Israel har anklagats för folkmord, för att bryta mot internationell lag, för krigsbrott, för apartheid, för att vara en diktatur, för att vara en terrorstat, och mycket mer. Israel har faktiskt fått mer kritik från FN än Kina, Nordkorea, Iran, Ryssland, och Turkiet tillsammans, där sextio procent av de nationskritiska resolutionerna är riktade mot Israel. Beror detta verkligen på att Israel begår sådana horribla brott mot mänskligheten att de förtjänar att få en sådan oproportionerlig backlash? Detta reder Linn Johansson Leinonen ut i dagens krönika.
När Israel anklagas för att svälta Gazas befolkning, eller för att ha stängt av vatten, el och internet i Gaza, skriver tidningarna i västvärlden stora rubriker om akut hungersnöd och folkmord. Världssamfundet rasar mot nationen och kräver att Israel ska förse sin fiende med alla förnödenheter under ett pågående krig. FN hävdar att då Israel har en blockad mot Gaza så är det deras ansvar att förse gazaborna med allt, trots att det är fiendens befolkning. Detta håller i kanske fem sekunder, med tanke på att internationell lag också är tydlig med att om leveranserna används till fiendens krigsföring mot det blockerande landet så har det inte någon skyldighet till att skicka in leveranser.
När Hamas kapat leveranserna har de därmed själva fullt ansvar för att leveranser inte kommer in. Israel har dock försett Gaza med nödhjälp som ska ha täckt i snitt 3004 kcal om dagen per person för hela befolkningen, men denna nödhjälp har kapats av Hamas för att säljas på svarta marknaden, vilket i sin tur har kunnat finansiera krigföringen mot Israel. Israel har alltså tvingats förse fienden som slaktat kvinnor och barn med sina bara händer och sedan kidnappat 250 till, med mat och medicin som sedan används för att fortsätta döda dess medborgare. Inget annat land i världen har fått kravet att förse sin fiende med mat, eller annat, under en pågående konflikt. Vi märker nu att när Hamas inte längre har tillgång till att kapa leveranser, att de har slagits ner på knäna.
Israel har bland annat anklagats för apartheid. Jag vill alltså vara tydlig nu, för de anklagas för att inte ge medborgarskap och rösträtt till en aktivt aggressiv fiende. Det är som att kräva att Ukraina ska ge medborgarskap till alla ryssar och ge dem möjlighet till att helt förinta varenda ukrainare eller fördriva dem helt från området. Det är det som skulle hända om de släppte in dem, för då är judarna inte längre majoritet i sitt eget land, samt att det skulle innebära att det inte finns några gränser mellan dem och fienden, vilket skulle leda till en slakt på judar i proportion med förintelsen. Inget annat land har detta krav på sig.
Israel får även kritik för att ha checkpoints i Västbanken, och att de därmed ockuperar området och hindrar fri rörlighet. Västbanken är uppdelat i zon A (palestinsk), zon B (palestinskt civilt självstyre, men israelisk säkerhetskontroll), och zon C (helt israeliskt.) Det är i zon B som checkpoints finns för att förhindra terrorattacker på israelisk mark efter de olika intifadorna, och det är i zon C som israeliska bosättare bor. Detta kom alltså efter en överrenskommelse som skrevs under av både Israel och den Palestinska myndigheten, vilket betyder att båda sidorna gick med på att detta var acceptabelt och realistiskt. Ni kan ju fråga en vänstermänniska vem Västbanken är ockuperad ifrån och skratta lite gott, för Västbanken har ingen laglig ägare och tillhör ingen annan nation. Det här går att gräva i, men det är en för lång historia för en krönika. Turkiet får inte samma kritik för norra Cypern, eller Marocko för Västsahara.
Israel förväntas acceptera och hjälpa sin fiende att bilda en egen stat, trots att detta skulle möjliggöra för fienden att rusta upp och fortsätta att attackera dem i syfte att förinta dem. Ni förstår, varken Hamas eller Palestinska myndigheten (PA) erkänner Israels rätt att existera. Det är till och med så illa att det i stadgarna står att målet är att förinta Israel, nu eller på sikt. Om Israel släpper den militära kontrollen har de ingen som helst möjlighet att försäkra sig om att vapen inte kommer in i fiendens land. Inget annat land har det kravet på sig. Man kan inte kräva att ett land ska tvingas hjälpa fienden i ett aktivt krig!
Den sista punkten jag tänker ta upp idag är att Israel anklagas för opropertionerligt svar på sjunde oktober. Fråga närmsta vänstermänniska vad de då skulle ha gjort. Diplomati har de försökt med i årtionden och omvärlden har inte gjort något alls för att få tillbaka de gisslan som hålls i Gaza. Ska de bara stå och vänta på en till attack? Mängden civila som dött beräknas vara minimal jämfört med andra konflikter, trots att vi inte kan veta hur många som har dött eller hur många som är civila. Tar man Hamas dödssiffror (som inte skiljer på civila och militära dödsfall), och sedan jämför dem med Israels siffror för hur många som beräknas vara krigare, så ser det ut att vara en civil per krigare som dödats. Här sväljer man siffrorna från Hamas direkt.
Personligen tycker jag att Israel har skött sig bra. Krigsföring i urban miljö där fienden inte bär uniform och även använder civila sköldar är inte enkelt. Israel har slagit till med precision och fienden börjar nå en punkt där de inte längre har kontroll över området. Civilbefolkningen i Gaza får återigen mat genom att Israel har försäkrat att leveranserna faktiskt når fram och gazaborna börjar snart vara redo för revolution. Vi får bara hoppas att gisslan släpps inom kort och att Hamas blir ett minne blott.
Linn Johansson Leinonen (SD)
Politiker och samhällsdebattör
Följ Linn på Facebook HÄR för andra texter