Varför har identitetsvänstern en sådan kärlek till de mest brutala och antifeministiska staterna på jorden? Det mest aktuella exemplet är Iran, där feminister nu går man (kvinn?) ur huse för en regim som slår ihjäl kvinnor om de inte följer det senaste islamistmodet. Mullorna är själva definitionen av ett patriarkat. Samma fenomen kan ses varhelst det finns islamister inblandade, från Hamas i Gaza till våra svenska värdegrundsentreprenörer. ”Queers for Gaza” går hand i hand med de som hänger homosexuella från lyftkranar i Iran och kastar ned dem från hustak i Gaza.
Dubbelmoralen kunde inte vara tydligare. Här i väst kritiserar vänstern i princip allt som antifeministiskt, sexistiskt och patriarkalt. Det är futtiga mikroaggressioner och andra små orättvisor, som ändå räcker för att göra oss till en ”våldtäktskultur”. Men tydligen räcker dessa mikroaggressioner för att totalt distrahera wokevänstern från islams kvinnohat, ett kvinnohat som fick sitt tydligaste utryck 7 oktober 2023, då Hamas inte bara mördade och kidnappade, utan också våldtog.
Varför? Hur kan vänstern kombinera woke, feminism och HBTQ+ med islamism?
Förklaringen är att inget enar som en gemensam fiende. För dagens identitetsvänster och islamister har just en gemensam fiende – den västerländska civilisationen och dess frihet, demokrati, lagstyre och kapitalism. Inget förenar mer än hat.
Men finns det ändå inte meningsskiljaktigheter mellan identitetsvänstern i väst och de mulliga mördarmullorna i Iran? Ja, men de är inte så stora som man kan tro. Detta eftersom identitetsvänstern egentligen inte bryr sig om de grupper de påstår sig vilja hjälpa – kvinnor, HBTQ+, färgade, transpersoner. Dessa är bara verktyg i kampen mot den västerländska civilisationen, en ursäkt för att kritisera den, ett sätt att utnyttja dess samvete.
Att det är så visas av den faktiska politik man för. Att man inte bryr sig om kvinnor visas (utöver vurmen för islamism och massinvandring) av stödet för transpersoner i sport och omklädningsrum och hatet mot ”terfs”. Att man inte bryr sig om HBTQ+ visas av behandlingen av sådana personer på högerkanten – ta exempelvis SVT-dokumentären ”SD bögarna” eller att Medborgerlig samling och Sverigedemokraterna fortfarande inte är välkomna på Pride. Att man inte bryr sig om färgade visas av hur lite man i praktiken gör för de invandrare som kommer hit – man föredrar klaner, gängkriminella och bidragstagare framför skötsamma ”husblattar”. Att man inte bryr sig om transpersoner visar sig i stödet för aggressiv kirurgi, och den radikala translobbyns kamp för att göra transpersoner så hatade och fruktade som möjligt.
Genom denna perversa icke-logik blir mullorna och Hamasterroristernas vidrighet en fördel. Eftersom man är emot väst, och väst är en extremt tolerant och till och med generös civilisation, så visar man bäst sin fientlighet gentemot väst genom att förkasta denna tolerans. Om mullorna började bete sig trevligt så skulle de ju ha ”sålt ut”. Om man är emot väst så dras man till sådana som är så långt ifrån väst som möjligt. Och nog är Hamas och mullorna långtifrån de fria demokratierna i väst. Man vill helt enkelt hindra västvärlden från att försvara sig mot sina fiender. Det finns få exempel på vänsterpolitik som på riktigt hjälper de grupper de påstår sig vilja hjälpa.
I stor utsträckning beror detta på ett sorts tunnelseende. Vänstern fokuserar på sina hatade fiender på högerkanten. Men hat är något som förblindar, och man glömmer lätt varför man hatar. Donald Trump framstår på allvar som värre än Putin, Xi och Khamenei. Hatet blir en fråga om grupptillhörighet snarare än konkreta sakfrågor. Man identifierar (helt korrekt) att högern står närmare kärnan i den västerländska civilisationen. Detta motiverar hatet mot detta – om högern gillar väst måste man själv hata det!
När det gäller konkreta sakfrågor står de flesta vänsterpersoner i västvärlden närmare högerpersonerna än de gör mullorna och Hamas. Men hatet får dem att glömma det. Detta blir lättare då man egentligen inte vet så mycket om islamisterna, så att deras vidrighet blir mindre tydlig. Man kan använda idealiserade versioner av dessa som en ursäkt för att hata sina grannar på högerkanten.