Kalla oss vad ni vill. Vi bryr oss inte längre.

Det har blivit ett slitet skådespel. Så fort någon ställer kritiska frågor eller är orolig för Sveriges framtid skriker medier och vänsterpolitiker om högerextremister och ytterhöger.

Orden används inte längre för att beskriva faktiska extremister. Det har blivit ett vapen, en etikett man klistrar på alla som inte anpassar sig.

Det är ett billigt trick. Man vill inte ta debatten. Det är lättare att smutskasta än att argumentera. Och det fungerar – för en stund. Folk blir rädda för att prata. Rädda för att bli stämplade.

Men vi bryr oss inte längre.

Ni kan kalla oss vad ni vill. Orden har tappat sin kraft. De betyder ingenting längre, annat än att etablissemanget har slut på argument.

Vi vet att när ni säger ”högerextrem” och ”ytterhöger” så menar ni egentligen bara ”någon som inte tycker som vi”. Vi vet att era etiketter inte längre handlar om demokrati, utan om makt. Om att hålla debatten inom snäva, trygga ramar där bara ni får bestämma vad som är acceptabelt.

Alla från libertarianer, Timbro-liberaler, MED-partister, SD-are, borgerligt konservativa, kristdemokrater och moderata riksdagsledamöter är tydligen högerextrema.

Så kalla oss vad ni vill. Vi fortsätter ändå. Vi pratar om de verkliga problemen.

Så varsågoda. Använd era etiketter. Vi har slutat lyssna.

Carl Eos har gett ut romanen Utanförskap – En berättelse om främlingar under pseudonymen Teodor Gustafsson.