Verkligheten ändras inte bara för att vi vill att den ska göra det. Ett sådant magiskt tänkande är i slutändan skadligt, vilket visas av idén om att transpersoner har naturliga allierade bland muslimer. Detta skriver Linn Johansson Leinonen.
Signe Krantz skriver i Aftonbladet om Priderörelsen och förföljelsen av transpersoner. Krantz är en transkvinna (alltså man till kvinna) och är ordförande för rörelsen Transammans, som skapar en gemenskap för transpersoner i Sverige och kämpar för transpersoners rättigheter i samhället. Krantz är statsvetare, skribent och aktivist till yrket och skriver bland annat för Aftonbladet och Dagens ETC.
När Signe tar upp hot och trakasserier mot transpersoner tar han endast upp hat från extremhögern, alltså NMR, och liknande rörelser, där han berättar att han känner sig hotad till livet eller på annat sätt förföljd. Liknande rörelser ska ha stått ovanför Prideparaden i Stockholm 2024 med en baner där det stod ”Värna familjen. Mamma, pappa, barn.” Vidare tar Krantz upp att marginaliserade grupper, såsom judar, muslimer och transpersoner, förstår varandra, och såklart det som är trenden att ta upp just nu – ministrerns son.
Om jag nu får be, Signe Krantz, så undanber jag mig att inkluderas när du påstår att vi på något sätt förstår varandra. Jag tycker att det helt klart är vedervärdigt att begå brottsliga handlingar mot minoriteter, eller majoriteter för den delen, men jag kan absolut inte förstå vad som har hänt med transfrågan.
Transammans, där då Krantz är ordförande, kämpar bland annat för att instifta ett tredje kön och allt annat trams som transrörelsen har tagit på sig under det senaste årtiondet eller så. Det ni kanske bör veta är att hatet mot transrörelsen från vanliga västerlänningar inte kommer från något slags hat mot personer som byter kön, eller inte generellt i alla fall. Hatet kom när det gick från enskilda transpersoner som vill leva sina liv ifred som de önskar, till en hel rörelse med totalt befängda idéer om att man på något sätt faktiskt kan byta biologiskt kön, eller att man helt plötsligt ska kunna vara utan ett kön för att man känner sig på ett visst sätt.
Man skulle kunna tro att det inte kunde bli mer befängt än i Sverige, men den här idiotin vi ser idag i vårt land spiller allt mer över från USA, där barn redan innan puberteten kan påbörja hormonbehandling för att byta kön. Det är där transfobin i Sverige kommer ifrån. Den kommer ifrån rädslan av vad som allt mer börjar ta sig över Atlanten till världens mest toleranta land.
Jag är knappast någon som vill försvara nazister, då jag anser att deras ideologi är befängd och till stor del baserad på konspirationsteorier för människor med dåligt självförtroende och aggressionsproblem. Det jag däremot kan säga är att de Palestinaflaggor som hissas på Prideparader är där HBT-personer verkligen bör bli rädda. När Krantz drar in muslimer som en marginaliserad grupp som på något sätt kan tänkas förstå transrörelsen så är han på farlig mark.
Jag skulle vilja påstå att transrörelsen har inneburit ett steg bak i förståelsen för HBT-personer. Och nej Signe, det är inte transfobi att kalla någon för det namn de fick när de föddes, eller att säga han om en transkvinna. Det är inte heller nödvändigtvis okunskap. Det det däremot är, är att folk börjar bli less på att vi helt plötsligt måste låta våra treåringar lyssna på när förskolepersonal förklarar att bara för att Anton har en snopp så betyder det inte att han är en pojke. Folk är less på att bli attackerade för att man tydligen har ”förmodat någons kön.” Det folk är less på är att se hur män får tävla i sport med kvinnor och vinna medaljer som kvinnor som jobbar hårt faktiskt har förtjänat genom hårt arbete och dedikation.
Nazister talar verkligen inte för mig. Jag anser att homosexuella ska kunna få barn precis som alla andra och att en person som är vuxen och mogen ska få stympa sig om han eller hon vill. Det jag däremot inte kan ställa mig bakom är det hets mot oss såkallade ”cis-personer” som finns idag där vi tvingas köpa idén om att man ska spela med i en grandios illusion om att man kan bli ett annat kön för att man önskar det. Jag hatar inte transpersoner, och jag är inte rädd för dem heller, men man kan inte ändra på verkligheten i alla andras ögon bara för att man själv vill det. Jag vill att folk ska tro att jag är tio kilo lättare, men verkligheten är att jag fortfarande är rundare om magen än jag hade velat. Den objektiva verkligheten ändras inte bara för att jag önskar att den gjorde det.
Linn Johansson Leinonen (SD)
Politiker och samhällsdebattör
Följ Linn på Facebook HÄR
Eller på X HÄR för andra texter