En månad har gått sedan Gaza-uppropet där 500 mediepersonligheter tog ställning för vad de själva påstod var pressfrihet i Gaza. Men kontroversen fortsätter. Läskunniga individer envisas nämligen med att uppropet i själva verket var ett tydligt ställningstagande mot Israel.
I måndags kallade Publicistklubben till debatt. Tyvärr blev det en förvirrad och tam affär, kanske för att man inte ens kunde enas om vad uppropet handlade om. Men även en blind höna kan hitta ett korn, och i det här fallet var den blinda hönan Lotta Folcker, chefredaktör på Aftonbladet. Hon uttryckte åsikten att det är rätt att hålla Israel till en högre standard än Hamas.
Detta är inte förenligt med neutralitet. Tvärtom, då det uttryckligen innebär att döma Israel strängare än dess fiender.
Men samtidigt har Folcker helt rätt! Vi ska döma Israel hårdare än Hamas. Som Israelvän ser jag israelerna som hjältar och Hamas som skurkar. Klart hjältarna ska vara bättre än skurkarna!
Israel är ett fritt och blomstrande och (när tillfälle ges) fredligt land. Det kämpar mot en islamistisk dödskult. För att citera Hamas’ före detta ordförande Ismail Haniyeh: ”Barn är verktyg som ska användas mot Israel. Vi kommer att offra dem för att vinna världens politiska stöd”.
Att ställa högre krav på Israel än på Hamas är oförenligt med neutralitet. De som skrev under Gaza-uppropet ställer högre krav på Israel för att de är emot Israel. Jag ställer högre krav på Israel för att jag är för Israel.
Men samtidigt måste vi göra en avvägning – att Israel ska vara bättre än Hamas är klart, men hur mycket bättre? Uppropets signatärer misslyckas med denna avvägning. Det är rimligt att kräva att Israel ska bekämpa Hamas med ena handen bakom ryggen – vilket Israel redan gör. Men det är inte rimligt att kräva att Israel ska bekämpa Hamas med båda händerna bakom ryggen, och dessutom fötterna bundna.
Uppropet talar om de ”oerhörda krigsbrott” Israel utsätter civilbefolkningen för. Det påstås att ”de flesta” folkmords- och förintelseexperter beskriver Gaza som ”ett pågående folkmord”. Det krävs att mediehus ska ”sätta press” på Israel. Hamas nämns inte, ej heller att de ”journalister” som dödats i Gaza ofta haft starka band till Hamas. Även under debatten i Publicistklubben beskrevs dessa terrorister som ”kollegor” – vilket i och för sig är delvis sant.
Sådana uttalanden går över gränsen till att be Israel hålla igen. Det går till och med över gränsen till att heja på Hamas. Det är att göra sig till en stridande part i propagandakriget.
Jag vill ändå ge undertecknarna ett visst erkännande – de är tydliga med sitt ställningstagande. (Förutom enligt sig själva). Partiskhet är inget problem, så länge man inte framställer det som neutralitet.