Mannaminne: In dubio pro reo – hellre fria än fälla

De senaste åren har rättssäkerheten ställts på huvud, åtminstone i våldtäktsmål. Nu verkar vi fälla snarare än fria. Detta skriver medlemmar ur nätverket Mannaminne.

”In dubio pro reo” – vid rimligt tvivel ska den tilltalade frikännas. Trots detta ser vi idag en oroande utveckling: allt fler domar i sexualbrottsmål grundas på svag eller obefintlig teknisk bevisning, och hela avgörandet vilar på en enda berättelses trovärdighet. Många unga killar och män döms trots att bevisningen inte når upp till den höga ribban ”utom rimligt tvivel”. 

Nätverket Mannaminne, med närmare 700 medlemmar bestående av anhöriga, före detta dömda och andra engagerade i frågan, varnar kraftfullt för denna utveckling. Om rättssäkerheten ska värnas måste vi återvända till denna grundprincip: hellre fria än fälla.

Vid minsta rimliga tvivel ska en person frikännas. In dubio pro reo är en hörnsten i rättsstaten och en trygghet för alla medborgare. Ändå ser vi att principen i många sexualbrottsmål verkar ha fått stå tillbaka. Personer döms utan teknisk bevisning, utan vittnen och utan erkännande – där hela domen baseras på hur trovärdig en enskild berättelse uppfattas vara.

Men en berättelse kan låta trovärdig och ändå vara falsk. En människa kan ljuga med detaljrikedom, känslomässig inlevelse och inövad säkerhet. En annan kan tala sanning, men ändå framstå som osäker, tveksam eller motsägelsefull – särskilt under pressade förhör eller i rättssalen. Att förväxla trovärdighet med sanning är en av rättssäkerhetens stora fallgropar.

Vi har alla sett exempel där domstolar sätter all sin tilltro till en enda utsaga, utan att väga in att objektiv bevisning saknas, att vittnesmål kan vara osäkra eller påverkade av omständigheter, och att den tilltalades förklaring inte kunnat motbevisas. Ändå fälls personer, trots att rimligt tvivel finns.

När teknisk bevisning, vittnen och erkännanden saknas måste domstolen vara särskilt försiktig. Vi har istället sett att berättelsens känslomässiga kraft eller språkliga sammanhang får avgöra. Det är en farlig väg som hotar rättssäkerheten.

Minnesbilder kan påverkas av omgivningen – anhöriga, vänner eller nya relationer. Berättelser formas och förstärks med tiden. En person kan till och med börja tro på sin egen version, särskilt om hen upplevt sig kränkt – även om inget brott begåtts. Detta är mänskligt, men det innebär att rättsväsendet måste vara skeptiskt, inte godtroget.

Det är också viktigt att uppmärksamma att falska anmälningar förekommer, ibland med motiv som hämnd, ekonomisk vinning via skadestånd eller som en del av vårdnadstvister. Sådana anmälningar försvårar rättssäkerheten ytterligare och riskerar att göra det svårare för verkliga brottsoffer att bli trodda.

En berättelses sammanhang, känslomässiga laddning och konsekvens är inte bevis på sanning. Det är ett intryck – inget bevis.

Rättssäkerheten ska skydda alla – både den som anklagar och den anklagade. Att kräva bevis utom rimligt tvivel är inte ett svek mot brottsoffer. Det är en grundläggande förutsättning för att inte döma oskyldiga. Därför måste vi återupprätta principen in dubio pro reo – hellre fria än fälla – och inte låta den urholkas i vår vilja att skipa rättvisa. Annars riskerar vi att skapa nya orättvisor i strävan efter rättvisa.

Nätverket Mannaminne består främst av anhöriga till dömda, men även personer utan direkt koppling till något fall, tidigare dömda och advokater. Vi arbetar aktivt för att påverka politiker, media och rättsväsende, för att synliggöra hur godtyckligt många män döms i sexualbrottsmål. Vi pekar på att åklagare ibland drivs av mål som går utöver objektivitet, där fällande domar prioriteras framför rättssäkerhet, vilket ytterligare underminerar förtroendet för rättssystemet.

Det är dags för politiker och rättsväsendet att ta sitt ansvar och återupprätta in dubio pro reo. Vi kan inte acceptera att allt fler unga män döms utan tillräcklig bevisning. Rättssäkerheten måste stå över viljan att snabbt fälla någon – annars blir fler oskyldiga offer. Mannaminne kräver en rättspolitik som värnar oskuldspresumtionen, ställer högre krav på bevisning och säkerställer att alla får en rättvis rättegång.

Hellre fria än fälla – inte bara en rättsprincip, utan en mänsklig rättighet.

Föräldrar till oskyldigt dömda
Medlemmar i nätverket Mannaminne