Svenska Lovable är just nu världens snabbast växande bolag. Bakom denna framgång finns entreprenörerna Anton Osika och Fabian Hedin. Hur många känner till det här? Är man läsare av Dagens Industri eller Breakit har man möjligtvis snappat upp denna Ai-succé. Annars är det få – vilket är typiskt svenskt. Framgång lyfts sällan i Sverige. Idrottsframgångar ja, men ekonomisk framgång? Ett absolut nej. Det betraktas ofta som något fult – trots att Sverige så gärna vill kalla sig för ett rikt land, ett välfärdsland eller ett land med högt välstånd. Men hur denna rikedom ska kunna bibehållas eller kanske till och med ökas, vilket många politiker vill hävda är viktigt, talas det väldigt lite om. Är man sen socialistiskt lagd är det helt i sin ordning att ekonomisk framgång ignoreras.
De flesta svenskar som lever eller har vuxit upp i en socialdemokratisk miljö får ofta lära sig att allt inte handlar om pengar. Det är istället andra faktorer som spelar in. Kultur, samhörighet och att vara och verka tillsammans, brukar det heta. Jo visst. Vackert. Men de kriterierna ger ingen rikedom, de ger knappt mat på bordet.
Den offentliga sektorn – skola och omsorg – ger arbetstillfällen och möjligtvis ringar på vattnet i form av privata bolag som levererar varor och tjänster till denna enorma sfär. Men för övrigt är det mest ett nollsummespel. Pengar snurrar i bästa fall bara runt. Sverige blir inte, och kommer aldrig att bli, ett rikare land när den offentliga sektorn växer – något som vänstern konsekvent vill hävda.
Det som ger ett lands välstånd och rikedom är de privata bolagen som skapar något och som kan förse människor med arbeten. Lovable, till exempel, är ett sådant bolag. Nu är företaget i sin linda med knappt 30 anställda, men har redan placerat sig som ett av blott tre svenska bolag på amerikanska Bloombergs start-up-lista. De andra två, vilka svensk media inte heller är särskilt road av att tala om, är lastbilstillverkaren Einride och hälsotestbolaget Neko (med Daniel Ek som grundare).
I sammanhanget bör vi vända på resonemanget: Vad kostar den svenska avundsjukan – jantelagen – vilken vi får anta är grunden till tystnaden kring dessa svenska företagsframgångar? Förmodligen enormt mycket. Förr i tiden premierades framgång med både medaljer och titlar. Flit och hårt arbete lönade sig. Idag bestraffas det med höga skatter och förakt. Därutöver, som om det inte räckte, vill nu Socialdemokraterna tukta entreprenörer och annat duktigt folk genom att förstöra deras bostadskvarter med detaljplaneändringar som gör det möjligt att bygga hyreshus med bostäder för nyanlända och andra ”socialt utsatta grupper” på villatomter – i syfte att ”befolkningen ska blandas”. Vad en sådan anti-attityd leder till på sikt är enkelt att räkna ut. Ett land som hellre vill lyfta den delen av befolkningen som kostar, än den delen som bidrar och producerar, riskerar att tappa denna för landet extremt värdefulla grupp.
SVT/SR som är statens förlängda arm borde vara först med att tänka till kring detta. Vad skickar det för signaler till Sveriges unga när gängkriminella hyllas och prisas för sina stakande sånger, medan framgångsrika entreprenörer får existera i det fördolda? Vilka förebilder vill Sverige och staten att dagens ungdomar ska ha? Är det framgångsrika entreprenörer eller rappande gängkriminella?
Så länge Sverige inte tillåter att framgångsrika personer lyfts fram och lovordas, skapas heller inga förebilder. Med tanke på att 27 000 elever, mer än en fjärdedel av alla niondeklassare, lämnar grundskolan varje år utan fullständiga betyg, borde det leda till oro för Sveriges framtid. Socialdemokraterna som föraktar ekonomisk framgång och fri företagsamhet (bidragsbolag som Northvolt och Stegra gillas däremot) vill skylla haveriet på friskolornas vinster – trots att forskningen visar att vinstdrivande skolor i snitt levererar bättre skolresultat än kommunala. När unga människor växer upp utan att se framgångsrika förebilder, utan att höra talas om svenska entreprenörer som lyckas, vilken motivation har de då att själva sträva efter framgång?
Decennier framöver kommer historiker att studera hur ett land med alla förutsättningar för framgång valde att ignorera och straffbeskatta sina framgångsrikaste medborgare. Svaret blir enkelt: Sverige valde ideologi framför verklighet, avundsjuka framför ambition, och fördelning framför skapande. Det kallas vänsterideologi – och om ingen attitydförändring sker inom kort riskerar Sverige att läggas till på den långa listan av länder som förstört sig själva genom socialism.