Är invandringen lönsam? Nej. Detta svar – ett ord med tre bokstäver – är det enklaste och tydligaste sättet att besvara frågan om invandringens lönsamhet. Men trots det så finns det mer som är värt att säga, delvis eftersom det enkla svaret är lite för förenklat. För om man bara anlägger ett tillräckligt förvridet perspektiv kan faktiskt invandringen framstå som lönsam.
Det andra skälet att diskutera lönsamheten är att bemöta vänsterns argument. Där har man nyligen försökt blåsa liv i lönsamhetsargumentet (som varit på dekis sedan migrationskatastrofen 2015) med tankesmedjan Katalys’ publicering av ”Vinsten med invandring – Om det pris vi alla betalar för Tidöpolitikens stängda gränser”, skriven av Tony Johansson, bror till Morgan.
Det första vi bör göra är en distinktion mellan frågan om invandring kan vara lönsam, och om den faktiskt är det. För visst finns det lönsamma typer av invandring. Men samtidigt är det uppenbart att de negativa effekterna i praktiken har varit större de senaste decennierna. Att invandring kan eller kunde vara lönsam betyder inte att den är det.
Det gäller också att förstå själva frågan, och ett bra sätt att göra det är att modifiera den. Istället för att fråga oss om den är lönsam så bör vi fråga för vem invandringen är lönsam?
Först ut är invandrarna. Dessa tjänar uppenbarligen på invandringen. Det är därför de gör det aktiva valet att komma hit. De väljer Sverige, röstar med fötterna.
Men vad hände om vi tittar på resten av Sverige? Begrunda följande tankeexperiment. Låt oss säga att det bor hundra personer i Sverige, och de har tio kronor var. Då har vi totalt 1000 kronor. Därefter så sker det invandring. Befolkningen ökar med 25 personer, och den totala rikedomen med 100 kronor. Då har Sveriges rikedom ökat från 1 000 kronor till 1 100. Det betyder alltså att landet som helhet är rikare än det var innan invandringen. Så bra! ”Invandringen är lönsam!”, skriker vänsterns ekonomer glatt.
Men vänta! Befolkningen har ju ökat också! Tidigare hade invånarna i landet i genomsnitt 10 kronor per person, då 100 personer delade på 1 000 kronor. Men efter invandringen så är det plötsligt 125 personer som delar på 1100 kronor, vilket blir lite mindre än 9 kronor var. Det betyder att även om landet som helhet har blivit 10 procent rikare, så har genomsnittsinvånaren blivit 10 procent fattigare.
För att även ursprungsbefolkningen ska tjäna på invandringen krävs att invandrarna bidrar mer än de tar ut. De skulle kunna göra det genom att exempelvis betala mer i skatt, arbeta mer, ta med sig pengar från utlandet eller genom att ta ut mindre från det allmänna. Inget av detta har varit fallet för de senaste decenniernas invandring till Sverige. I genomsnitt betalar invandrare mindre i skatt, de arbetar mindre, de tar inte med sig några pengar in i landet, och de ställer större krav på det allmänna när det gäller bidrag, utbildning, sjukvård och brottslighet.
Även om invandringen bidrar till Sveriges totala resurser så tär den alltså mer än vad den bidrar. Invandringen orsakar en omförflyttning av resurser från ursprungsbefolkningen till nykomlingarna. Detta är ingen nödvändighet – i exempelvis USA får invandrare knappt några bidrag, med resultat att de tär långt mindre än vad de gör i välfärdsstaten Sverige. På så vis gör man där invandringen lönsam, eller åtminstone mindre olönsam. Men nu ser ju få svenska invandringsentusiaster USA som ett föregångsland, utan stödjer stora resursöverföringar från svenskar till invandrare.
Det är här Tony Johansson och Katalys går fel när de argumenterar för invandringens lönsamhet. De argumenterar att invandringens kostnader inte är ”riktiga” kostnader, eftersom det handlar om resursförflyttningar inom landet. Som att man flyttar plånboken från höger till vänster ficka. Enligt Johansson blir Sverige som helhet inte fattigare bara för att pengar flyttas från Sven Svensson till Mohammed, eftersom pengarna blir kvar i landet. Att Sven Svensson själv blir fattigare på grund av detta bryr man sig inte om.
Men omfördelning orsakar även andra problem. För de pengar som förs över kommer ju att användas annorlunda. Om vi utgår ifrån att Sven Svensson tjänar sina pengar via lönearbete så används pengarna till att uppmuntra Sven att arbeta. Det är ju vad en lön egentligen är – uppmuntran. Den får Sven Svensson att vilja vara till nytta för sin arbetsgivare, sina kunder och sitt land.
Men om pengarna förflyttas till Mohammed så försvinner denna uppmuntran. Åtminstone om Mohammed ”bara får” dessa pengar via bidrag utan krav på motprestation. Även om Mohammed skulle göra sitt bästa för att göra rätt för sig så är han antagligen mindre kapabel att vara till nytta för landet än Sven Svensson. Det är ju därför han får bidrag.
Invandringen är lönsam för invandrarna. Den kan också vara lönsam på så vis att landet som helhet får större resurser. Men invandringen är inte lönsam på så vis att den gör de som redan bor här rikare. Rent teoretiskt kunde invandringen dock bli lönsam även för de som redan bor här, givet att vi ströp bidragsutbetalningarna och deporterade de som inte sköter sig. Men nu har vi ju inte gjort det.
Hoppsan, jag glömde nästan – det finns ju en till grupp som tjänar på invandringen. De vänsterpolitiker som får sina röster ifrån den.