Det är svårt att få det att gå ihop som författare, svårare än någonsin. Men om man blev författare för att man ville ha ett lätt sätt att försörja sig så valde man fel. Och det finns fördelar – man riskerar åtminstone inte att korrumperas av pengar! Detta skriver Jeremiah Karlsson.
Författare lever idag i en omvälvande tid. De blir allt mer utlämnade till en prekär situation. De kan inte ens räkna med att deras förlag antar deras nästa manus längre. I en sådan situation kan de lägga ner pennan för gott – eller gå till ett hybridförlag. I alla fall om man får tro Bengt Eriksson på Deckarlogg.
Jag citerar Deckarlogg:
”Sen rätt länge recenseras allt färre böcker, hybrid- eller egenutgivna böcker recenseras inte alls eller sällan på kultursidor. Författaren upptäcker – för första gången – att hen får inte en enda recension, inte ens Bibliotekstjänst anmäler boken. (Men va tusan!) Det är som om boken inte finns. Hur ska författaren få boken att sälja – det blir att bedriva egen affärsverksamhet i form av att åka till bokmässor och livsmedelsbutiker Sverige runt, stå där vid ett bord och saluföra boken, sälja den ur egna händer. En fråga blott: hur många av dagens etablerade författare, vana vid stora traditionella förlag, vare sig orkar eller vill eller kan bli sin egen turnerande bokhandlare? (…) Det blir ont om pengar. Framtiden är oviss. Sveriges författare går in i en allt mer omtumlande tid.”
Att slungas ut från ekonomisk trygghet till ökad osäkerhet ska inte trivialiseras. Det är brutalt och ovärdigt på många sätt.
Men hur smutsigt det än kan verka vill jag visa några positiva saker för alla författare som får lida på det här sättet. Jag vill avtäcka möjligheten i det som upplevs som en kris.
Lyssna nu:
1) Man kan börja skriva mer nischade böcker. Smala böcker. Tänk bara på alla män som inte läser skönlitteratur, och alla de unga män som knappt kan läsa böcker alls. Anta ett samhällsansvar. Skildra deras värld. Skriv för dem! Möt dem och var ärlig i din skildring. Om det inte lönar sig: se det som ett “förebyggande arbete” socialt och litterärt. Den bokläsande äldre kulturtanten dör ut, vem ska sen köpa böcker?
2) Skriv förbittrat. Skriv om orättvisan. Gör upp med tidsandan. Du har kanske levt skyddat och åtnjutit ett anseende som många saknar. Nu är det tid att skildra verkligheten bortom kokongen. Litteraturvärlden är en tillvaro på styltor. Skildra detta! Det är hög tid för en relevantare litteratur i Sverige – alltid.
Jag talar utifrån egen erfarenhet. Jag har varit i detta prekära läge hela mitt skrivande liv. I 28 år. Jag blir nästan aldrig recenserad. Nästan aldrig omnämnd. Jag kastar min litteratur rakt ut i mörkret. Men jag vågar påstå att mina böcker, som en konsekvens av detta, har blivit ärligare, sannfärdigare och saltare. Kanske också bättre.
“Det är som om boken inte finns.”
Så är det. Vi kommer glömmas bort. Och det är nyttigt att skriva med den insikten redan som levande. När man kommer igenom den cyniska eller självömkande botten kommer befrielsen.
Jag är ingenting.
Jeremiah Karlsson
Socialarbetare och författare