Utanförskap – En berättelse om främlingar under pseudonymen Teodor Gustafsson.